Krig och fred 2018: de 8 viktigaste trenderna

ÅRSKRÖNIKA Sett ur ett fredsperspektiv har det skett flera positiva trender under 2018. Freds- och konfliktforskaren Isak Svensson går igenom de viktigaste trenderna under året och noterar historiska fredsuppgörelser och avstyrda katastrofer. Men alla framsteg när det gäller konflikter i världen överskuggas av det allt mer alarmerande klimathotet.

1. Historiskt fredsavtal nås på Afrikas horn

Afrikas horn, i östra Afrika, har under lång tid varit en särskilt orolig och våldsam del av världen. En viktig del i detta regionala säkerhetskomplex av väpnade konflikter mellan länder och grupper har varit den mångåriga rivaliteten mellan Etiopien och Eritrea. Under våren 2018 sker det dramatiska förändringar som på sikt kan komma att påverka situationen i regionen i mer fredlig riktning. Under våren, efter månader av folkliga protester från framförallt den största etniska gruppen i landet (Oromo), blir Abiy Ahmed Ali premiärminister i Etiopien. Han genomför i rask takt en serie reformer för att demokratisera landet och öka respekten för mänskliga rättigheter. Han inleder samtal med sin granne Eritrea och under sommaren bryts den långvariga rivaliteten mellan länderna genom en historisk fredsuppgörelse. Islossningen mellan Etiopien och Eritrea sätter andra hjul i rullning. Abiy sluter fredsavtal med en av de väpnade grupper som länge stridit mot regeringen (ONLF-gerillan). Eritrea å sin sida börjar i och med fredsuppgörelsen med Etiopien också visa tecken på en ny politisk öppenhet. Landet når ett fredsavtal med grannlandet Djibouti och upprättar diplomatiska kontakter med Somalia. Parterna i konflikten i Sydsudan, en av de ofta bortglömda konflikterna, sluter fredsavtal i oktober, som syftar att vitalisera tidigare avbrutna fredsuppgörelser. Avtalet framförhandlas av den regionala organisationen IGAD, och även om det finns stora svårigheter med genomförandet av avtalet, utgör det dock en möjlighet till fredligare utveckling i ett mycket krigsdrabbat land.

2. Syrienkriget går in i slutfasen

Syrienkriget ändrar karaktär allteftersom rebellsidan förlorar territoriell kontroll. Rebellkontrollerade områden koncentreras till den norra Idlib-provinsen, och en förestående regeringsinvasion, med möjliga katastrofala humanitära konsekvenser, av detta område hotar under året men avvärjs genom diplomatiska insatser av Turkiet och Ryssland. Det står klart under året att regeringssidan lyckats, med stöd från iranska milisgrupper och ryskt bombflyg, få övertaget i kriget och på sikt kommer att gå segrande ur det långvariga och extremt blodiga kriget. I bakgrunden finns också ändrade internationella förhållanden: ett minskat amerikanskt intresse att engagera sig utomlands under president Trump, ett Saudiarabien som koncentrerar sig på Jemen-fronten och ett Turkiet som prioriterar konflikten med kurdiska separatister i Turkiet (PKK) och deras allierade YPG-gerillan i Syrien.

Kriget fortsätter under året och kompliceras ytterligare genom Turkiets intervention i regionen Afrin i norr Syrien. Fredsförsöken genom den FN-ledda så kallade Geneve-processsen under medlaren Staffan de Mistura tycks inte få några genomslag. de Mistura försöker under året få till en konstitutionell kommitté som kan förbereda marken för Syrien efter kriget, men får inte gehör från regimen i Damaskus. Medlaren själv avgår under 2018. Ett alternativt Rysslandslett förhandlingsspår – Astana-processen – verkar under året delvis något mer framgångsrikt, åtminstone i att få till stånd kortvariga vapenvilor.

3. Fredsförhandlingar om Jemen startar utanför Uppsala

Det andra pågående högintensiva kriget i Mellanöstern – Jemen – gick delvis från att vara det bortglömda kriget till att visa i alla fall några små tecken på öppningar för lösning. Den humanitära situationen blev allt mer akut: stora delar av befolkningen svälter och dör i sjukdomar som skulle kunna botas om inte sjukvårdssystemet brutit helt samman. Jemen är under 2018 den värsta pågående humanitära krisen i världen. Fredsförhandlingar startar på Johannesbergs slott utanför Uppsala i slutet av året, under ledning av FN-medlaren Martin Griffith och slutar med vissa framgångar: parternas enas om vapenvila i den strategiska staden Hodeidah. Parterna drivs till förhandlingsbordet av både interna och externa faktorer. Det våldsamma och brutala kriget leder till krigströtthet i Jemen. Samtidigt börjar de två huvudsakliga externa makterna i detta krig (Saudiarabien och Iran) att få annat huvudbry. Prestigeförlusten för Saudiarabiens de facto-härskare Mohammad bin Salman (MBS) efter den makabra avrättningen av journalisten Khashoggi på Saudiarabiens ambassad i Turkiet driver omvärlden till att öka trycket på Saudiarabien att avsluta sin intervention. Den ljusa bild som MBS lyckats skapa för Saudiarabien genom sina försök till reformer krackelerar under året. På andra sidan i Jemenkonflikten står Iran som under året får en allt svårare ekonomisk situation, efter att amerikanska sanktioner genomförs mot landet.

