Krävs en ekonomi utan tillväxt för att undvika ekologisk kollaps?

ANALYS Enligt det så kallade Parisavtalet från 2015 ska den globala uppvärmningen begränsas till max 2 grader med sikte på 1,5 grad. Detta kräver en ambitiös klimatpolitik. Är ekonomisk tillväxt förenligt med den politik som behöver föras för att Sverige ska nå sina åtaganden om begränsad klimatpåverkan, undrar Markus Larsson, ekonomie doktor och programchef för klimat och miljö vid tankesmedjan Fores.

Tillväxtekonomin är så grundmurad att forskning om hur en ekonomi utan tillväxt skulle kunna fungera är i det närmaste obefintlig. Ett undantag är forskningsprojektet Bortom BNP på KTH. Samtidigt menar många att tillväxtekonomin inte är hållbar, att den är på väg att spränga planetens gränser. Detta dilemma – att tillväxten är ohållbar men samtidigt det enda vi har att ta till för att undvika ekonomisk kollaps – är utgångspunkten i Tim Jacksons Prosperity without growth? (2009). Boken har fått stor spridning och är översatt till flera språk (’Välfärd utan tillväxt’ på svenska). Den påverkan Jacksons bok har haft på debatten kring ekonomisk tillväxt kan delvis förklaras av att avsändaren inte är en intresseorganisation utan är skriven på uppdrag av den brittiska regeringens kommission för hållbar utveckling.

Nya ekonomiska modeller för att skydda sociala och ekologiska värden

Om vi nu vill undvika såväl ekologisk som ekonomisk kollaps menar Jackson att vi behöver nya ekonomiska modeller som inkluderar ekologiska variabler som resurser och utsläpp. Vi måste utmana de två ömsesidigt beroende processer som driver tillväxten: produktion och konsumtion av nya saker. I dagens samhälle har de materiella tingen central betydelse för vår status och identitet, ett mönster som enligt Jackson måste brytas. Innebörden av begreppet välfärd behöver omdefinieras så att den materiella välfärden får mindre utrymme (förutsatt att de grundläggande behoven är tillfredsställda) till förmån för välfärdens psykologiska och sociala aspekter.

Jackson konstaterar att det inte kommer att bli en lätt uppgift att få människor att konsumera mindre och ändå uppleva ökad välfärd. Politisk styrning är här av central vikt. Staten har idag en oomtvistad uppgift att upprätthålla den makroekonomiska stabiliteten och medverkar därför till att stärka konsumtionskulturen så att hjulen snurrar snabbare. För att inte kompromissa med en annan av statens uppgifter – att skapa en långsiktigt säker framtid och skydd av sociala och ekologiska värden – krävs därför genomgripande strukturella förändringar. Jackson presenterar i sin rapport ett antal förslag på statliga åtgärder, t.ex. förändringar av skattesystem, trafikplanering, utbildning och i regler för marknadsföring. Statliga investeringar bör fokusera på ny infrastruktur som bidrar till en fossilfri ekonomi eller social stabilitet. Investeringar som kanske inte är lönsamma på kort sikt, men på lång sikt medför att vi håller oss inom planetens gränser.

Jacksons bok är bara ett av flera exempel på ett nyvaknat intresse för tillväxtfrågan. Även om det under lång tid inte har varit politiskt gångbart att ifrågasätta ekonomisk tillväxt som motor till allt gott så finns det en uppsjö av bevis för att tillväxt inte är nödvändigt för en hållbar ekologisk utveckling. Tillväxt kanske snarare tvärt om bidrar till såväl tilltagande klimatpåverkan som andra miljöproblem? Att lycka, eller välbefinnande, inte tilltar med ökad inkomst över en viss nivå är bland forskare sedan länge väl känt och det är inte ens säkert att sysselsättningen ökar i takt med tillväxten. Den kanadensiska miljöforskaren Peter Victor publicerade 2008 boken ’Managing without growth: slower by design, not disaster’ och på svenska finns bland annat ’Ekonomi för Antropocen. Skiftet till en hållbar värld’ av Robert Österbergh och Mikael Malmaeus (red.).

