Bild: Fojo
ANALYS Allt fler journalister utsätts för hot och övergrepp runt om i världen och kvinnorna är den mest utsatta gruppen. Det framgår av en ny svensk rapport som föreslår att Sverige tar initiativ till ett internationellt centrum för att skydda journalistiken.
Fojo, Fortbildning för journalister, är ett institut knutet till Linneuniversitetet i Kalmar. Institutet har funnits i närmare femtio år och har utbildat journalister i Sverige och de senaste decennierna även reportrar från en rad olika länder i Afrika, Asien, Centralamerika och Östeuropa.
Bakgrunden till rapporten är följande: I december för drygt två år sedan högtidlighölls 250-årsdagen av den svenska tryckfrihetsförordningen. På inbjudan av utrikesminister Margot Wallström samlades ett antal internationellt kända kvinnliga publicister till ett seminarium för att uppmärksamma den allt svårare arbetssituationen för kvinnliga journalister runt om i världen. Fojo fick därefter uppdraget att göra intervjuer med kvinnliga journalister i ett antal stater och att sammanställa en rapport, och även att lägga fram förslag på vad som kan göras för att förändra situationen.
– Hotet och hatet är symtom på något större, säger dokumentärfilmaren Marika Griehsel som varit ansvarig projektledare. Griehsel har tidigare varit mångårig korrespondent för Sveriges Television i Afrika.
Den kritiskt granskande journalistiken fungerar som demokratins och det öppna samtalets försvarare och den kan motverka propaganda och desinformation. Därför den är så förhatlig för vissa aktörer.
En global utmaning
– Utmaningen är global. Det finns krafter som vill förändra det som vi ser som liberala demokratier och bereda väg för auktoritära ledare. Det är en form av informationskrig, säger Marika Griehsel.
En av fallstudierna har gjorts i Ukraina. Där noterar rapporten att många kvinnliga journalister lämnat de traditionella massmedierna eftersom dessa är hårt knutna till oligarker och präglade av patriarkaliska strukturer och korrupta traditioner. Men även utanför de traditionella medierna har kvinnorna mött nya svårigheter. I fallstudien intervjuas Katya Gorchinskaya och Nataliya Gumenyuk, två reportrar som startat en fristående mediekanal, Hromadske.ue. Denna har inte tvekat att publicera undersökande journalistik och därför fått känna av isvindarna. Genom att kanalen är beroende av de sociala mediernas plattformar möts journalisterna dagligen av floder av personliga påhopp ofta av sexistisk natur och ibland även av hot mot reportrarnas familjer och barn. Situationen förvärrades när kanalen publicerade utdrag ur de så kallade Panama-papers som avslöjade komprometterande data om ukrainska oligarker som gömt undan stora summor i skatteparadis.
”Vi behöver identifiera var och en av de missdådare som ligger bakom hat och trakasserier och vi måste sätta stopp för den straffrihet som gäller för dem idag. Men vi måste också ta upp de allvarliga problemen med företag som Facebook och Google. De har varit oreglerade alltför länge, säger Nataliya Gumenyuk i rapporten.
En annan av Fojos fallstudier har gjorts i Filippinerna. Där har massmedierna under lång tid varit utsatta för hårt tryck från landets kontroversiella regim. Maria Ressa, som grundat den regeringskritiska nyhetssajten ”Rappler”, vittnar om hur hon och hennes medarbetare blivit attackerade via Facebook. Vid ett tillfälle fick Maria nittio hotfulla meddelanden i timmen via ”sociala medier”. Maria Ressa och hennes kollegor misstänker att denna och andra attacker varit en del av en orkestrerad kampanj från regeringen.
”Det är svårt att bevisa presidentens direkta medverkan”, säger Maria i en intervju för en av fallstudierna i Fojo:s rapport. ”Men vi har bevis på att Facebook-konton kopplade till regeringen har använts i dessa attacker”.
Svårt att kartlägga aktörerna bakom kampanjerna
Svårigheterna med att visa vilka som ligger bakom hat- och hot-kampanjerna är ett av de största problemen som lyfts fram i Fojo-rapporten.
