Makt, demokrati och mänsklig säkerhet

REFLEKTION Del ett av denna text analyserade demokrati ur ett historiskt perspektiv. Syftet var att lyfta fram hur makt och inflytande i årtusenden varit en fråga för privilegierade grupper, men hur demokratin innebar ett trendbrott, med ökat inflytande åt breda folklager. Här vidareutvecklar Gerd Johnsson-Latham sina tankar om demokratins framtidsutsikter. 

Del ett kan du läsa här

Vad ett historiskt perspektiv på demokrati lär oss

Demokrati växte fram ur förändrade samhälls- och styrkeförhållanden och en ny ekonomi baserad på industrialism. Människor organiserade sig och utmanade gamla auktoriteter. Genom väckelserörelser ifrågasattes statskyrkans auktoritet, fackföreningar utmanade fabriksägarna och nya politiska partier krävde rättvisa och allmän och lika rösträtt.

En del av mobiliseringen av människor under slutet av 1800-talet var att anordna s k folkriksdagar för att få motvilliga makthavare att lyssna och påskynda beslut om allmän och lika rösträtt. Tillkomsten av Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) och tjänstemännens motsvarighet stärkte också samhällsomvandlingen genom forum som gav människor både kunskap, självförtroende och vana att tala för sin sak.

Litteratur, teater och konst bidrog i det stora förändringsarbetet som lika mycket påverkade människors föreställningsvärld som deras materiella villkor. I media och på kaféer diskuterades de tankar som förts fram i pjäser och böcker av Ibsen, Strindberg, Dickens, Hugo, Lagerlöf och Bremer.

Till sist var det, som Per T Olsson framhåller, hoten om en våldsam samhällsomstörtning lik den under ryska revolutionen som fick motvilliga konservativa att dela med sig av makten och släppa fram demokratin. Mycket riktigt innebar också demokrati och allmän rösträtt ett högt ekonomiskt pris för de gamla makthavarna, genom beskattning av förmögenhet och egendom, vilket gav miljontals människor bättre arbets- och levnadsvillkor.

De senaste decenniernas urholkning av demokratins byggstenar

Vid ett ABF-seminarium om demokrati i Almedalen sommaren 2018 konstaterade skolminister Anna Ekström att demokratin kommit till och existerat för att den haft byggstenar – i form av organisationer som fört människor samman. Det har rört fackföreningar, folkskolor, studieförbund för vuxenutbildning och politiska partier med stora medlemsgrupper, spridda över hela landet. Idag, konstaterade Ekström, har dessa byggstenar delvis vittrat sönder – eller medvetet monterats ner.

Och demokratin vinglar idag, utan sina byggstenar.

Paradigmskiftet under 1980-talet lyfte fram en syn på frihet som primärt rörde fritt företagande och fria konsumtionsval, bland annat inom vård, skola och omsorg. Frågor om delaktighet och medverkan som varit centrala under demokratins tillkomst stod däremot mer i bakgrunden.

Mönstret blev att medborgaren alltmer sågs som – och själv såg sig som – konsument.  Stora grupper inom världens medelklass fick också allt bättre materiella villkor. Andelen människor som lever i armod beräknas vara mindre än någonsin i historien (kanske med undantag av förhistorisk tid). Det gäller inte minst i Asien där hundratals miljoner ”lyfts” ur fattigdom, särskilt i Folkrepubliken Kina.

Ekonomin går framåt. Men motsatsen gäller dessvärre för demokratin.

Medan ekonomin stärks och tillväxten är god pekar bland andra Freedom House på hur land efter land tappar i demokratiskt hänseende. Det har länge hävdats att politisk frihet är en förutsättning för ekonomisk frihet. Men verkligheten bevisar idag motsatsen enligt bland andra Per Molander som ser en tydlig motsats mellan ekonomisk tillväxt och demokrati. Det beror inte minst på att multinationella aktiebolag bygger på odemokratiskt beslutsfattande, utan insyn. Många stora företag är också starka lobbyister som driver på demokratiskt valda beslutsfattare i den riktning som gynnar företagen, i allt från frågor om vård, skola och omsorg till vapenhandel och fossila bränslen. Allt enligt lagar – som skulle kunna förändras.

Maria Schottenius på DN konstaterade nyligen att ”den privata moralen har ersatt idén om samhällsbygget”. Idag saknas också mycket av den grundläggande respekt för politiska motståndare och beredskap att kompromissa som tidigare präglat demokratier.

