ANALYS Luftföroreningar är en alltmer politiskt känslig fråga. I takt med att smogen breder ut sig och hälsorisker påvisas kräver befolkningen i storstäder världen över tillgång till bättre luft. Vissa länder väljer dock att hantera luftföroreningar mer som ett säkerhetshot än en hälsorisk för befolkningen, konstaterar Mänsklig Säkerhets Annie Sturesson.
Ulaanbaatar i Mongoliet är inte bara en av världens kallaste huvudstäder utan har också under sina långa vintrar en av de högsta nivåerna av luftföroreningar. Under en jobbresa till Mongoliet i december fick jag själv uppleva den dåliga luften. När jag kom ut från mitt hotell första morgonen kändes det som att jag stötte emot en vägg. Det tog emot att andas och jag började hosta direkt. Alla mina kläder, även de som jag endast burit inne på hotellet, luktade som att jag hade befunnit mig i ett garage där bilar gått på tomgång i timmar. Staden är omringad av berg. Vintertid avtar vindarna och temperaturen är ofta under 30 minusgrader. Detta i kombination med ökade utsläpp från kolkraftverk, hushåll och biltrafik gör att föroreningarna lägger sig som ett täcke över staden. Med en befolkning på 1,3 miljoner ligger Ulaanbaatar i topp på de senaste årens 10-topp listor över städer med sämst luft. Nivån av skadliga luftpartiklar i Ulaanbaatar är fyra gånger högre än Världshälsoorganisationen WHO:s utsatta mål för utvecklingsländer och 14 gånger högre än organisationens globala riktlinjer.
Luftföroreningar ett övergrepp mot grundläggande rättigheter
Alltmer forskning pekar på de direkta hälsofaror som luftföreningar utgör för människor. Enligt en studie av ett kanadensiskt universitet från 2011 dör en av tio invånare i Ulaanbaatar delvis till följd av luftföroreningar. Barn drabbas särskilt hårt. Barn som föds i städer i Mongoliet har 50 procent sämre lunghälsa än barn som växt upp på landsbygden. FN:s barnorganisation UNICEF framhåller i en studie från 2016, att barn i Mongoliet väntas lida av högre nivåer än någonsin av kroniska luftvägssjukdomar senare i livet.
Klimatförändringarna bidrar till problemet med luftföroreningar i Mongoliet. Kombinationen av allt torrare somrar och kallare vintrar skadar boskapsskötseln. Över 8 miljoner djur uppskattas ha dött endast under 2010. I ett land där en fjärdedel av befolkningen är boskapsskötare och nomader har de extrema väderförhållandena medfört att tusentals hushåll på landsbygden valt att flytta in till städer. Den snabba urbaniseringen i Ulaanbaatar är en bidragande orsak till stadens utsläppsproblem, inte minst eftersom en stor andel av de nyinflyttade bosätter sig i flyttbara runda tält som värms upp av koleldade ugnar.
I takt med att föroreningarna blivit värre har det folkliga missnöjet ökat. Oro över luftens hälsopåverkan på barn ledde till att en grupp under namnet ”Vi kvävs” lyckades samla över 5 000 demonstranter i Ulaanbaatar i januari 2017. I ett land där folkliga demonstrationer är ovanliga skapade rörelsen viss oro inom regeringen. Demonstrationerna ska enligt uppgift ha förts upp på det nationella säkerhetsrådets dagordning. Regeringen och stadsförvaltningen följde även upp med ett antal åtgärder för att minska smogen, t.ex. ett inflyttningsförbud till Ulaanbaatar från landsbygden.
Förbudet har mötts av stark kritik, bland annat från FN:s särskilda rapportör för Mänskliga rättigheter och miljöfrågor, John H Knox. Denne anser att luftföroreningen i Mongoliet är ett övergrepp mot befolkningens mänskliga rättigheter. Men istället för att begränsa befolkningens rörlighet uppmanar FN-tjänstemannen landets ledare att vidta åtgärder för att minska kolanvändningen och stärka miljöskyddet.
Luftföreningar är ett globalt problem
Luftföroreningar lyftes fram som en av de främsta riskerna världen står inför i World Economic Forums årsrapport 2018 om globala risker. Befolkning i låg- och medelinkomstländer är särskilt utsatt på grund av begränsade statliga finanser och ofta bristfälliga hälsosystem. Likt i Mongoliet förväntas luftföreningar förvärras av snabb urbanisering. Andelen av världens befolkning som bor i städer förväntas öka från nuvarande 50 procent till 70 procent till 2050. Utmaningarna är särskilt stora i Asien till följd av hög ekonomisk tillväxt, urbanisering och växande befolkning. I Kina är luftföroreningar ett utbrett problem i många av landets stora städer. Detta är en allt känsligare fråga för den kinesiska statsapparaten. Statlig media ifrågasätter kopplingen mellan luftpartiklar och hälsoskador, trots att detta samband är väletablerat internationellt. Utländska studier pekar på att luftföroreningar orsakar 1 miljon dödsfall i Kina varje år.
Skandaler kring förfalskade statliga uppgifter om miljöföroreningar har lett till låg folklig tilltro och skapat en stor efterfrågan på information från icke-statliga källor. Mobilappar som mäter luftkvalitet har få stort genomslag och statistiken sprider sig snabbt i sociala medier. Informationsflödet har inte mottagits väl av de kinesiska myndigheterna som anser att information och debatt kring skadliga utsläpp riskerar att leda till demonstrationer och skapa oro i landet. Med den officiella motiveringen att värna om vetenskaplig noggrannhet har myndigheterna i princip förbjudit publicering av data om luftkvalitet från icke-officiella källor. Individer som spridit information i sociala medier har gripits.
Kampen mot luftföreningar kräver investeringar, kunskap och folkligt tryck
Det finns tyvärr inga snabba lösningar för att komma åt problemen med luftföroreningar, inte heller i Kina eller Mongoliet. I många länder, i minst i Kina, pågår en omställning inom energisektorn bort från fossila bränslen till mer hållbara energikällor. Men utöver investeringar och nya teknologier kräver de större miljömässiga problemen och omställningarna att befolkningen har tillgång både till information och möjlighet att utkräva ansvar av myndigheter.
För att utforma mer effektiva åtgärder behövs mer kunskap kring farliga luftpartiklar; var kommer de ifrån och hur påverkar de på miljö och människor? Den organisation jag själv jobbar för, Stockholm Environment Institute, har varit pådrivande i att bedriva forskning kring så kallade farliga kortlivade föroreningar (Short-lived climate pollutants SLCPs).
Utmaningarna kring luftföroreningar är stora. Men till skillnad från annan miljöförstöring eller klimatförändringar som innebär stegvisa och långsamma förändringar, så är konsekvenserna av luftföroreningar mer direkta och påverkar hela befolkningen i städer och länders maktcentra. Förhoppningsvis kan bättre kunskap om luftföroreningars ursprung och negativa hälsopåverkan, i kombination med staters oro för utbrett folkligt missnöje över dålig luft, driva på de nödvändiga förändringar och omställningar som krävs för att minska luftföroreningarna.
Annie Sturesson
Annie Sturesson, redaktör på Mänsklig Säkerhet. Hon är statsvetare och nationalekonom med flerårig erfarenhet av säkerhetspolitik och utvecklingsfrågor.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör:Lotta Schüllerqvist
Lämna ett svar