-Det är oroande hur svårt det är att kartlägga de krafter som ligger bakom, säger Lars Tallert som är chef för Fojos internationella avdelning.
– Det finns naturligtvis individer som agerar enskilt, men det mesta sker strategiskt och dirigeras av makthavare. Det är svårt göra direkta kopplingar till dem, påpekar Tallert.
– Man kan använda vissa it-verktyg, men det finns mycket dimridåer. Det är avancerade aktörer som ligger bakom som har it-kunnande och strategisk kunskap om hur man trasar sönder demokratiska processer.
Fojorapporten konstaterar att alltmer anonymt hat och hot sprids via t ex twitter och Facebook, och planteras på sociala medieplattformar. På konstgjord väg får de anonyma påståendena en framträdande position genom att så kallade bots, dvs automatiserade robotar, sprider dem i en sådan omfattning att de kommer högt upp i sökmotorerna, t ex Google.
En stor del av meddelandena är producerade av “troll”, som ofta använder sig av hemsidornas kommentatorsfält. I stor utsträckning är ”trollen” anställda och avlönade i ”trollfabriker” från vilka de publicerar sig i sociala medier dygnet runt och under falska namn. Budskapen är mer eller mindre påhittade och avsikten är att diskreditera de som betraktas tillhöra ”motståndarsidan”. Genom de sociala medierna kan spridningen ske blixtsnabbt och nå de grupper i samhället som man tror är lättast att påverka.
Hat och hot riktas särskilt mot kvinnor
Hatkampanjerna är lättare att genomföra i stater där massmedierna har en svagare ställning. Förföljelserna har särskilt riktat in sig på att kvinnliga journalister. De fem fallstudier som redovisas i rapporten visar att detta sker och ökar i så olika stater som Filippinerna, Mexiko, Egypten. Ukraina och Pakistan.
En enkätundersökning med hittills 142 svar i fem stater visar att 73 % av de kvinnliga journalisterna har mötts av hat, trakasserier och hot. 67 % säger att de tror att detta beror på deras yrkesutövning. 60 % tror att förföljelsen är organiserad och 66 % anser att det behövs strängare åtgärder mot medieplattformar som Facebook, Twitter och Google.
En av de intervjuade, Melinda de Jesus, från Filippinerna säger: “vår kamp är inte enbart inriktad på våra lokala politiker, utan vi står upp mot en global förändring av värden”.
Rapporten pekar på att hur farlig denna kamp kan vara. Ett exempel är den mexikanska journalisten Miroslava Breach, som mördades när hon var på väg att hämta sin son i skolan i sin hemprovins Chihuahua. Breach och en annan kvinnlig journalist hade nyligen publicerat artiklar om mord och folkomflyttningar i provinsen. Den mördade journalistens kollega har flytt utomlands men fortsätter sitt arbete som journalist: ” Jag brukade alltid säga att jag är modig men nu måste jag medge att jag känner rädsla, smärta och ilska. Men jag är inte rädd, de kan inte besegra oss, de kan inte få oss att sluta arbeta som journalister”
Vad kan man göra åt situationen?
Rapporten föreslår att man skapar ett internationellt samordningscenter (med arbetsnamnet “journodefender”*), förlagt till Sverige. Detta ska fungera som ett nav för att undersöka, samordna och förbereda insatser mot organiserade troll-kampanjer. Särskilt vill man bistå journalister i länder som är extra hårt drabbade av hat och hot.
Centret ska ha tillgång till expertis i form av journalister med erfarenhet av internationellt arbete, experter på datalogistik, digital säkerhet och juridisk kompetens. Med sådan expertis kan man påverka massmedier och sociala medieplattformar. I sin tur kan det leda till åtgärder som kan vända dagens negativa trend och ställa förövarna till ansvar.
Jöran Hök
Jöran Hök är ny medarbetare i Mänsklig Säkerhets redaktion. Han har tidigare arbetat som dagspressjournalist, bland annat som chefredaktör för Omvärlden, och undervisat i journalistik vid olika högskolor.
*Rapporten ”journodefender” har sammanställts i samarbete med Utrikespolitiska institutet och kan laddas ned här.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Lotta Schüllerqvist, t.f. chefredaktör
Lämna ett svar