REFLEKTION I del två av serien om Nicaragua beskriver Agnes Karlsson, som studerar tredje året på kandidatprogrammet i nationalekonomi vid Lunds Universitet och nyligen besökt Nicaragua, situationen i landet som en ny politisk vulkan är på väg att få utbrott.
Jag spenderade julen 2017 i en liten kuststad belägen längs Nicaraguas sydvästra kust: San Juan del Sur. Med handen på hjärtat kan jag säga att stämningen inte alls tydde på oroligheter – vilket i sin tur påvisar hur snabbt politiska kriser utvecklas. Utifrån de nicaraguaner jag talade med var det enda missnöjet som märktes av det mot alla ”ticos” (personer från Costa Rica) som kommer för att fira jul och nyår billigt i Nicaragua. Fientligheten påminde lite om en svensk-dansk rivalitet – sådant som finns mellan de flesta grannländer med liknande kultur och sammansvetsad historia.
Indikatorer såsom BNP per capita och ginikoefficienten, som mäter ojämnlikhet, påvisar dock att Nicaragua är väldigt fattigt och ekonomiskt splittrat. Detta kritiska tillstånd märks tydligt. På väg ut till en surfcamp under vår vistelse i Nicaragua passerades hundratals skjul längs vägkanten, grannar med den största soptipp jag någonsin skådat, ständigt brinnande med hungriga gamar vakandes över den.
Enligt en källa på plats är det dock fortfarande lugnt i San Juan del Sur, nästan för lugnt. Precis som han säger skriver även The Washington Post om hur hela landet ställer sig upp mot staten. Allt började under inbördeskriget, då sandinisterna återtog makten från familjen Somoza, för att sedan förlora den igen vid inbördeskrigets slut år 1990. År 2007 kom den nuvarande presidenten Daniel Ortega till makten, som även tituleras regeringschef, överbefälhavare och statsöverhuvud. Våldsamheterna som råder i landet idag började i slutet på april när presidenten blev tvungen att stoppa en socialförsäkringsreform till följd av våldsamma protester. I dessa protester beräknas 25 personer ha mördats, varav flera minderåriga. Staten har även mobiliserat motprotestanter, kallat in armén och anfallit journalister för att tysta oberoende media.
Protesterna fortsätter och säkerhetsläget för civila i Nicaragua har försämrats markant jämfört med bara för en månad sedan. Det är framförallt unga studenter som leder demonstrationerna, men även arbetare, pensionärer och andra civila har slutit upp. Även fler städer sluter upp i demonstrationerna – allt från huvudstaden Managua, till sydvästra Rivas och nordliga Leon. Demonstranterna uppger att de inte kommer att ge upp förrän president Ortega avgår och rättvisa skipas mot de poliser som uppträtt våldsamt i demonstrationerna. Dödssiffran estimeras just nu vara uppe i 63 personer, men den stiger dag för dag.
Ett stort problem gällande dagens säkerhetsläge i Nicaragua är det faktum att oberoende medier tystas ner för att förhindra informationsspridning om händelseförloppet. I svensk media har Nicaraguas kritiska läge knappt nämnts mer än några enstaka gånger sedan den första demonstrationen i slutet av april, vilket även gör att de flesta svenskar inte känner till situationen. Amerikansk media uppmärksammar dock situationen i landet, vilket kan bero på det amerikanska deltagandet i Nicaraguas inbördeskrig i slutet av 1900-talet. Om det är något vi bör vara medvetna om efter tidigare konflikter, folkmord och våldsamma demonstrationer är det vikten av att världen är medveten om vad som försiggår. Information och kunskap om omvärldens situationer ökar samhällets förståelse och empati för människor. Därav måste svensk media bli bättre på att rapportera om säkerhetsläget även utanför det västerländska samhället, så som Nicaragua.
I dagsläget uppger min kontakt på plats en positiv framtidstro. Än så länge känner hen sig relativt lugn och tror att demonstrationerna i slutändan kommer att leda till något gott för landet. President Ortega har tillkännagivit att han kommer att öppna upp för diskussion syftandes till att skapa demokratisering, men när det ska ske är ännu oklart. Utöver dialog krävs också oberoende utredningar av de våldsamheter som skett under den senaste månaden samt att media återfår sina rättigheter till att rapportera från landet. I framtiden är det essentiellt för Nicaragua att verkligen ta itu med de rådande enorma klassklyftorna för att kunna motverka ytterligare oförutsedda vulkanutbrott.
Agnes Karlsson
Studerar tredje året på kandidatprogrammet i nationalekonomi vid Lunds Universitet
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Elin Schiffer, kommunikatör och junior redaktör.
Lämna ett svar