DEBATT Filterbubblor, algoritmer, nättroll och falska nyheter – oron är stor för hur ett ensidigt informationsflöde på sociala medier påverkar individer men även vårt samhälle i stort. När avvikande åsikter filtreras bort riskerar förutfattade åsikter att stärkas på bekostnad av kritiskt tänkande. Men lever vi inte redan i åsiktsbubblor även offline? undrar Annie Sturesson, redaktör på Mänsklig säkerhet.
De senaste åren har medvetenheten och oron ökat för en mer ensidig mediekonsumtion till följd av att alltfler överger gammelmedia för sociala media. Debatten är kopplad till att sociala medier som facebook och twitter använder s.k. algoritmer som anpassar informationsflödet till användarens datahistorik. Baserat på vilka länkar du klickar på och inlägg du gillar så fylls flödet med liknande innehåll. Detta medför att vi hamnar i s.k. ”filterbubblor” där våra uppfattningar och världsbild bekräftas och vi får intrycket av att ”alla” andra håller med. Denna utveckling oroar allt fler. Ett växande antal rapporter och artiklar varnar för hur sociala medier bidrar till en segmenterad digital värld som på sikt kan utgöra ett hot mot demokratin. Politisk påverkan och sociala medier kommer sannolikt bli en alltmer aktuell fråga när valkampanjen för det svenska riksdagsvalet drar igång.
Men hur är det offline? Lever vi inte redan i våra filterbubblor? Hur ofta ifrågasätts våra politiska ställningstaganden under fikarasten på jobbet eller under söndagsfikat med vännerna? Jag befinner mig ofta i sammanhang där i princip alla antingen tillhör samma politiska block eller där det råder en underförstådd mening om att alla gör det. Inte minst tar det sig uttryck i svepande och generaliserande kommentarer där kollegan eller vännen är 99,9% säker på att inte få mothugg. Låt vara att statsvetare med ett intresse för internationella frågor utgör ett något skevt urval, men jag tror inte att jag är unik i att ha ett socialt umgänge med en snäv politisk tillhörighet. Visst finns det ofta utrymme för diskussioner – men när flertalet tillhör samma del på den politiska skalan så blir diskussionerna sällan nyanserande. Tillbaka i Sverige efter många år utomlands, där den svenska politiken spelat en nedtonad roll, slår det mig hur politiskt segregerat vårt land faktiskt är.
En viktig faktor tycks vara var vi bor. Idag bor jag i Norrmalm, ett borgerligt valdistrikt där 43,7 % röstar på Moderaterna, vilket är betydligt högre än rikssnittet på 23,3% i valet 2014. Om några månader flyttar jag till Årsta där en majoritet av mina blivande grannar röstar vänster. I senaste valet blev Socialdemokraterna det största partiet med 22.6% av rösterna medan Feministiskt initiativ fick 10,9 % av rösterna, vilket är mer än tre gånger högre än riksgenomsnittet. Även Sverige i stort är geografisk politiskt uppdelat. Moderaterna är särskilt starka i storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö. Socialdemokraterna och vänsterpartiet stora i mellan- och norra Sverige. Sverigedemokraterna har störst stöd i södra Sverige.
En annan viktig förklaring till den politiska segregationen tycks vara våra jobb. Idag arbetar jag för en miljöorganisation där det under lunchraster framkommer med tydlighet att den stora majoriteten identifierar sig med samma politiska block. Ett annat exempel från min vardag är när jag för några månader sedan deltog vid ett seminarium om klimatförändringar och ekonomisk tillväxt organiserat av Klimatriksdagen. Då grön ekonomisk omställning är en avgörande samhällsfråga trodde jag att seminariet skulle locka till sig individer över hela den politiska skalan. Att så inte var fallet förstod jag redan i inledningen när moderatorn gratulerade riksdagsledamoten för Moderaterna för att han ”vågade” delta. Kritiska frågor från publiken till moderaten och spontana applåder när riksdagsledamoten från Vänsterpartiet talade visade att även detta var ett politiskt segregerat forum.
En av få sociala konstellationer där hela den politiska skalan är representerad är på mina släktträffar. Det politiska engagemanget är djupt rotat hos flera av mina mostrar och morbröder vilket vid några tillfällen har lett till att politiska diskussioner spårat ur och orsakat både bråk och tårar. För att bevara husfriden är politik därför numera en fråga som undviks vid julbordet och födelsedagsfester.
Att bli ifrågasatt är obekvämt. Att vara den med avvikande åsikt som ifrågasätter en majoritet är minst lika obekvämt. Särskilt om man bara träffats för att ha det lite trevligt. Men om vi alla omger oss med liktänkande ja-sägare utmanas och breddas inte våra perspektiv. I vårt filtrerade kuddrum är risken stor att förutfattade och onyanserade uppfattningar stärks och att avståndet till personer med annan politisk tillhörighet växer allt större.
Inför riksdagsvalet 2018 slår jag ett slag för fler obekväma kafferaster, fler släktbråk och diskussioner med vänner som bidrar till ofiltrerade och berikande diskussioner.
Annie Sturesson
Annie Sturesson, redaktör på Mänsklig Säkerhet. Hon är statsvetare och nationalekonom med flerårig erfarenhet av säkerhetspolitik och utvecklingsfrågor.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör:Lotta Schüllerqvist
Foto: Ylva Rylander, SEI
Lämna ett svar