Om mansroller, våldsbejakande nationalism och motstånd mot jämställdhet (del 2 av 2)

REFLEKTION I artikeln i MS den 16 /10 belystes det växande motståndet mot jämställdhet. Här vidareutvecklas tankarna och ytterligare en dimension läggs till; att många våldsbejakande nationalister också är klimatförnekare och beredda att offra natur och framtid för ekonomisk tillväxt.

Brytningstid

Vi lever i en brytningstid – kanske en revolution – präglad av att kvinnor världen över nu begär samma rättigheter som män, och inte längre accepterar att en underordnad tjänarinneroll. Givetvis möter detta motstånd. Vi ser nu både bland politiska ledare och i djupa folklager en kamp till försvar för den världsbild som formats av män – primärt för män.

En del av motståndet är öppet våld mot kvinnor. Ett annat motstånd är att väcka löje kring åtgärder som exempelvis genuspedagogik som syftar till att öka flickors och kvinnors makt. Centralt i motståndet är att kritisera feminism som pekat ut maktstrukturer som orsak till bristande jämställdhet, och att avfärda allt arbete med att förändra tankar som ger pojkar anledning att tro att de har makt över flickor och kvinnor som ingrepp i individers frihet.

Det stora och växande motståndet mot jämställdhet är globalt sett mycket välfinansierat vilket bl a organisationen AWID (Association for Womens Rights in Development) belyst under flera år. Dessa resurser och inflytande står i stark kontrast till de ständigt underfinansierade och ifrågasatta kvinnorörelserna. En mängd kvinnorättsorganisationer har också fått allt svårare att klara sig ekonomiskt eftersom repressiva stater i bl a Mellanöstern och det forna Sovjetunionen förbjudit dem att ta emot stöd av t ex Sida. Lokala kvinnorörelser som samverkar över gränser riskerar på många håll i välden att stämplas som utländska agenter, vilket bl a uppmärksammas i UD:s s k MR-rapporter.

Gabriel Byström belyser i sin utmärkta bok ”Med Guds hjälp” hur de ledande männen i Ryssland, Polen och Ungern stärker och legitimerar nationalismen med stöd av kyrkans män. Ofta inkluderar denna samverkan obskyra ekonomiska transaktioner där kyrkan eller kyrkans män får pengar i utbyte mot lojalitet med makten.

Kopplingarna mellan nationalism, religion, nation och kvinnors kroppar

Organisationen Kvinna till Kvinna har belyst kopplingar mellan nationalism, religion och nationens, familjens och därmed mannens ”rätt” till kvinnors kroppar.

En kärnfråga i diskursen rör aborträtten. I många länder, världen över, saknar kvinnor rätt till abort, även om de våldtagits, om de är minderåriga eller efter incest. Honduras och El Salvador är exempel på några länder med drakoniska abortrestriktioner, utformade under den katolska kyrkans egid.

I USA har den starkt konservativa juristsammanslutningen Federalist Society, som Fernando Arias på SR rapporterat om, fått växande inflytande på republikanska presidenter. Samfundet hävdar att konstitutionen ska tolkas bokstavligt som den skrevs för nästan 250 år sedan –dvs en tid av starkt patriarkal grundsyn, som inte berörs av dagens landvinningar och arbete mot diskriminering. Federalist Society har sedan 90-talet via presidenterna Bush och Trump fått igenom sina kandidater till Högsta Domstolen; domare som ofta betecknats som konservativa just i abortfrågan. I USA:s högsta domstol finns nu bara en av nio domare; Ruth Bader Ginzburg, som uttryckligt tolkar konstitutionen så att den inte ska diskriminera kvinnor.

Nationalismen, kritiken mot samverkan och hoten mot planeten

I Putins Ryssland, Trumps USA och populisternas Europa signaleras att förhandlingar där det gäller att ge och ta utgör svaghetstecken. Nationalismen bygger istället på föreställningar och myter om (manlig) styrka – något hela världen f ö konstant matats med, inte minst genom alla myter och filmvärldens hjältar.

Nationalismen undergräver grundbulten i den världsordning som byggts upp på ruinerna efter världskrigen och det ofattbara lidande som tidigare våldsam nationalism gett upphov till; beredskap att avstå från en del självbestämmande i utbyte mot fred och ökad säkerhet genom tillit och samverkan. (se f ö belysning av detta i MS artikeln om ”Geografins fångar” i MS i januari 2018).

