DEBATT Under det senaste årtiondet har över tusen journalister mördats – i snitt ett journalistmord var fjärde dag. Men ytterst få av dessa fall har lett till rättegång. FN-organet Unesco pekar på att denna omfattande straffrihet är ett allvarligt hot mot demokratin.
Straffriheten för mord och brott mot journalister riskerar att bli en ödesfråga för demokratin och måste tas på större allvar. FN-organet Unesco har envist varnat för att straffriheten är ett hot mot hela samhället eftersom den gör det lättare att dölja korruption, kriminalitet och övergrepp mot mänskliga rättigheter. Det ligger i vårt gemensamma intresse att stoppa detta och vända trenden – för att så ska ske behöver viljan och insatserna på alla nivåer öka drastiskt.
Det är givetvis oerhört glädjande att fler individer än någonsin har tillgång till information via media. Samtidigt underlättar kombinationen av politisk polarisering och snabb teknisk utveckling spridningen av hot, hat, misogyni och desinformation.
2016 rapporterades att var fjärde journalist i Sverige blivit hotad minst en gång det senaste året. I ett växande antal länder möter journalister verbala, fysiska och till och med dödliga attacker som hotar och begränsar deras möjligheter att rapportera och informera. Dessa angrepp kommer inte bara från ensamma våldsutövare och extremister, utan även från stater som genom normförskjutningar orsakar både ett enormt lidande för den enskilda journalisten, och inskränkningar av yttrandefriheten i stort.
Systematisk straffrihet
Enligt Unesco mördades 1010 journalister 2006–2017, vilket betyder att en journalist mördats var fjärde dag. Till detta kan läggas att endast ett av tio journalistmord leder till att fallet behandlas i en rättegång. I 35% av fallen har den berörda staten inte ens svarat på Unescos förfrågan om brottet kommer följas upp. Det finns få andra områden där straffriheten förefaller vara så systematisk som när det gäller övergrepp och mord på journalister.
Ett annat ett stort problem är bristen på jämlikhet i media. Detta lyfts i Unescos rapport World Trends in Freedom of Expression and Media Development. Bara var tredje journalist i världen är kvinna, men kvinnor drabbas ofta hårdare av hot och näthat än deras manliga kollegor.
Ingen annan yrkesgrupp utsätts för så mycket hot som journalister och kvinnliga journalister är särskilt utsatta. Inte bara för att de granskar makten, utan också för att de är just kvinnor.
Några exempel: brittiska kvinnliga journalister får ungefär tre gånger så många hatmeddelanden på Twitter jämfört med sina manliga kollegor. Den brittiska tidningen The Guardian granskade tidigare i år mängden näthat i sitt eget kommentarsfält. Åtta av de tio journalister som var utsatta för mest näthat var kvinnor. En fjärdedel av alla svenska kvinnliga journalister utsattes under 2015 för sexistiskt näthat. Det har även skett en fördubbling av antalet mord på kvinnliga journalister, från fem mord år 2012 till elva mord under 2017.
Tyvärr fortsätter det sluttande planet. Under 2018 har Unescos generaldirektör Audrey Azoulay fördömt morden på 90 journalister runt om i världen. Det är inte enbart krigskorrespondenter och de som arbetar i konfliktområden som drabbas; tvärtom har över hälften av morden skett i länder där det inte pågår någon väpnad konflikt. Över 90 procent av de mördade journalisterna har varit lokala reportrar som ofta rapporterat om organiserad brottlighet och korruption, mörkertalet förmodas dessutom vara stort.
Den största andelen attacker mot journalister äger rum i Asien, Latinamerika och Mellanöstern. Under 2017 var Mexiko, Irak, Syrien och Indien de länder i vilka flest journalister mördades.
Fyra journalistmord i Europa det senaste året
Även i Europa är situationen oroande: fyra journalistmord på kort tid. Den saudiske Jamal Khashoggi mördades nyligen i Turkiet. Viktoria Marinova, journalist från Bulgarien hittades tidigare i höstas våldtagen och mördad. I februari i år sköts den slovakiske journalisten Jan Kuciak och hans flickvän Martina Kusnirova till döds. Den 16 oktober 2017 sprängdes den maltesiska journalisten Daphne Caruana Galizia av en bilbomb.