Enligt Yascha Mounk har vi inte passerat något enskilt ”Rubicon” utan det är de små stegens tyranni som väglett oss, till dagens punkt av urholkad demokrati. Kanske är/blir det så att systemen i väst och Folkrepubliken Kina de facto alltmer närmat sig varandra?  Vi kan redan se trenden: ekonomi enligt kapitalistiska system, förenat med ett styrelseskick som fokuserar på att tillgodose människors materiella villkor. System, där de mest auktoritära regimerna använder makten enligt principen ”the winner takes all”, och tystar opposition och media. Och som på många håll, bland annat i Ryssland och Ungern, använder makten för att berika sig själva, eller driver en ekonomisk politik som gynnar den egna gruppen.

Men många väljare verkar inte misstycka.

Även om de stora vinnarna är den allra rikaste procenten globalt så har den politiska kartan förskjutits högerut de senaste decennierna i väldigt många länder.

Så ser vi en växande global medelklass som nöjer sig med att ekonomin fungerar, tillväxten är stadig och är likgiltiga över att marginaliserade grupper inte kommer med på tåget? Det finns uppenbarligen stora väljargrupper som anser att även om populismens idéer skaver så kan det vara värt att acceptera dem. Innebär det att majoriteten inte bryr sig om ifall media regleras och delar av kulturlivet tystas – i synnerhet de delar som inte klarar sig på marknadens villkor? Det är ju trots allt en mindre grupp människor som aktivt utnyttjar rätten att skriva och tala fritt och demonstrera.

Eller finns det någonstans en brytpunkt när friheten i alla dess dimensioner är viktigare än allt annat; den frihet som genom historien människor faktiskt eftersträvat?

En överhängande fara är också att bristen på respekt för människor som tycker annorlunda kan leda till ökad benägenhet att använda våld som konfliktlösningsmetod. En kärnfråga blir då om vi går mot samhällen där resursstarka grupper vill använda våld i form av polis och militär ”i samhällets intresse” för att slå ner opposition och krav på maktdelning? Och samtidigt slå vakt om det man kallar moral och kärnvärden inom familjen?

Eller ser vi en annan farlig väg; en fortsättning på dagens, där många har det bra materiellt sett, reser världen över och fortsätter blunda för gigantiska hot mot mänsklig säkerhet i form av accelererande klimatförändringar och massutrotning av djur och växter?

Dags att damma av demokratins byggstenar

Det verkar som om vi behöver plocka fram demokratins byggstenar och stärka den skadade demokratin; utveckla nya former för inkludering och delaktighet och bli medborgare igen. Vi behöver kanske, som ärkebiskop Antje Jackelén föreslagit, ett slags ”omvändelse” och börja motverka dagens ensidiga materialistiska fokus, som är skadligt för både planeten och oss själva. Vi behöver ta krafttag för att motverka det mänskliga utanförskap som utgör grogrunden för den populism som bidrar till nedmonteringen av demokratin.

Yascha Mounks recept mot dagens demokratiska underskott är att a) åtgärda bristen på ekonomisk jämlikhet genom bättre fördelning, b) arbeta för acceptans för multi-etniska demokratier och c) använda sociala medier för att stärka demokratier genom att lyfta fram det som förenar mer än det (ofta etniska) som skiljer.

Jag skulle vilja lägga till en fjärde punkt; att bygga stark jämställdhet och utgå från all den kunskap och erfarenhet som vi besitter efter decennier av aktivt jämställdhetsarbete.

Vi har länge invaggats i tryggheten att vi alltid ska leva i demokrati och fred. Vi behöver i likhet med generationer före oss inse att det är vi själva som måste agera – och bryta oss ur våra bekvämlighetszoner för att säkra det vi värderar mest. En början kan vara att medverka i byggandet av demokratiska organisationer som rustar oss att möta klimathoten, som mer än något annat hotar både planeten, demokrati och mänsklig säkerhet.

I maj 2019 är det val till EU. Vi kan engagera oss i det valet och vara delaktiga. Vi vet redan att starka odemokratiska mörka krafter aktivt mobiliserar på sin kant för att EU-valet ska gynna populistiska partier. Genom att istället gå in i demokratiska rörelser och bli aktiva i EU-valet kan vi använda detta tillfälle för att stärka demokratin och bidra till ett val som fokuserar på kärnfrågor som klimat och rättvisa.

Gerd Johnsson-Latham

Gerd Johnsson-Latham är tillförordnad chefredaktör för Mänsklig Säkerhet. Hon har arbetat på UD i flera decennier med bl a kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter, och var tidigare ordförande i Kvinna till Kvinna, samt styrelsemedlem i föreningen Klimatriksdagen.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Lotta Schüllerqvist, t.f chefredaktör, samt redaktör för Mellanöstern samt press- och yttrandefrihet