#metoo i ett bredare perspektiv av mänsklig säkerhet

DEBATT #metoo-kampanjen visar att mäns våld och kränkningar mot kvinnor är mycket utbrett även i länder med tydliga lagar mot sådana övergrepp. Tystnadskulturen och straffriheten måste motarbetas både på arbetsmarknaden och inom rättsväsendet, skriver Gerd Johnsson-Latham, som har lång erfarenhet av utredningar inom detta område.

#metoo-kampanjen har uppenbarligen fungerat som en ögonöppnare för många män, och som en bekräftelse för många kvinnor som känner igen sig i det som nu läggs i öppen dager. Omfattningen av övergreppen visar att det inte rör sig om enstaka handlingar utan en spegling av maktstrukturer där män generellt ses som överordnade kvinnor.

De sexuella övergrepp och trakasserier som avslöjas kan ses som toppen på ett isberg mot bakgrund av att Världshälsoorganisationen visat att mer än var tredje kvinna i världen utsätts för fysiskt våld. WHO är den instans som bäst kartlagt våldet och dess yttringar globalt. Även FN:s specialrapportör om våld mot kvinnor har bidragit till ökad kunskap om våldets uttryck, omfattning och orsaker och pekar på hur våldet ofta primärt syftar till att kontrollera kvinnors sexualitet och frihet. WHO visar hur 18-19 av 20 förövare är män. Våldet och förtrycket förekommer i alla länder, inom alla samhällsgrupper och alla religioner och förblir ofta ostraffat.

Utbredning av våldet och dess kopplingar till diskriminering av kvinnor vad gäller inflytande, rörelsefrihet, hälsa, äganderätt, arv mm framgår också av Utrikesdepartementets rapporter om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer.

Våld mot kvinnor kan stoppas

FN:s generalsekreterare angav i sin rapport 2006 att mäns våld mot kvinnor inte är något oundvikligt utan att det kan stoppas om det finns politisk vilja, och resurser.

Våldet omfattar enligt WHO bl a slag, sparkar, strypningsförsök, brännskador, skador åsamkade av knivar, skjutvapen eller andra vapen och tillhyggen. Våld mot minderåriga kvinnor och flickor och mot gravida är utbrett. Förutom fysiska skador orsakar våldet självmord, depressioner, kronisk smärta och rädsla, oönskade graviditeter och skador på foster. Detta gäller våld i fredstid men våldet accelererar givetvis i tider av väpnad konflikt.

Våldet är också kopplat till mäns våld mot andra män; Världshälsoorganisationens (WHO) statistik anger att ¾ av alla offer för mäns våld är män. En minoritet av världens män utsätter alltså både kvinnor och andra män (och transpersoner) för våld. För att de kan, för att de tillåts göra det, och för att våldet på många håll upplevs som sanktionerat och accepterat. Förövare förblir ostraffade och straffriheten för män att misshandla t o m tillåts öka genom exempelvis den ryska dumans beslut i januari 2017 att avkriminalisera misshandel i hemmet.

Våldet fortgår också för att det görs för lite att förebygga det. Redan i hemmen, på dagis och i skolan finns möjlighet att lära barn och unga respektera kvinnors och mäns lika värde. Krav på både insikt och praxis skulle också kunna framhållas vid anställning av personal, på alla arbetsplatser. HR-experter inom företag skulle kunna fokusera tydligt på att motverka sexism och maktmissbruk, både bland män och kvinnor. Sådant arbete kan bidra till ett stopp på övergrepp av som bl a de i rapporterna under #metoo från 4 445 kvinnliga jurister som våldtäkter, hot och tvång som tyder på utbredd straffrihet också inom det rättsväsende som ska säkra lag och ordning. För vilken karriärsugen person vill anmäla en överordnad man när han kränkt en kvinnlig kollega? En tydlig etik från arbetsgivaren som markerar stöd för anställda kan bidra till att motverka kränkningar.

Vi behöver också ett domstolsväsende som, i enlighet med åligganden Sverige ställt sig bakom i Istanbulkonventionen, besitter kunskap och insikt om de könsmaktsstrukturer som ofta ligger bakom mäns våld mot och kränkningar av kvinnor och flickor. Utan sådan kunskap finns stora risker för att rättssystem och rättsstatens principer inte fäller förövare – i de väldigt få fall av övergrepp som överhuvudtaget går till domstol.