4. Kärnvapenhotet avvärjs – på kort sikt

När vi gick in 2018 var en stor källa till oro den accelererande krisen mellan Nordkorea å ena sidan och USA och dess allierade å den andra. Vårens möte mellan president Trump och president Kim Jong-Un avvärjer de mest akuta spänningarna mellan länderna. Men avtalet bygger på en relativt vag överenskommelse och innehåller få reella kontrollmöjligheter och därför är de mer långsiktiga konsekvenserna svåra att överblicka. Samtidigt får det internationella systemet för att kontrollera och hantera kärnvapenhotet genom förhandlingar och avtal flera törnar under året: USA drar åt sanktionsskruvarna mot Iran (trots att Iran följt avtalet), vänder sig mot de länder som fortsätter att följa det multilaterala kärnvapenavtalet mellan Iran och omvärlden samt signalerar också att USA tänker dra sig ur nedrustningsavtalet INF med Ryssland (eftersom man anser att Ryssland inte följer det).

5. Terrorn minskar

De senaste åren har ett av de överhängande säkerhetshoten varit hotet från jihadistiskt inspirerade attacker mot civila. När året går mot sitt slut äger exempelvis en sådan attack rum i Strasbourg. Men dådet speglar inte den generella utvecklingen: under året ser vi tvärtom tecken på att hotet från jihadistiska grupper minskar. IS genomför visserligen spektakulära dåd mot civila i Afghanistan och visar att gruppen vuxit i styrka och kapacitet där. Jihadistiska grupper och nätverk finns kvar, inte minst i länder som Pakistan och Bangladesh, men också i Syrien och Irak, och IS-nätverket fortsätter sprida propaganda, hot och genomföra attacker. Men under året står det klart att IS inte kunnat återhämta sig från de militära segrar som skedde under förra året (2017) i Irak, Syrien, Libyen, Filippinerna och Nigeria. Många bedömare förutspådde då att återvändarna skulle utlösa en våg av terrorattentat när de återkom tillbaka från stridsfälten. Men detta har inte skett. Kanske har hotbilden varit alltför överdriven, eller kanske har säkerhetspolisernas arbete blivit allt mer effektivt – troligen är svaret en kombination av båda.

Den förändrade situation kan komma att få större följdverkningar. När IS som statsformationsprojekt kollapsade, förlorade också den jihadistiska rörelsen betydande momentum. Under de senaste åren har kriget mot terrorismen varit en av de viktigaste konfliktlinjerna i världen. Om hotet från den internationella jihadismen minskar, så minskar i samma mån det gemensamma fiendskap som bundit samman flera av de rivaliserande stormakterna i världen – länder såsom USA, Ryssland, Iran, Saudiarabien, Kina och Indien – som alla varit engagerade i väpnade insatser mot jihadistiska grupperingar.

6. Arabvärlden närmar sig Israel

Arabvärlden vs Israel har ända sedan landets grundande 1948 varit en pågående internationell rivalitet som genomsyrat hela Mellanöstern och påverkat omvärlden. Under året ser vi tecken på att denna rivalitet är på väg att mjukas upp något. Hotet från Iran upplevs av de arabiska länderna som något som överskuggar den traditionella konflikten med Israel. Några av Gulf-länderna börjar ta steg som närmar sig Israel. Under året besöker exempelvis Israels premiärminister Netanyahu gulfstaten Oman, vilket är ett historiskt besök. Trumps svärson Jared Kushner jobbar vidare på en fredsplan, som kan komma att befästa Israels styrkeposition gentemot palestinierna. Egypten medlar fram ett eld-upphör mellan Hamas och Israel och avstyr på så sätt en fortsatt upptrappning av våldet under året, ett våld som under året framförallt manifesterat sig genom palestinska demonstrationer och användandet av ’elddrakar’ i Gaza, samt repressiva motåtgärder från israelisk sida.

7. Några konflikter trappas upp, men flera fredsprocesser tar små steg framåt

Några konflikter trappas upp eller kompliceras ytterligare under året, såsom den etniska konflikten i Kamerun, konflikten i Ukraina genom Rysslands agerande i Azovska sjön, låsningarna i fredsprocessen mellan regeringen och vänstergerillan ELN i Colombia, den nya konflikten med den nystartade jihadistgruppen Ansar al-Sunna i Mozambique, attackerna från arabiska separatister i Iran, våldet mellan den shiitiska minoriteten i Nigeria och regeringen, för att nämna några exempel.