Fungerar en ekonomi med en negativ tillväxt?

Att eftersträva en ”negativ tillväxt” (BNP-minskning) och enbart genom detta hoppas att det skulle förbättra miljöns tillstånd eller människans välmående vore emellertid naivt. Att vända en tveksam ekonomisk modell upp och ner skulle helt enkelt vara en upprepning av tillväxtivrarnas misstag. Verkligheten är mer komplicerad än så. En avtagande tillväxt riskerar att medföra ökad arbetslöshet och social oro. I situationer med ekonomisk nedgång blir därför regeringars högsta prioritet att få hjulen att snurra snabbare igen, att genom särskilda satsningar stimulera efterfrågan och konsumtion för att på så sätt öka produktionen och minska arbetslösheten. Detta är också kärnan i de stimulanspaketen som lanseras i kölvattnet av ekonomiska kriser.

Den vetenskapliga tidskriften Journal of Cleaner Production hade för några år sedan ett temanummer om tillväxtens, men även den ekonomiska tillbakagångens betydelse (vol 18, 2010). Jeroen van den Bergh, en ledande ekologisk ekonom, propagerar där för ett mer avslappnat förhållningssätt till ekonomisk tillväxt och dess måttstock bruttonationalprodukt (BNP). Med neutral inställning till såväl ekonomisk tillväxt som tillbakagång kan vi fokusera på de egentliga målen vi önskar uppnå, där tillväxt hittills har setts som ett nödvändigt steg på vägen. van den Bergh menar att det finns en ”BNP-paradox”. Trots all teoretisk och empirisk motiverad kritik av BNP som indikator på social välfärd och framgång är dess roll inom ekonomi, politik och samhället i stort fortsatt stark. Jacksons, van den Berghs och andra miljöekonomers mer radikala förslag på politiska åtgärder för en ekonomisk omställning har dock mötts av en försiktig nyfikenhet av beslutsfattare. Ett exempel är de ”femton mått på välstånd som belyser ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter av livskvalitet och är tänkta att komplettera BNP” som regeringen presenterade i vårpropositionen i fjol.

Ett mer avslappnat förhållningssätt till tillväxt

Jag instämmer med tankarna kring en ”BNP-paradox”. Det bästa en regering kan göra är att förhålla sig helt neutral till ekonomisk tillväxt för att i stället fokusera på mer relevanta indikatorer och mål som har en tydlig koppling till människors välmående. Om en politik som syftar till förbättrad hälsovård, en hållbar ekologisk utveckling eller minskade sociala klyftor påverkar BNP i positiv eller negativ riktning ska det enligt van den Bergh inte utgöra ett hinder för att genomföra politiken. Höga koldioxidskatter och en ordentlig översyn och nedtrappning av statens miljöskadliga subventioner är kanske vad som krävs för att mota ett annalkande klimathot i grind. Om det här visar sig leda till en lägre ekonomisk tillväxt är det inget vi ska oroa oss över. Tyvärr kommer många experter och politiker att just oroa sig. Vore de medvetna om BNP-paradoxen skulle de ta en eventuell ekonomisk nedgång om inte med en klackspark så åtminstone mer avslappnat. Kanske är detta precis vad vi behöver. Lika lite som vi ska sträva efter ökad ekonomisk tillväxt ska minskad tillväxt vara ett mål i sig. För att kunna kombinera klimatmål och andra viktiga samhällsmål, som en långsiktigt hållbar ekonomi, behöver vi ha en mer avslappnad syn på ekonomisk tillväxt.

Markus Larsson

 

Markus Larsson är ekonomie doktor och verksam som programchef för klimat och miljö vid tankesmedjan Fores. Han har gett ut flera böcker om hållbarhet och ekonomi, däribland Hållbar utveck­ling och ekonomi inom planetens gränser (tillsammans med Leif Bratt och Johanna Sandahl, Studentlitteratur, 2011), och Modern miljöekonomi. Ekonomisk teori om hållbar ut­veckling (tillsammans med Leif Bratt, Studentlitteratur, 2014).

 

 

 

Ansvarig redaktör: Annie Sturesson, klimat- och utvecklingsfrågor