Sex kandidater till fredspriset 2017

ANALYS Fredspriset år 2017 ska enligt Alfreds Nobels testamente gå till den som under det gångna året ”har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser”. Isak Svensson, professor vid Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet, skriver om sex möjliga kandidater.

I år är det 318 kandidater som blivit nominerade, varav 215 är individer och 103 organisationer.  Årets vinnare annonseras fredagen den 6 oktober. Kommittén har blivit allt mer proaktiv – det handlar inte bara om att belöna den som verkat mest eller bäst, utan också att själva priset i sig kan bidra till en fredligare utveckling. Inte minst sågs detta förra året då de belönade en fredsprocess (Colombia) som stod mitt inne i ett avgörande skede (efter ett nej i första folkomröstningen).

Här är några möjliga val för nobelpriskommittén.

1. Global Zero. En kampanjorganisation som arbetar för global nedrustning av kärnvapen. Med den ökade spänningen i Östasien – framförallt kring koreahalvön – är behovet av arbetet mot att avskaffa kärnvapen än mer tydligt än tidigare. Risken för att vår generation ska få uppleva en kärnvapenkonfrontation tycks ha ökat genom dessa spänningar. Kommittén har tidigare belönat nedrustningsarbete, såsom arbetet mot minor (1997), mot kemiska vapen (2013). Kärnvapenfrågan uppmärksammades förra gången år 2005, när kärnenergiorganisationen IAEA fick priset, alltså för tolv år sedan – det kan vara dags för det igen.
2. Dr Denis Mukwege. Gynekolog som behandlat offer för sexuellt våld i konflikter, bland annat genom sitt sjukhus (Panzi Hospital) i staden Bukavu i Demokratiska republiken Kongo. Dr. Mukwege har också försökt att göra världen uppmärksam på problemet med sexuellt våld. Genom att belöna Mukwege kan kommittén påminna om att kvinnor och barn ofta är måltavlor i väpnade konflikter och att sexuellt våld används systematiskt som ett vapen för att underminera motståndarsidan (eller som en slags ”belöning” för sina egna soldater eller rebeller).
3. Moro Islamic Liberation Front (MILF). I Filippinerna finns en fredsuppgörelse (själva avtalet kom redan 2014) där avgörande steg mot implementering togs under 2016.Parterna skrev bland annat på en överenskommelse i maj som bekräftade deras fortsatta ömsesidiga åtaganden till att implementera fredsavtalet. President Duterte godkände i juli hans administrations sexpunkts-agenda för fred och utveckling. Och parterna startade formellt implementeringsfasen av fredsprocessen under 2016. De flesta islamistiska konflikter, till skillnad från många andra väpnade konflikter, slutar inte genom fredsavtal. MILF bevisar att det är möjligt att nå fredsavtal med islamistiska rebellrörelser – och förtjänar därför att uppmärksammas. Men fredspriskommittén kan också tveka till att ge priset till Filippinerna, eftersom Filippinernas president Duterte är kontroversiell och har blod på händerna efter en intensiv jakt på kriminella som resulterat i hundratals, om inte tusentals, döda. Tidigare har nobelpriskommittén alltid givit priset till båda sidorna i en historisk fredsuppgörelse. Men i och med priset till regeringssidan i Colombia frångick man denna praxis. Kommittén kan därför välja att följa sin nya praxis och välja att bara belöna ena sidan. Särskilt eftersom MILF visat fortsatt hängivenhet till fredsprocessen samtidigt som regeringssidan tagit god tid på sig att godkänna viktiga lagändringar för att starta implementeringen av fredsavtalet. Alternativt ger man priset till kvinnliga chefsförhandlaren Miriam Ferrer (och kan därmed också uppmärksamma behovet av ökad jämställdhet när det gäller deltagare i fredsförhandlingar).
4. ECOWAS, den regionala säkerhetsorganisationen i Västafrika. ECOWAS lyckades genom sin intervention i Gambia under 2016 hindra en upptrappning av en konflikt och säkra demokratiseringen av landet. I en region historiskt präglad av militärkupper har Afrika under den senaste två åren varit förskonat från denna specifika typ av konflikt.
5. Aminatou Ali Ahmed Haidar, ”Västsaharas Gandhi”. Nobelpriskommittén har ibland lyckats sätta en prekär situation i världens blickfång, i synnerhet där människor rest sig genom ickevåldsliga protestformer. Tänk på Tutu i Sydafrika, Walesa i Polen, Dalai Lama i Tibet. En nutida konflikt som inte får så mycket uppmärksamhet är den i Västsahara, där den marockanska ockupationen fortsätter. Genom att belöna Haidar, en västsaharisk människorätts- och ickevåldsaktivist, skulle kommittén kunna uppmärksamma en bortglömd konflikt.
6. De vita hjälmarna i Syrien. Inbördeskriget i Syrien är fortfarande den mest intensiva konflikten i världen. Under 2016 uppstod nära hälften av alla dödsoffer i krig i Syrien. De vita hjälmarna har försökt, ofta i många svåra situationer, att bidra till humanitära insatser mitt under brinnande krig. Kommittén kan välja att belöna dessa modiga insatser.

Slutligen, finns det några högoddsare? Ja. Exempelvis är både Putin och Trump nominerade…

Isak Svenssson

Isak är professor vid Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet. Han har forskat om internationell medling, religion och konflikt, samt ickevåldsuppror.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Zarah Abrahamsson, biträdande chefredaktör och redaktör Folkrätt.