ANALYS Isbjörnar på drift på isflak har kommit att symbolisera klimat-förändringen och dess konsekvenser. Men Arktis utsatthet handlar inte bara om utrotningshotade isbjörnar och känsliga ekosystem- Arktis är hem för miljoner människor i en allt mer utsatt miljömässig och socioekonomisk situation. I takt med att isarna smälter så har Arktis även blivit en spelplan för dragkamp om olje- och mineralfyndigheter. Om och hur dessa resurser utvinns är en avgörande fråga, säger Annie Sturesson, redaktör på Mänsklig Säkerhet.
Vid FN:s klimatförhandlingar i Bonn 6–17 november förhandlar över 20 0000 delegater från världen över om ett regelverk för Parisavtalets genomförande. Att avtalet lyckas nå målet om att begränsa den globala uppvärmningen till under två grader är kritiskt, inte minst för Arktis. Arktis utgörs av ett stort hav och landområde runt jordens norra pol som motsvarar en sjättedel av jordens landmassa. Det som händer i den känsliga regionen påverkar inte endast dess unika ekosystem, men även utvecklingen på resten av klotet. The Arctic Resilience Report, från november 2016, visar på uppmätningar över Norra Ishavet på temperaturer 20°C över det säsongsmässiga genomsnittet och nya rekordlåga nivåer av sommarisens utbredning. Mindre havsis innebär mindre is som kan reflektera bort solljus. Avsmältning av glaciärerna på Grönland går allt fortare och riskerar att på sikt bidra till en ökning av havsnivåerna. Upptining av permafrost ökar utsläpp av metangas. Dessa klimatförändringar har stor inverkan på de fyra miljoner människor och 30 ursprungsbefolkningar som bor i Arktis.
Uppvärmningen av Arktis öppnar också upp för nya ekonomiska områden som kommersiellt fiske, nya transportleder och utvinning av olja, gas och mineraler. Detta har medfört att tidigare frusna obebodda områden hamnat i centrum för geopolitiska intressen och dragkamp om naturresurser. Runt en fjärdedel av världens olje- och gasreserver uppskattas befinna sig under Norra ishavets botten. Smältande istäcken gör dessa resurser mer tillgängliga vilket ökar konkurrensen mellan arktiska länder. Ryssland, Danmark/Grönland och Kanada gör anspråk på stora delar av Arktis havsbotten ända upp till Nordpolen, områden som idag är ingenmansland. Ansökningarna behandlas just nu i FN:s kontinentalsockelkommission.
Norge och USA öppnar upp för ny oljeborrning i Arktis
Den norske regeringen godkände i maj 2016 ny oljeborrning i Barents hav. Svenska Lundin Petroleum var ett av de 13 bolag som beviljats tillstånd att borra efter olja. Planerna har kritiserats starkts av klimatorganisationer som menar att oljeborrningarna inte är i linje med Norges åtaganden i Parisavtalet och hotar Arktis mycket känsliga miljö. Oljeutsläpp skulle få katastrofala följder för miljön. I ett försök att hindra borrningarna har klimatgrupper ställ den norska staten inför rätta. Rättegången, som kallats ”Århundradets rättssak” , inleddes den 13 november och kommer troligen att slutligen avgöras först i högsta rättsinstans.
Även USA har nyligen öppnat upp för ny oljeborrning i Arktis. President Trump beslutade i april 2017 att upphäva ett nationellt förbud om ny exploatering av olja och gas i den nordamerikanska delen av Arktis. Även Ryssland visar ett ökat intresse i energitillgångarna i Ishavet. Att bygga borrplattformar anpassade för de extrema väderförhållandena i Arktis är dock både dyrt och riskfullt. Ett enda oljeborrhål uppskattat till 800 miljoner kronor att borra. För att den oljeutvinning i Arktis ska vara lönsam krävs ett oljepris på omkring 100 dollar per fat, ungefär dubbelt så mycket som ett fat kostar idag. Utöver priset på olja så väntas de nya oljeprojekten i Arktis påverkas av förändringar på den globala energimarknaden som priset på förnybar energi, global efterfrågan, energisäkerhet och klimatpolitiska åtgärder.