Men i ett antal konflikter tar medlare eller konfliktparter några små, men viktiga, steg framåt på väg mot fred:

• I den mångåriga konflikten i Västsahara genomför berörda parter direkta samtal i Geneve under FN:s ledning med hjälp av medlaren Horst Köhler.
• Fredsprocessen mellan de etniska rebellgrupperna och regeringen i Myanmar går framåt under året, med nya omgångar av förhandlingsrundor. Kina bistår som medlare.
• EU leder medlingsansträngningarna, med EU:s utrikeschef Federica Mogherini i spetsen, mellan Serbien och Kosovo och under året diskuteras en lösning som går ut på att parterna byter landområden för att skapa sammanhållande territorium i respektive länder.
• Mellan Indien och Pakistan öppnas en korridor (Kartarpur Corridor), som är en form av förtroendeskapande åtgärd. Imran Khan, väljs till premiärminister i Pakistan under 2018, och signalerar när han tillträder en öppenhet för dialog med Indien.
• I Moldavien kommer regeringen och separatisterna överens om ett ’paket’ med åtta konkreta förtroendeskapande åtgärder som förhandlas fram och i de flesta fall också implementeras under året. Det handlar inte om någon politisk lösning i denna segdragna, låsta konflikt, men ändå stegvisa framsteg på marken.
• I Cypern kommer ledarna för turk- respektive grekcyprioterna överens om att öppna fler ’checkpoints’ i den militariserade gränsen mellan dem, med hjälp av medlingsinsatser från den nytillträdda medlaren Jane Holl Lute.
• I konflikten i södra Thailand mellan de muslimska rebellerna och regeringen i Bangkok utses under året en ny medlare, Abdul Rahim Noor, från Malaysia.
• Implementeringen av fredsavtalet från 2014 i Filippinerna mellan regeringen och den islamistiska rebellgruppen MILF får ett genombrott under året. President Duterte får igenom den så kallade ‘Organic Law’, som skapar ett legalt ramverk för det nyskapadeautonoma territoriet Bangsamoro.
• Våldet fortsätter i Mali, men där antas också under året en ”lag om nationell förståelse” som kan utgöra en viktig milstolpe för implementeringen av fredsavtalet från 2015.
• I Afghanistan sker ett antal brutala dåd under åren. Upptrappningen av våldet drivs av både Talibanrörelsen och IS. Samtidigt genomförs förförhandlingar (talks-about-talks) i Qatar mellan representanter för USA och Talibanrörelsen.
• Ett nytt ledarskap kommer till makten i Irak och de nya ledarna är mer teknokratiska än tidigare och ledarskapet har mindre sekteristisk profil. Samtidigt går dialogen mellan centralregeringen i Baghdad och kurdiska Erbil framåt.

8. Året 2018 – klimathotet blir akut

Denna översikt visar att flera framsteg gjorts mot en mer fredlig värld under år 2018, i termer av fredsavtal, små men viktiga framsteg i olika fredsprocesser, avstyrda katastrofer, och minskat våld. Världen blir inte, trots vad många tycks tro, nödvändigtvis sämre. Detta kan ses som spegling av en mer långsiktig trend: risken att dö av väpnade konflikter har minskat i världen. Men alla våra framgångar riskerar att gå förlorade om vi inte kan hantera den största frågan i vår tid: klimatfrågan.

Under 2018 har klimatförändringarna börjat synas med förfärande kraft. Rapporter under året visar att utsläppen fortsätter i världen, och temperaturen fortsätter att stiga. Eftersom klimatförstörande utsläpp har mångåriga fördröjningseffekter, är vi den första generation för vilka klimatförändringens konsekvenser blir tydliga, men samtidigt är vi den sista generationen som kan hinna genomföra åtgärder för att begränsa dem. Insikten har växt om behovet av snara (och tyvärr allt mer radikala och kostsamma) insatser för att hindra oåterkalleliga förändringar av klimatet, genom vilka klimatförändringarna accelererar bortom kontroll – men det är en insikt som ännu inte resulterat i förändringar när det gäller utsläppsmönster. Det viktigaste klimatmötet sedan Parismötet genomförs i slutet av året i polska Katowice, där de flesta av världens länder försöker komma överens om hur Parisavtalets ska genomföras. USA, Brasilien, och Saudiarabien agerar bromsklossar i försöken att skapa en global regelbok i kampen mot klimathotet. Svenska Greta Thunberg blir med sin ’skolstrejk för klimatet’ en inspiration för en global motståndsrörelse.

En global undersökning från 2017 av människors hotbilder runt om i världen listade vad som utgjorde det största hotet: listan toppades av hotet från den jihadistiska gruppen Islamiska staten (IS) med 62%, tätt följt av 61% för risken med klimatförändringarna. Det har inte gjorts någon uppföljning av den studien. Men det skulle inte förvåna om dessa två hotbilder håller på att skifta plats. Klimatförändringarna är nu det största och avgörande hotet världen står inför.

Isak Svensson

Isak Svensson är Professor vid Institutionen för freds- och konfliktforskning på Uppsala Universitet.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Lotta Schüllerqvist, t.f. chefredaktör