Nytt synsätt behövs

Så – för att förstå och kunna åtgärda våldet och övergreppen behövs ett brett synsätt och insikt om våldets orsaker som bl a inriktas på följande:

Rädslan: Författaren Kjell Westö beskriver mekanismerna i sin bok ”Den svavelgula himlen”; en flåbuse utövar våldet, den högst rankade i gruppen sanktionerar det, majoriteten tittar chockade på – men vågar inte invända, av rädsla för att hånas och kanske uteslutas ur gemenskapen. Till sist är det i Westös bok, liksom i #metoo, en flicka som slutligen markerar ett stopp för våldet.

Tystnadskulturen och faktaresistens: Trots överväldigande evidens har det sedan länge varit närmast tabu att tala om att det i huvudsak är män som står för våldet mot kvinnor. Istället talas om ”partnervåld” vilket döljer strukturerna bakom våldet och gör det svårt att angripa grundproblemen. Kvinnor som lyfter fram förövarna (och inte drabbats av faktaresistens) har ofta betecknats som manshatare. Däremot kallas sällan män som slår, förnedrar och diskriminerar kvinnor för kvinnohatare. Kvinnor betecknas som humorfria om de inte ”tål lite skoj”, men humorn florerar sällan bland män när mäns brister påtalas.

Kvinnofientliga religionstolkningar och våldsbejakande nationalism: Extrema tolkningar av religion förekommer ofta i kombination med våldsam nationalism och legitimerar och sanktionerar mäns överhöghet visavi kvinnor. Reaktionära krafter inom såväl kristendom, hinduism, judendom och islam förenas i sin vilja att begränsa kvinnors rättigheter – särskilt rätten till abort, lika arvsrätt, frihet från våld, inflytande mm. Ofta sker detta i namn av att värna ”familjen” – men det görs genom att undvika åtaganden att säkra och stärka kvinnors individuella rättigheter, och undgå allt som antyder att en familj kan vara ledd av någon annan än en man/ett manligt ”familjeöverhuvud”.

Omyndigförklarandet: Synen på mäns överhöghet och kvinnors underordning återspeglas i omyndigförklarandet av kvinnor i Sverige under min mormorsmors tid och fortgår än idag i Saudiarabien och på andra platser i bl a Gulfen – inte bara i IS-kontrollerade områden.

Osynliggörandet: I mönstret ingår också osynliggörandet av kvinnors bidrag till vetenskap vilket bl a Nina Burton visat i sin bok ”Den nya kvinnostaden”. Marginaliseringen framgår också av exempelvis antologier om politiska tänkare – som saknar bidrag av kvinnorättsförespråkare. Det är också slående hur ekonomer med feministiskt perspektiv och analys är helt frånvarande i det som ses som mainstream economics. Det gäller både att visa det manliga våldets kostnader för samhälle och individer och hur kvinnors obetalda arbete kan synliggöras i offentlig statistik.

Nolltolerans mot våld

Avslutningsvis – vi ser nu #metoo som ett trendbrott med tusentals välutbildade kvinnor som agerar samfällt och sätter ner foten. Och män som stöder detta, bl a genom att lyfta fram mer solida och attraktiva former av manlighet, som byggs på ömsesidigt ansvarstagande och omsorg om andra. Engagemanget nu kan göra det möjligt att inte bara tala om utan också åtgärda de problem som synliggjorts. Det kan både leda till ett stopp för de kränkningar och övergrepp som synliggjorts och åtgärder på djupet för att angripa de strukturer som legitimerar kränkningar.

Precis som aktörerna i #metoo gått samman behövs internationellt samarbete, inte minst i FN, för att säkra och stärka kvinnors och flickors rättigheter. Dessutom behövs stöd till organisationer, advokater och journalister som idag hotas, utsätts för våld och förbud i arbete med att säkra kvinnors rättigheter. Därtill krävs ekonomiska resurser till kvinnorättsaktörer. Även i Sverige.

Mänsklig säkerhet kan stärkas genom gedigna insatser för att stoppa våldsbejakande mäns våld och övergrepp – och de mekanismer som låter våldet fortgå. Nolltolerans i fråga om våld borde vara en självklar del av ett samhällsbygge inriktat på välfärd – oavsett vem som utövar det och vem det riktar sig mot. Det måste också få kosta – för vem prioriterar inte säkerhet, respekt och trygghet?

Gerd Johnsson-Latham

Gerd Johnsson-Latham har arbetat med kvinnors levnadsvillkor och rättigheter i ett globalt perspektiv under flera decennier. Hon har skrivit flera studier om hur brist på jämställdhet begränsar kvinnors ekonomiska utveckling leder till ett omfattande våld mot kvinnor och också bidrar till ohållbar social och miljömässig utveckling.