Till denna tragiska statistik ska läggas den stora mängd journalister som dagligen möter hot, trakasserier, tortyr, kidnappningar och godtyckliga frihetsberövanden – inte sällan sanktionerade av staten. Att stats- och regeringschefer utnämner journalister och media till ”folkets fiende” är mot denna bakgrund särskilt allvarligt.
Dagens straffrihet för brott mot journalister är ett gift för samhället och sänder signaler till extremister och kriminella att de kan fortsätta utan konsekvenser. Till detta kan läggas att det finns stora brister och ofta ren okunskap i många länders rättssystem vilket bidrar till att alltför få förövare lagförs.
Unesco arbetar aktivt med att stärka journalisters säkerhet bland annat genom att utbilda journalister i konfliktområden och sprida information om pressens särskilda rättigheter till säkerhetspersonal. På senare år fokuserar Unesco även på att stärka rättsväsendet genom riktade utbildningssatsningar för domare. Ett positivt exempel är det samarbete som Unesco och Uruguays högsta domstol ingick förra året med syfte att stärka yttrandefrihet, tillgång till information och journalisters säkerhet i landet.
Rättsväsendet saknar kunskap
Latinamerika har legat i framkant gällande utveckling av lagar som skyddar journalister och konstnärers yttrandefrihet, men samtidigt saknar ofta rättsväsendet kunskap och kapacitet för att tillämpa lagarna. Därför har Unesco sedan 2014 utbildat fler än 600 domare i Latinamerika och över 2 400 personer har deltagit i online-kurser under 2018. Projektet har haft ett vida större genomslag än det antal som utbildats. Som en konkret följd av Unescos ansträngningar har det Ibero-amerikanska nätverket för utbildning av jurister och domare infört yttrandefrihet som en del av sina läroplaner.
Unesco samordnar också FN:s handlingsplan, UN Plan of Action on the Safety of Journalists and the Issue of Impunity, som är den första samlade insatsen på global nivå att bekämpa straffriheten för brott mot journalister. Planen går snart in på sitt sjunde år och rör många intressenter: civilsamhällets organisationer, akademin, medieägare och statliga myndigheter. FN:s handlingsplan är en plattform för att ta upp journalisters situation och medias roll och bidrar därigenom till att genomföra FN:s globala hållbarhetsmål, Agenda 2030. Åtgärder som föreslås är bland annat ett ökat medvetandegörande av problemet som straffriheten för med sig, en ökad samverkan mellan FN och andra internationella organisationer, samt ett stärkande av journalisters rättsliga och sociala skyddsnät.
Ett demokratiskt samhälle byggt på mänskliga rättigheter är beroende av en journalistkår som kan verka fritt. Att fritt kunna granska olika makthavare, myndigheter och företag är en grundläggande förutsättning för att vi medborgare ska få relevant information. Yttrandefriheten är med andra ord både en mänsklig rättighet i sig och en förutsättning för att alla övriga rättigheter ska garanteras. Journalisters särskilda utsatthet för hot, våld, trakasserier och slutligen mord är därför inte bara en allvarlig kränkning av den enskilda personen, utan även ett direkt slag mot arbetet för ett demokratiskt samhälle.
Mats Djurberg
Mats Djurberg är generalsekreterare för Svenska Unescorådet, Pol. mag. från Linnéuniversitet och har lång internationell erfarenhet, bl.a. från Naturskyddsföreningens internationella samarbetsprogram, som verksamhetsansvarig för FN:s utvecklingsprogram (UNDP) i Sverige och från arbete med demokratifrågor i Chile.
Klicka här för att komma till Unescos nyhetsbrev vad gäller implementeringen av UN Plan of action for the safety of journalist.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Lotta Schüllerqvist, t.f. chefredaktör
Lämna ett svar