REFLEKTION Det var på många sätt ödesmättat, när världens länder samlades före jul med kravet att ta fram en regelbok för klimatåtgärder i enlighet med vad som bestämdes i Parisavtalet om vad som nu krävs för vår civilisations fortlevnad.
Driver på för att lyfta klimatet på den politiska agendan
Som representant för föreningen Klimatriksdagen tog jag tåget (inte flyget!) till Katowice, för att delta på COP24 som observatör under tre dagar. Klimatriksdagen har som främsta mål att lyfta klimatet högt upp på politikernas agenda och se till att frågan inte försvinner i andra sakpolitiska diskussioner.
“Vi är illa ute, vi är riktigt illa ute”
När FN-chefen António Guterres inledde mötet så konstaterade han det många av oss är så smärtsamt medvetna om, att klimatförändringarna redan idag är en fråga om liv eller död för många regioner och länder. Guterres skickade sedan med fyra uppmaningar inför förhandlingarna. Det är svårt att se hur någon skulle kunna invända mot dessa:
- Vi måste lyssna på vetenskapen
- Vi måste agera kraftfullare på Parisavtalet
- Vi har ett kollektivt ansvar och måste hjälpa de mest utsatta samhällena och nationerna
- Klimatåtgärder omvandlar vår värld till det bättre
Global kollektiv dissonans
Inför COP24 släppte värdlandet ett videoklipp för att förmedla en bild av ett Polen som redan kommit är på banan i sitt klimatarbete. Polen är inte ensamt om att försöka skönmåla, eller grönmåla, hur långt man kommit i sin omställning. Man kan stilla undra vem det är vi försöker lura egentligen. Är det resultatet av ett globalt samhälles kollektiva “kognitiva dissonans”? Dvs vi vet att vårt beteende är förödande för planeten, att utvecklingen är på väg åt fel håll och att vi har mycket ont om tid. Ändå fortsätter vi som vanligt, eftersom de system och de livsstilar vi byggt upp sitter så djupt rotade att det känns som en övermäktig uppgift att ändra på. Så för att undvika det obehag som uppstår när vi innerst inne vet att det vi gör är fel, så kommer vi med bortförklaringar och lyfter på ett effektivt sätt fram det vi gör som är bra istället, för att ta bort fokus från problemen.
Parallella världar
Känslan av parallella världar är nog den som lämnat starkast avtryck från mötet i Katowice. Hur tjänstemän, statschefer och ministrar från hela världen åker till COP24 och gör det som förväntas i ett fyrkantigt system, där de följer den formella i FN fastställda agendan som säger att uppgiften ska begränsas till att utforma och enas om en regelbok som gör verklighet av de åtaganden som gjordes i Parisavtalet.
Utanför detta slutna system står en hel värld, med vetenskapen i täten och manar på att
S K Y N D A! Agera utifrån de senaste rapporterna, som den IPCC presenterade hösten 2018 om hur vi kan begränsa temperaturökningarna globalt till 1,5 grader – om vi agerar snabbt och målmedvetet.
Vetenskapens rapporter fortsätter dugga tätt och i tillägg till IPCC:s rapport kom UN Emissions Gap report som konstaterade att vi måste femdubbla tempot i omställningen för att klara 1,5-gradersmålet. Vi måste förhandla, sluta globala avtal och komma överens.
Civilsamhället och de ungas röster inger hopp
Den svenska delegationen konstaterade i ett möte att utan uppmaningar från civilsamhället så hade 1,5-gradersmålet inte inkluderats i Parisavtalet. Även i Katowice var civilsamhällets röst stark och klar, trots att flera företrädare för frivilligorganisationer stoppats vid gränsen och nekats inträde i Polen som på plats i Katowice också infört ett tillfälligt demonstrationsförbud.
Men kritiska körer och höjda röster slog igenom ändå, som när USA bjöd in till kol-seminarium och blev tystade av en publik som ställde sig upp och gång på gång upprepade “Keep-it-in-the-ground”.
Det är dock viktigt att inse att på möten om klimatet – som t ex COP 24 – så bjuds civilsamhället bara in till delar av förhandlingarna. Alltför många samtal sker bakom stängda dörrar, utan insyn.
