ANALYS Våren 1979 slöts den överraskande freden mellan Egypten och Israel med benäget bistånd från USA. Arabvärlden i övrigt tog kraftigt avstånd från det steget, men freden har bestått, om än i kylslagen form. På senare år har Egypten på olika sätt stött Israels strävan att kontrollera Hamas i Gaza.
I början av 1977 gjorde jag en tv-intervju med den egyptiske presidenten Anwar Sadat i Aswan i södra Egypten. Han trivdes i värmen och flyttade som regel sin maktutövning till Aswan under den korta vinter som kyler det mer nordligt belägna Kairo. En fråga jag ställde till Sadat var om han under sin tid som Egyptens president kunde tänka sig att möta en israelisk ledare öga mot öga. No, no, sa Sadat, inte så länge mitt land är ockuperat. Drygt ett halvår senare överraskade Sadat sina bundsförvanter i arabvärlden och regeringar i andra delar av världen när han reste till Jerusalem och träffade den israeliske premiärministern Menachem Begin och andra israeliska ledare.
Vad var det som kom Sadat att ändra sig? Under åren efter det sista (?) stora israelisk-arabiska kriget 1973 genomförde Henry Kissinger först som USA:s nationelle säkerhetsrådgivare och senare utrikesminister skytteldiplomati mellan Israel och Egypten och Israel och Syrien. Undan för undan fick Egypten tillbaka delar av Sinaiöknen som Israel ockuperat efter kriget 1967 och fortsatt att kontrollera efter kriget 1973. Under kontakterna mellan Kissinger och Sadat las grunden till fördjupade relationer mellan Egypten och USA. Egypten fick löfte om militärt och civilt bistånd i utbyte mot fred med Israel. Sadats företrädare Gamal Abdul Nasser hade varit beroende av Sovjet, Sadat sa upp de nära förbindelserna med Sovjet och vände sig mot USA.
USA:s återkommande möten med Syriens president Hafez al-Assad under mer än två årtionden som inbegrep flera amerikanska presidenter ledde aldrig till någonting. En syrisk-israelisk fred kom aldrig till stånd.
Nobelpris till Sadat och Begin
Våren 2019 har 40 år gått sedan Egypten och Israel ingick ett fredsavtal i Camp David i USA. President Jimmy Carter som tillträtt som president 1977 kunde uppträda som fadder för en ceremoni i Vita husets trädgård där Sadat och Begin undertecknade avtalet. Ett år senare fick de två tidigare krigsherrarna Sadat och Begin åka till Oslo och ta emot Nobels fredspris.
Freden innebar att ett arabland för första gången öppnade diplomatiska relationer med Israel. Endast Jordanien har följt det egyptiska exemplet. 1994 enades kung Hussein med Israels premiärminister Yitzak Rabin om ett fredsavtal mellan dessa två länder.
Egyptens erkännande av Israel mötte skarp kritik från andra arabländer. De bröt sina diplomatiska förbindelser med Egypten. Arabförbundet uteslöt Egypten. Förbundet som haft sitt huvudkontor i Kairo sedan bildandet 1945 flyttade till Tunis 1979. Åtta år senare – 1987 – kom Arabförbundet tillbaka till Kairo och de länder som avbrutit diplomatiska relationer med Egypten öppnade förbindelser på nytt.
Freden kostade Sadat livet
Anwar Sadat fick plikta med sitt liv på grund av närmandet till Israel. 1981 mördades han och en rad andra högt uppsatta egyptier under den militärparad som årligen anordnades den 6 oktober. Just den 6 oktober 1973 inleddes Oktoberkriget, som i Egypten kallas för ett segerkrig trots stora militära förluster. Att Egypten efter förhandlingar med Israel återfick Sinaiöknen som Israel ockuperat 1967 är ett av skälen till att Egypten högtidlighåller den 6 oktober som en segerdag. Sadats efterträdare Hosni Mubarak vågade efter mordet på Sadat sedan aldrig fira Oktoberkrigets ”seger” med någon militärparad.
