REFLEKTION Det årliga Davos-mötet samlade 2019 cirka 3 000 särskilt utvalda deltagare, många ditflugna med små privatjet. Mötet som blivit en sinnebild för makt och exklusivt mingel samlade säkert många av de 26 rikaste i världen; människor som äger lika mycket som hälften av världens fattigaste. Ekonomisk makt går ofta under radarn i frågor om mänsklig säkerhet men behöver uppmärksammas betydligt mer.
Davos som agendasättare
World Economic Forum (WEF) har genom Davosmötena skapat en plattform för aktörer som avgör världens ekonomiska och politiska inriktning. Mötenas breda agenda och deltagarkrets gör Davos till en plattform för bl a brett konsensusbyggande i fråga om ekonomisk politik. WEF ser sig som opolitiskt men har reellt stor makt som agendasättare, både globalt och nationellt. Davos-gruppen är flexibel och lätthanterad – för dem som ingår i gruppen – men sluten och utan krav på ansvarstagande, visavi alla utanför. Den är odemokratisk, men ytterst inflytelserik.
WEF blir belyst i ett sociologiskt och antropologiskt perspektiv av två svenska forskare, Christina Garsten och Adrienne Sörbom, i boken ”Discreet power – how the World Economic Forum Shapes Market Agendas.
Forskarna pekar på hur WEF har 4 500 anställda och anordnar möten kring olika teman världen över, bl a i Qatar och Sydafrika. WEF arbetar bl a med studier om ekonomisk och teknisk utveckling, riskbedömningar och globala jämställdhetsindex. Rapporternas sätt att belysa – eller inte belysa – vår tids utmaningar bidrar starkt till WEF:s agendasättande.
Garsten och Sörbom beskriver hierarkierna vid Davos-mötena, där de öppna delarna som syns i media är de minst viktiga, medan de viktigaste samtalen sker i slutna rum. Som exempel anges ett lunch-möte om Arktis, med par dussin deltagare på högsta nivå. Där företrädde huvudtalaren ett stort oljebolag och pläderade för att näringslivet ska ta ”lead” i utvinning av stora oljeresurser – medan statliga företrädare bör vidta lagligt utrymme för utvinning.
Stiftelsen WEF:s grundare växte upp i Tysklands ruiner efter andra världskriget, med föresatsen att skapa en mötesplats för goda samtal. Mottot är ”att göra världen bättre” och genom välstånd och tillväxt skapa fred. Forumet har med åren samlat deltagare från hela världen för att ”harness collective intelligence” och i samförstånd – dvs utan motsättningar och konflikter – uppnå resultat. Aktivt företagande är lösningen: forskarnas visar i en språkanalys av WEF:s studier att begrepp som entreprenör nämns 15 000 gånger, men ordet solidaritet bara 22 gånger.
Mötet 2019 och ökad oro rörande gobaliseringen
Temat för 2019 präglades av den tilltagande politiska och sociala oro som växande ekonomiska klyftor skapat, liksom de allt tydligare hoten från klimatförändringarna – vilket bl a illustreras av att Greta Thunberg bjöds in. Därtill låg fokus på den typ av frågor som Davos av tradition ofta belyst, som teknikutveckling, nu med särskild belysning av artificiell intelligens.
Davos-mötet samlar näringsliv, politiker, forskare, media, civilsamhälle och kulturvärlden.
Som i de flesta fora där makthavare träffas är ungefär 3/4 av deltagarna välutbildade män från prestigeuniversitet som Yale och Harward. Andelen kvinnor har ökat markant det senaste decenniet: från 17 procent 2008 till 28 procent 2017. WEF vinnlägger sig särskilt om att bjuda in unga människor från hela världen vilket innebär att de kan socialiseras in i gruppens värderingar.
Att delta i Davos är ett tecken på framgång och utvaldhet. Ingen kan vara säker på att bli inbjuden – och ingen kan vara säker på att få komma en andra eller tredje gång.
Eftersom tilltron till marknad och tillväxt utgör fundament för WEF fick president Trump i Davos 2018 öppet stöd av många deltagare från näringslivet, som berömde USA:s starka ekonomi och framhöll Trump som en man de kunde göra affärer med (trots Trumps rasistiska, kvinnofientliga och våldsbejakande agerande). År 2019 deltog Brasiliens Bolsonaro och åtnjöt samma välvilja från olika håll inom Davos-kretsen, bl a statliga Svenska Vattenfalls VD – trots att Bolsonaro t o m gått längre än Trump genom att tala om att skjuta urbefolkning och avskoga stora delar av Amazonas.
Ersätter Davos FN?
