ANALYS Inbördeskriget i Sydsudan har drivit mer en tredjedel av landets befolkning på flykt och orsakat en av den afrikanska kontinentens värsta humanitära kriser. De stora humanitära behoven till trots är intresset för Sydsudan i media och hos det internationella samfundet begränsat. Vad är det som avgör vilka konflikter och humanitära kriser som uppmärksammas och vilka som riskerar att glömmas bort, undrar Mänsklig säkerhets redaktör Annie Sturesson.
Under hösten 2013 arbetade jag som teknisk rådgivare vid finansministeriet i Juba. I december
2013, endast två år efter att landet nått sin självständighet från Sudan, bröt inbördeskriget ut till
följd av etniska spänningar och motsättningar mellan landets president Salva Kiir och den
sparkade vice-president Riek Machar. Under de snart fem åren som konflikten pågått har flera
fredsavtal slutits för att sedan snabbt brytas. Enligt en ny studie av forskare vid London School
of Hygiene and Tropical Medicine uppskattas 190 000 människor ha dött i direkt följd av den
väpnade konflikten. Om man inkluderar individer som dött på grund av folkomflyttningar samt
brist på sjukvård och mat stiger antalet krigsoffer till 383 000. Kriget har drivit befolkningen på
flykt. Av landets cirka 14 miljoner invånare är ungefär två miljoner interna flyktingar och
ytterligare tre miljoner på flykt i regionen. Över en miljon av sydsudaneser har sökt skydd i
grannlandet Uganda. Matbristen i landet är akut, över fem miljoner av landets befolkning
behöver hjälp för att tillgodose sina livsmedelsbehov. Barn är särskilt hårt drabbade av
konflikten. FN varnade i början av 2017 att 70 % av landets barn inte går i skola, vilket riskerar
att leda till en förlorad generation och försvåra återuppbyggandet av det unga landet.
Trots att flyktingkrisen i Sydsudan är lika omfattande som i Syrien och Afghanistan så är
rapporteringen om läget i landet mycket begränsad. ”Sydsudan är ingen bortglömd kris. För man
kan inte glömma bort något som man inte ens känner till, sa Arnauld Akodjenou”, chef på FN:s
flyktingkommissariat för östra Afrika när han besökte Sverige i oktober 2018 i syfte att
mobilisera finansiellt stöd till landet.
När våldsamheterna bröt ut i mitten av december 2013 kunde jag, till skillnad från den stora
majoriteten av befolkningen, lämna Sydsudan efter endast några dagar. Iklädd sandaler och
tunna kläder evakuerades jag med flygplan via Nairobi och ett juldekorerat Amsterdam. Väl
hemma följde jag under julen rapporteringen i svensk media om den eskalerande konflikten.
Men efter julhelgerna mattades rapporteringen av och istället flyttades medias fokus till
stridigheterna i norra Mali och det fortsatta kriget i Syrien. Redan då började jag fundera på vad
det är som avgör om en konflikt når nyhetsrubrikerna och omvärldens fokus eller istället
hamnar i skymundan.
Kopplingen mellan glömda konflikter och geopolitik, media och humanitärt stöd
En humanitär organisation som aktivt verkar för att uppmärksamma konflikter och humanitära
kriser som glömts bort av det internationella samfundet är Norwegian Refugee Council (NRC).
Varje år listar NRC de tio främsta bortglömda konflikterna. I likhet med tidigare år toppar
afrikanska länder listan även i år. Sydsudan är nummer två efter Demokratiska republiken
Kongo (DRK) och följt av Centralafrikanska republiken (CAR). Enligt NRC är det framförallt tre
faktorer som bidrar till att humanitära kriser hamnar i skymundan; svaga geopolitiska intressen,
låg mediabevakning och bristande humanitärt stöd.
