Personlig reflektion efter två år i FN:s säkerhetsråd

REFLEKTION Ambassadör Olof Skoog reflekterar i sin specialskrivna text för Mänsklig säkerhet om åren i FN:s säkerhetsråd. Svenska prioriteringar var att göra skillnad på marken, förebygga konflikter, skydda civila och få fram humanitär hjälp, bl a i Syrien. Andra prioriteringar var att mildra samtalstonen i rådet för att kunna uppnå resultat samt att bjuda in och lyfta fram civilsamhällets representanter och kvinnor som ”briefers”.

Ett bra jobb handlar om hårt arbete, att ta ansvar och förvalta förtroende

Det är svårt att samla tankarna efter två år i FN:s säkerhetsråd till något helt och sammanhållet. Hundratals möten, anföranden, förhandlingar, utspel och initiativ. Framgångar och frustrationer. Vi gick in med kraft och energi och letade hela tiden efter en möjlighet att påverka och förändra. Även om två år är en lång tid, är det ändå begränsat om man ser på hur länge flera av frågorna på rådets dagordning funnits där. Dessutom är splittringarna i världen djupa och tilltron till diplomatin och internationella avtal i gungning. Sverige hade satsat politiskt kapital på att vinna denna plats i hård konkurrens. Det var viktigt att ta uppgiften på största allvar.

I grunden handlar det om ansvar. Att göra ett bra jobb och på både det professionella och personliga planet förvalta ett förtroende och ta vara på möjligheten. Den svenska FN-representationen, utrikesdepartementet och ambassaderna formade snabbt ett välfungerande maskineri och fokus kunde direkt läggas på hur det skulle nyttjas för att maximera resultat, för att göra skillnad i och utanför rådets kammare. Framförallt utanför.

Vi lyfte fram säkerhetsrådets kollektiva uppdrag att förebygga konflikt

Vårt första möte var redan den 3 januari 2017 i form av en arbetsfrukost på den svenska FN-representationen. Sverige inledde två-årsperioden i ordförandestolen. Jag bjöd kollegorna på skånsk sillfrukost. De amerikanska respektive ryska ambassadörerna Samantha Power och Vitaly Tjurkin lät sig väl smaka – även av snapsen. Men egentligen var frukosten bara utanpåverket. För mig var det allvar. Jag minns att jag hade repat in detta, mitt första manus, mer än något annat jag skulle använda under de följande två åren. ”You never have a second chance to make a first impression”, som Jan Eliasson lärt oss.

Jag uppfattar att vi har ett uppdrag som går bortom att företräda våra länder i säkerhetsrådet, sa jag. Var och en av oss har en plikt gentemot de av världens människor som FN stadgan är satt att skydda. Vi kan inte betrakta uppdraget uträttat när vi inför världens kameror lagt fram vårt lands position. Det är först då som det verkligt viktiga kollektiva uppdraget börjar, att finna meningsfulla beslut som förbättrar människors vardag, förebygger konflikt och löser de som redan brutit ut. Det uppfattades nog som lite präktigt och naivt svenskt, men en del kollegor nickade runt bordet. Särskilt de nya invalda medlemmarna, Kuwait, Italien, Etiopien, Kazakstan. Sedan fick alla var sin bok om Dag Hammarskjöld och så antog vi januari månads arbetsprogram och satte igång.

Goda förberedelser och personliga relationer skapar tillit och respekt

Genom många hundratals timmar av formella möten, konsultationer och förhandlingar kom jag och mina medarbetare återigen och ständigt att bli påminda om den mänskliga aspekten av arbetet. Hur personliga relationer kan vara avgörande. När framförda förslag och budskap tas emot från ett perspektiv av tillit och öppenhet blir förutsättningarna alltid bättre. Tre resolutioner antogs om Syrien under våra två år i säkerhetsrådet. Samtliga på svenskt initiativ. De gav bl.a. mandat för humanitär hjälp att föras in utifrån Syriens gränser, och bidrog därmed till att hålla tusentals människor vid liv trots kriget. Jag är övertygad om att om samma resolution lagts fram av någon av stormakterna, hade de blockerats av någon annan. Genom vårt arbetssätt, den integritet vi visat och de personliga relationer vi försökte upprätthålla även med Ryssland i frågor om Syrien, där vi ju ofta i övrigt hade diametralt olika uppfattningar, gav resultat när det verkligen gällde. Mänsklig säkerhet genom personligt engagemang.