Freden mellan Israel och Egypten har hållit under de 40 år som passerat efter Camp David-avtalet. Men det är en kall fred. Det förekommer praktiskt taget ingen handel mellan länderna. Under lugna perioder har israeler besökt egyptiska turistanläggningar vid Röda havet nära den israeliska gränsen. Det går att flyga mellan länderna. Såväl israeliska El Al som det egyptiska flygbolaget Air Sinai trafikerar linjen mellan Kairo och Tel Aviv. Passagerare är i huvudsak utländska turister. Under några år vid slutet av 1900-talet och i början av 2000-talet när jag genomförde min andra period som Mellanösternkorrespondent för Sveriges Radio noterade jag att åtskilliga Mossad-agenter titt som tätt reste mellan länderna. Egyptierna som färdas till Israel är lätt räknade. Praktiskt taget inga andra än högt uppsatta egyptiska politiker, diplomater och säkerhetsagenter gör resor till grannlandet. Förhoppningarna om att nå ett utbyte inom kultursektorn mellan Egypten och Israel grusades snabbt när några egyptiska intellektuella som rest till Israel bojkottades på hemmaplan.
Ett svenskt försök – Svenska Institutet i Alexandria – som tillkom 1999 bl.a. för att skapa dialog mellan arabiska och israeliska kulturpersonligheter blev aldrig som tänkt. Viljan till dialog saknades framför allt i Egypten. I mars 2019 stängdes institutet.
Freden har hållit trots stora svårigheter
Relationerna mellan Egypten och Israel har utsatts för stora svårigheter under årens lopp, men freden har hållit trots några allvarliga gränsintermezzon. Egypten var inte mycket mer än åskådare när det libanesiska inbördeskriget rasade 1975-1990. Egypten intog en förhållandevis passiv hållning vid två palestinska uppror (Intifada) mot den israeliska ockupationsmakten 1997-1991 och 2000-2005. En sorts markering var dock att Egypten kallade hem sin ambassadör från Tel Aviv 1982-88 på grund av Israels krigföring i Libanon och 2000-2005 under den andra palestinska Intifadan.
När det arabiska upproret nådde Egypten 2011 – det som bl.a. ledde till att president Mubarak störtades – attackerades Israels ambassad i Kairo och ambassadören och medarbetare vid ambassaden fick evakueras med hjälp av egyptiska myndigheter. I övrigt påverkades knappast fredsavtalet mellan länderna under det våldsamma upproret. Inte heller under den korta tid (2012-2013) som Mohammed Mursi från Muslimska brödraskapet var vald egyptisk president påverkades de egyptisk-israeliska relationerna i någon större utsträckning.
Under senare år har Egypten uppträtt som medlare mellan Hamas och Israel, men också som Israels tjänstvilliga övervakare av Hamas i Gaza. Såväl vid de förödande israeliska krigen mot Gaza 2008-2009 och 2014 som efter mer eller mindre allvarliga konfrontationer har samtal som letts av egyptiska diplomater och politiker kunna mäkla åtminstone tillfällig fred mellan Israel och Hamas som styrt Gaza i praktiken sedan 2007.
Säkerhetssamarbete med Israel
Egypten samarbetar också med Israel när det gäller gränsöppningen mellan Gaza och Egypten vid Rafah. Under långa tider har gränsövergången hållits helt stängd. Längs Sinaiöknens norra del kring staden El Arish har militanta islamister genomfört flera attentat. I kampen mot dem har egyptisk och israelisk säkerhetstjänst också samarbetat.
Något särskilt officiellt firande av 40 års egyptisk-israelisk fred har inte ägt rum i de berörda länderna. Däremot anordnades en seminariedag med föredrag på hebreiska vid Begin-Sadat Center for Strategic Studies. Detta forskningscenter som invigdes 1993 är anslutet till Bar-Ilan-universitetet i Tel Aviv. Det finansieras av den förmögne judiske kanadensiske företagaren Thomas Hecht.
Egyptens nuvarande president Abdel Fattah al-Sisi har deklarerat att han inte ämnar resa till Israel så länge Palestinafrågan inte fått någon lösning. Där följer han Mubaraks och Mursis exempel. Egyptens utrikesminister gör däremot återkommande resor till Israel.
Lars Gunnar Erlandson
Lars Gunnar Erlandson var under 39 år medarbetare vid Sveriges Radio. Han var huvudsakligen utrikesreporter och utrikeskorrespondent i flera delar av världen. Han var Mellanösternkorrespondent 1975-1977 och åter 1997-2002. Han är sedan 2007 styrelseledamot i Reportrar utan gränser och har skrivit flera böcker. Den senaste ”Utrikeskorrespondenterna – Från runsten till Twitter” (2017) handlar om utrikesrapportering i svenska medier.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg?
Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Lotta Schüllerqvist, t.f. chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern
Lämna ett svar