Föreställningarna om starka män och förkastandet av samverkan är alltid farliga men i dagens väld helt ödesdigra, eftersom samarbeten över gränser är livsnödvändiga för att möta accelererande klimat- och miljöhot. Vad vi minst av allt behöver nu är politiker som Bolsonaro i Brasilien som i jakt på snöd ekonomisk vinning öppnar för skövling av regnskogarna; skogar som fungerar som kolsänkor till gagn för hela jordklotet.

Även i Sverige och andra länder går nationalism hand i hand med klimatförnekande och fokus på snabb avkastning. Trump framstår som det tydligaste exemplet, med sin avsiktsförklaring att lämna Parisavtalet och med nedmonteringen av USA:s miljömyndighet. I Sverige har SD:s miljöpolitiska talesperson deklarerat att klimathänsyn aldrig får sättas före ekonomiska intressen. Samma ovilja att prioritera klimathänsyn florerar också inom flera andra parter.

Kopplingarna mellan klimathot och manliga livsstilar och konsumtionsmönster belyste i en studie till Miljövårdsberedningen (MBV 2007:2) där jag pekade på forskning som visar hur män avger större ekologiska fotavtryck än kvinnor. Skälen är att män generellt sett flyger mer, kör mer bil, äter med kött mm. Livsstilarna och konsumtionsmönstren är delvis en funktion av att män är rikare än kvinnor och därmed kan konsumera mer. Men skillnaderna beror också på olika preferenser som bl a sociologer som Anthony Giddens visat är inlärda för att individer socialt ska markerar sig som ”riktiga” män respektive kvinnor.

Kunskapen om hur våra livsstilar och konsumtionsval påverkar miljö och klimat är avgörande om vi ska kunna få bukt med problemen. Det är t ex viktigt att inse att dagens klimatproblem inte orsakats av ”alla”- utan mest av de med mest pengar, dvs huvudsakligen välbärgade män. Motpol är de fattigaste kvinnorna; de som lever mer hållbart och avger det minsta ekologiska fotavtrycket.

Avslutningsvis

En försummad aspekt av att skydda mänsklig säkerhet är att hantera den växande klyftan mellan å ena sidan nationalister/traditionalister; män och kvinnor som vill upprätthålla gammaldags ”könsroller”, å andra sidan människor som kräver likhet inför lagen och slut på diskriminering och sexuella och andra övergrepp.

I en hantering av denna uppenbara konflikt behöver vi inse vad som pågår. Vi behöver t ex utgå från att också män är utsatta – något vi inte varit vana vid, i en diskurs där kvinnor traditionellt ansetts vara de mest hjälpbehövande.

Medan en mindre grupp män globalt och i enskilda länder framstår som vinnarna i dagens system, så förefaller många män vara bland de största förlorarna; ensamma, alltför ofta självmordsbenägna, risktagande, missbrukare; män som lever onödigt korta liv. Med dåliga sociala nätverk och ofta bristfällig kontakt med sina barn.

Med decennier av jämställdhetstänk bör vi ha verktyg att hantera problem som både kvinnor och män har och upplever – men aldrig till priset av att vi accepterar maktstrukturer som förnekar kvinnor samma rättigheter som män. Jag är övertygad om att jämställdhet kan bidra till ökat fokus på fredlig konfliktlösning, insatser mot klimathoten, arbete mot våld mot kvinnor samt nya fossilfria sätt att definiera ”utveckling” och bra liv. Generationers lärdomar av arbete med jämställdhet bör ge oss större möjligheter än under 30-talet att motverka våldsbejakande maskuliniteter, så att vi kan agera för att förhindra både (världs)krig och våldsamma klimatkatastrofer som idag hotar mänsklig säkerhet.

Gerd Johnsson-Latham

Gerd Johnsson-Latham är tillförordnad chefredaktör för Mänsklig Säkerhet. Hon har arbetat på UD i flera decennier med bl a kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter, och var tidigare ordförande i Kvinna till Kvinna, samt styrelsemedlem i föreningen Klimatriksdagen.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Lotta Schüllerqvist, t.f chefredaktör, samt redaktör för Mellanöstern samt press- och yttrandefrihet

Del 1 publicerades 16/10 – 2018