De unga med Greta Thunberg i täten stod för hoppet. Det var samtidigt de unga som gjorde det så smärtsamt att vara på COP24. De unga hördes och syntes, de tog plats. Men att vi, efter årtionden av otillräckligt agerande, ändå lägger hopp och ansvar på våra yngre generationer är inte bara moraliskt helt förkastligt utan rent av skamligt. Men Greta var tydlig i sitt budskap. Hon åkte inte till Katowice för att be världens ledare om någonting – talet hon höll under inledningen av COP24 avslutade hon med att orden “We have come here to let them know that change is coming whether they like it or not. The people will rise to the challenge. And since our leaders are behaving like children, we will have to take the responsibility they should have taken long ago.”
Runt om i världen tar nu allt fler ton och syns i debatten, från politiker till företag, akademi och civilsamhälle för att skruva upp tempot och vända utvecklingen.
Inga ambitionshöjningar eller ytterligare medel, men nu är regelboken på plats
Trots det faktum att vetenskapen gett oss två år, fram till 2020, för att vända utsläppskurvan nedåt, så utmynnade inte mötet i några ambitionshöjningar.
En stor besvikelse gällde förstås också klimatfinansieringen, COP24 resulterade inte i några beslut om additionella öronmärkta medel, snarare togs ett steg i motsatt riktning genom att länder kan räkna i princip alla slags ekonomiska transaktioner som en del av klimatfinansieringen.
Med tanke på att förväntningarna varit låga till och med vad gällde chansen att få till stånd en regelbok under COP24, så känns det hoppfullt att mötet inte nöjde sig förrän regelboken var på plats. Det gick trots att länder som USA, Brasilien och Saudiarabien gjorde sitt bästa för att bromsa processen. Med en regelbok på plats, så är förhoppningen nu att det inför framtida möten ska gå att fokusera på skärpta krav för att nå 1.5 gradersmålet.
Klimatriksdagen driver fortsatt på i debatten
Klimatriksdagen kommer under våren 2019 att fortsätta driva på klimatarbetet i samverkan med en rad klimataktörer.
Ett fokus kommer nu för Klimatriksdagen att vara den nationella arenan, där vi ska bevaka vad regeringen gör på klimatområdet och granska den klimatplan som enligt nya Klimatlagen ska presenteras framöver.
Vi kommer också att verka för att EU-valet 2019 blir ett klimatval – och därmed också ett val mot klimatförnekare och populister. För att lyfta klimatpolitiken på såväl inrikes- som på EU-nivå arrangerar vi ett antal seminarier under våren (se program här).
Några av de knäckfrågor i sak som vi vill lyfta bottnar i de motioner som togs vid klimatriksdagen 2018 (se vinnande motioner på länken här):
- att få beslut om ett stoppdatum för utsläpp av fossila bränslen. Detta kan bl a åstadkommas genom att klimatlagen baseras på en koldioxidbudget för 2-graders åtagandet med årliga utsläppsminskningar, både nationellt och för kommuner och regioner samt beslut om en fossilfri finanssektor och skydd av kollager i svenska skogar
- att åtgärder ska utgå från klimatmål, inte prognoser för exempelvis transporter
- att tågtrafiken inom EU skall samordnas och att långsiktiga strategier ska minska flygets utsläpp med t ex stopp för subventioner av flyg
- en livsmedelsstrategi som bygger på bred samhällsnytta framför kortsiktiga ekonomiska egenintressen.
- garantier för miljö- och människorättsförsvarares säkerhet världen över
- informationskampanjer till hushåll mm om klimatet
Klimatriksdagen kommer att som en del av civilsamhället fortsätta att sätta press på riksdag och regering för att få till stånd en snabb omställning och driva på så att Sveriges klimat-ambitioner höjs och kan inspirera andra att följa efter.
Karin Sundby
Karin Sundby är entreprenör inom miljö- och hållbarhet och sitter sedan 2016 som ordförande i Klimatriksdagen. Nationalekonom och statsvetare i grunden med bakgrund inom Business Sweden och som affärsutvecklare inom svensk standardisering.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Lämna ett svar