Ett ledmotiv: att göra skillnad på marken och skydda civila

Ett ledmotiv i vårt arbete var att söka göra skillnad på marken, även där det var låst. Vi lever i en tid där stormakterna är djupt splittrade och den internationella rätten ställs på allvarliga prov. Krigets lagar bryts regelmässigt.  Kostnaden för krigförande makter har på sätt och viss minskat genom möjligheten att på distans, via drönare och missiler, tillföra fienden betydande skada utan att själv ha krigförande soldater på marken. Men kostnaden för civilbefolkningen har samtidigt blivit högre när ambulanser, skolor och sjukhus regelbundet blir måltavlor.  Utöver en genomgående satsning på kvinnors deltagande, lade vi särskild vikt vid just skyddet av sjukvård, skolor och hur barn påverkas av konflikt under tiden i säkerhetsrådet.  Sverige ledde säkerhetsrådets arbetsgrupp för barn i väpnad konflikt, och genom ett mycket aktivt engagemang, en särskild ambassadör i Stockholm, fältbesök och framtagandet av resolution 2427 som bl.a. förstärker åtgärder för att förebygga att barn drabbas av konflikt, bidrog vi till att förbättra rådets arbete på området.

Vi var tidigt ett av de få länderna i rådet som tog upp Jemenkonflikten och dess oerhörda humanitära effekter till debatt.  Genom regelbundna öppna möten bidrog vi i New York till att större uppmärksamhet riktades mot det oacceptabla pris som Jemens befolkning fått betala för detta onödiga krig. Jag vill tro att den uppmärksamheten bidrog till att skapa en ny dynamik det politiska spåret och det s.k. Stockholmsavtalet i december 2018, som kan utgöra en vändpunkt för politiska samtal och fred.

Nästan omänskligt arbetstempo

Säkerhetsrådets tempo är nästan omänskligt högt. Sammanträdena i sig kan uppgå till 50-60 timmar per månad och varje möte föregås av intensiva förberedelser, faktainläsning, beredning och, om det gäller beslut, svåra förhandlingar. Tid för djupare analys och eftertanke är begränsad. För mig var det därför angeläget att så ofta det gick göra fältbesök. Vi var bl.a. i Colombia, Myanmar, Bangladesh, Mali och Kongo under min tid i rådet. Dessutom besökte jag Liberia flera gånger som ordförande i fredsbyggandekommissionen, Sydsudan respektive Sudan för att verka för skydd av utsatta barn samt Libyen som ordförande i sanktionskommittén.

Vi bjöd in civilsamhället och såg till att få med kvinnor som ”briefers”

Att koppla ihop det intensiva arbetet i New York med vad som händer i den ”riktiga världen” är helt nödvändigt. Vi verkade också ständigt för att företrädare för civilsamhället bjöds in till säkerhetsrådets möten just för att ge ett fältperspektiv. Vi var övertygade om att denna input ofta gav bättre skärpa och verklighetsförankring i rådets diskussioner även om budskapen ibland var tuffare och mindre polerade än vad en del ambassadörer i säkerhetsrådet vant sig vid. Vi såg mycket medvetet till att dessa ”briefers” allt som oftast var kvinnor – röster som alltför länge och alltför ofta varit i minoritet även i New York.

De goda resultaten i t ex Etiopien och Liberia och bättre samtalston och öppenhet i rådet får sällan stora rubriker

Sett i backspegeln var det ibland frustrerande att sitta i säkerhetsrådet.  Det är de svåraste konflikterna vi kämpar med varje dag. Ingenting är lätt och när något går bra, som utvecklingen i Liberia eller närmandet mellan Etiopien och Eritrea, försvinner det snabbt från dagordningen. Att folkrätten så ofta sätts på undantag, att miljontals människor svälter som resultat av helt onödiga krig, att övergreppen i Myanmar tilläts ske, skaver alldeles extra. Ändå tror jag att vi nog gjorde allt vi kunde, att det vi gjorde stundtals förbättrade villkoren för utsatta människor och förhoppningsvis förbättrat säkerhetsrådets sätt att arbeta på vissa områden som kan få effekter över tid.

Olof Skoog

Olof Skoog är ambassadör och chef för den svenska FN-representationen i New York.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.