Olje – och mineralutvinning en splittrande fråga föra lokalsamhällen
För befolkningen i Arktis är utvinningen av mineral- och oljefyndigheter en fråga som splittrar. Gruvnäring är redan idag en viktig inkomstkälla för flera lokalsamhällen i Arktis. Gruvdrift och råvaruutvinning har format samhällen på många håll i Arktis, t.ex. i Kanada, Sverige och Island, och har ofta haft mycket stort inflytande på den lokala miljön. En stor andel av världens ännu inte upptäckta reserver av olja och mineraler uppskattas befinna sig på Grönland. Stora fyndigheter av guld, järn, uranium och olja har redan upptäckts. Utvinning av dessa resurser, inte minst av uran är omdiskuterat. Delar av befolkning är oroad av klimatriskerna eller socioekonomiska effekter av en stor arbetskraftsinvandring. För grupper som livnär sig på renskötsel utgör gruvnäringen en konkurrerande markanvändning och ett hot mot ursprungsfolks kultur och traditionella levnadsätt. Andra ser utvinningssektorn som en viktig inkomstkälla som kan generera jobb och komma åt den utbredda arbetslösheten. Uranet och hoppet om betydande inkomstflöden ses därmed som en strategi mot ökad självständighet från Danmark.
Även i Sverige är beslut kring nya utvinningsprojekt ofta kontroversiella. I norra Sverige har samebyar vid flera tillfällen överklagat nya gruv- och vindkraftsprojekt till domstol och regering. I en jämförande studie av forskare vid Stockholm Environment Institute (SEI) med bland annat Norge, Kanada, Australien och Nya Zeeland, får Sverige sämst resultat. Kontroversen kring utvinningsprojekt visar på att antagandet att välfärdsländer med etablerade och fungerande institutioner per automatik kan hantera riskerna kring ursprungsbefolkningar och gruvnäring. SEI forskare anser att denna mytbildning bidragit till att dessa potentiella konfliktområden inte studerats tillräckligt i Sverige. Bristande möjlighet till inflytande i beslutsprocesser och i miljöbedömningar av nya projekt, som exempelvis gruvor, för samebyar anses vara en viktig orsak till dessa konflikter.
Internationella regelverk för utvinning
Beslutsprocesser kring om ett land ska att utvinna sina naturresurser eller inte är ofta komplexa- olika gruppers sociala och ekonomiska intressen ställs mot varandra. Utvinningsprojekt innefattar ofta betydande risker, inte minst för Arktis där oljeborrningar sker i känsliga miljöer och ofta involverar internationella företag. Utöver frågan om olje- eller mineralresurser ska utvinnas eller inte kommer frågan hur utvinningen ska göras. Förutsättningarna till hållbara projekt stärks av tydliga regelverk och miljöföreskrifter. I Arktiska rådet ingår Sverige, Danmark, Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland och USA, samt organisationer för ursprungsfolken i Arktis. Ordförandeskapet för rådet roterar och i maj tog Finland över ordförandeskapsklubban för två år. Miljöskydd av Arktis är ett av de prioriterade områdena under det finska ordförandeskapet. Men att nå utförliga och bindande miljöföreskrifter kring utvinning av olja i Arktis är svårt. Detta vittnar det svenska ordförandeskapet 2011-2013 om. Som ordförande lyckades Sverige få igenom två avtal, ett kring säkerhet och ett kring oljespill. Miljöorganisationer och svenska riksdagsledamöter menar dock att Sverige mer aktivt borde verkat för att förhindra oljeprospektering i särskilt känsliga marina områden. Förbud mot oljeborrning står högt på dagordning för den nya svenska miljöpolitiken för Arktis. Med tanke på de stora ekonomiska intressena, inte minst hos USA och Ryssland, så kommer det inte bli en enkel uppgift att uppnå samsyn kring detta.
Avslutningsvis, bilder på isbjörnar på isflak väcker engagemang och medial uppmärksamhet kring Arktis och klimatförändring. Men bilderna hjälper oss tyvärr inte att förstå det geopolitiska spelet och kampen om resurserna under de smältande isarna. Denna mer komplexa bild kräver mer teknisk kunskap om internationell lagstiftning kring hav- och landrättigheter och miljöbedömningar av utvinningsprojekt. Samtidigt behöver vi tillämpa ett socioekonomiskt perspektiv, inte minst för att få in olika gruppers kultur och levnadssätt i Arktis. Som ett första steg kan vi börja ställa fler frågor kring beslutsprocesser och miljöskydd för utvinning av olje- och mineralfyndigheter – såväl ute på ishaven som i norra Sverige.
Annie Sturesson
Annie Sturesson, redaktör på Mänsklig Säkerhet. Hon är statsvetare och nationalekonom med flerårig erfarenhet av säkerhetspolitik och utvecklingsfrågor.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Annette Lyth
Lämna ett svar