- Geopolitiska intressen
Utsikterna att lösa en konflikt beror till en stor del på regionala och internationella aktörers
geopolitiska intressen och engagemang. Att konflikten i Centralafrikanska republiken fortlöper
beror enligt NRC delvis på ett lågt geopolitiskt intresse för det mindre afrikanska landet. I mer
strategiskt viktiga länder som Jemen och Palestina är det inte avsaknaden av intressenter utan
istället det stora antalet utomstående parter med motstridiga politiska intressen som försvårar
konflikten. Utländsk inblandning riskerar att vara särskilt problematisk i konfliktländer med
stora naturresurser som olja och mineraler, vilket gäller både för Demokratiska republiken
Kongo och Sydsudan. Kinas ekonomiska och politiska stöd till regeringen i Juba förklaras av de
stora kinesiska oljeinvesteringarna i landet.
- Medial uppmärksamhet
Media tenderar att värdera nyhetsvärdet av en konflikt enligt två principer; geografisk närhet
och identifikation. Konflikter i länder som befinner sig geografiskt nära med risk för olika
spridningseffekter som migrationsvågor, har större sannolikhet att uppmärksammas.
Rapporteringen tenderar även att öka om befolkningen kan identifiera sig med de drabbade. Det
stora mediala intresset i Europa för Syrien anses delvis bero på den stora flyktingströmmen mot
Europa, och att många européer till följd av detta kommit i kontakt med syrier.
Att de fem främsta bortglömda kriserna på NRC:s lista är avlägsna och fattiga afrikanska länder
anses inte vara en slump. I dessa länder har få av de drabbade har möjlighet att fly till Europa,
utan de stannar som internflyktingar eller flyr till fattiga grannländer. Detta anses bidra till den
låga bevakningen av Demokratiska republiken Kongo där läget i framförallt landets östra delar
har förvärrats de senaste åren. De humanitära behoven i landet är nu lika stora som i Syrien,
något som inte reflekteras i mediabevakningen.
En annan aspekt som påverkar bevakningen av konflikter är tillgång till information. I flera
konflikter är det inte bara svårt utan rentav farligt för journalister att bevaka situationen på
plats. Enligt Reportrar utan gränser har 10 journalister dödats och ett tjugotal utsända
journalister tvingats lämna Sydsudan sedan 2011.
- Finansiellt stöd till humanitära insatser
Geopolitiskt intresse och medial uppmärksamhet är nära kopplat till volymerna av
internationellt humanitärt stöd som en kris eller konflikt erhåller. Kriser som sällan omnämns i
media och som inte finns med på dagordningen i internationella fora har svårt att mobilisera
finansiellt stöd till humanitära insatser. Nyhetsrapportering riskerar även att bidra till en skev
fördelning av humanitära resurser. De kriser som uppmärksammas mest och som därmed har
lättare att få stöd är inte alltid kriserna med störst humanitärt behov.
Ökat internationellt fokus del av långsiktig konfliktlösning
Sydsudan är på många sätt ett typexempel på en utdragen konflikt som riskerar att glömmas
bort. De få gånger Sydsudan dyker upp på nyheterna är det tyvärr oftast i samband med
rapporter om bristande finansiering till humanitära insatser eller att ännu ett fredsavtal brutits
av landets ledare. I takt med att konflikten drar ut på tiden och situationen ser allt mer hopplös
ut följer jag själv utvecklingen i landet allt mindre. Men hur problematiskt är ett minskat intresse
från omvärlden, ligger inte lösningen för konflikten i första hand hos lokala aktörer? En viktig poäng som NRC och andra humanitära aktörer framhåller är att för att nå fram till långsiktiga
politiska lösningar krävs kortsiktigt humanitärt stöd av internationella aktörer. Akuta problem
som matbrist behöver hanteras för att skapa en grund för fred och stabilitet. I en tid med allt
flera utdragna konflikter såväl som plötsligt uppkomna kriser är det viktigt att knappa
humanitära resurser verkligen går till länder och kriser där behoven är som störst. Detta
förutsätter fortsatt bevakning och intresse från omvärlden även för avlägsna och utdragna
konflikter.
Annie Sturesson
Annie Sturesson, redaktör på Mänsklig Säkerhet. Hon är statsvetare och nationalekonom med flerårig erfarenhet av säkerhetspolitik och utvecklingsfrågor.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Lotta Schüllerqvist
Lämna ett svar