De svenska forskarna Garsten och Sörbom diskuterar bl a i vad mån WEF fyller en allt viktigare roll som alternativ till FN, både på den ekonomiska och den politiska arenan, i en tid när globalt samarbete präglas av politiska motsättningar och när avtal, t o m om kärnvapenkontroll, undergrävs och sägs upp.
WEF:s roll och utrymme kan också komma att växa på bekostnad av EU, när unionen tvingats avsätta avsevärda resurser för intern krishantering rörande flyktingkvoter och snåriga Brexit-förhandlingar som rör nästan alla delar av EU:s verksamhet.
Ekonomiskt tongivande aktörer globalt, bl a de som ingår i Davosgruppen, återfinns bland de drygt 11 000 lobbyister som finns registrerade i Bryssel. Dessa arbetar för att påverka beslut inom EU t ex huruvida flyget ska erhålla subventioner, i fråga om utformningen av jordbruksstöd, regler för miljöfarliga material, gränser för koldioxidutsläpp och anslag till forskning och utveckling. En viktig del av lobbyarbetet är för många att påverka handelsavtal så att de mer gynnar EU:s konkurrenskraft än präglas av restriktioner i produktionskedjan i form av skarpare krav på bilars koldioxidutsläpp.
Corporate Europe Observatory visar också hur 1 700 finanslobbyister årligen spenderar en miljard kronor på påverkansarbete. Det är 30 gånger så mycket som alla fackförbund, konsumentgrupper och icke-statliga organisationer spenderar tillsammans för att, i hård konkurrens med rikare lobbyister, föra fram sina synpunkter.
Snarare hard power och money talks än soft power
När det gäller Davos-gruppen talar bl a Garsten och Sörbom om ”soft power” och refererar till Harward-professorn Joseph Nyes forskning. Men Davos-gruppen står snarare för hard core power och money talks, genom att gruppen innefattar stora banker och företag. Det vore intressant att veta hur många i gruppen som figurerat i Panama-papperen, i militärindustriella komplex och i det skattebedrägeri flera storbanker ertappades med hösten 2018 när de förledde stater att betala ut miljardbelopp av skattemedel på felaktiga grunder.
Generellt framstår både Davos, WEF och stora kapitalägare som extremt inflytelserika, med goda nätverk som alltid styrt samhällsutveckling och som alla regeringar oavsett politisk färg, i alla länder, alltid haft att förhålla sig till.
Sverige har i århundraden varit beroende av stora exportinriktade företag och givetvis kan Volvo, Skanska, Ericsson m fl starkt prägla de exportstrategier som regeringar av olika politiska kulörer lagt fast. Det faktum att regeringens exportstrategier inriktas på ”emerging markets” som innefattar länder som Saudiarabien och länder i Centralasien präglar givetvis Sveriges möjligheter att bedriva en tydlig och konsekvent linje som gör skillnad när det gäller demokrati och rättsstatens principer.
En konsekvens av hela EU:s lyhördhet visavi företagen under decennier är att det bevisligen varit svårt att hävda mänskliga rättigheter i förhållandet till Kina, men nu ser vi konsekvensen av denna politik i form av ett auktoritärt Kinas med en alltmer aggressiv politik både inom och utanför landets gränser.
Davos-gruppens vägval kan avgöra framtiden
Som Davos-gruppen själv anger är de stora utmaningarna globalt nu en förvärrad klimatkris och växande ekonomiska och sociala klyftor som för enskilda människor kan avgöra om de har mat för dagen och kan skicka barnen till läkaren.
Det vägval gruppens aktörer och andra med stor ekonomisk makt gör framöver kommer att ha stort inflytande på både klimat, ekonomiska och sociala klyftor, populism och sannolikt också fred och säkerhet.
Bara för något år sedan lärde vi oss att 53 personer ägde lika mycket som hälften av världens fattiga. Idag är siffran 26. Fortsätter trenden kanske det rör sig om ett dussintal om tio år. Snart kanske de blir så få att vi kan lära oss namnen på dem.
De närmaste tio åren har också angivits som den period när världens samlade koldioxidutsläpp kommer att behöva halveras.
Hur de allra rikaste agerar kommer att bli helt avgörande för framtiden. Men avgörandet ligger förstås också hos alla oss andra och hur vi agerar.
Gerd Johnsson-Latham
Gerd Johnsson-Latham är tillförordnad chefredaktör för Mänsklig Säkerhet. Hon har arbetat på UD i flera decennier med bl a kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter, och var tidigare ordförande i Kvinna till Kvinna, samt styrelsemedlem i föreningen Klimatriksdagen.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg?
Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Lotta Schüllerqvist, t.f. chefredaktör
Lämna ett svar