Sveriges arbete med barn och väpnad konflikt

DEBATT I en värld full av konflikter, krig och människor på flykt blir begreppet mänsklig säkerhet mer aktuellt än någonsin. Hur ska vi skapa denna säkerhet för de miljoner barn som hamnat mitt i väpnade konflikter? Det svenska engagemanget och arbetet med barnrättsfrågor är av gammalt datum. Sverige avser nu att intensifiera det internationella engagemanget för att ytterligare öka skyddet för barn i väpnade konflikter och ytterligare uppmärksamma frågorna kring barn och väpnad konflikt. Gufran Al-Nadaf, ambassadör för barn och väpnad konflikt, skriver här om sin nya arbetsuppgift.

”Om jag stänger mina ögon tänker jag på mina vänner, skola och mina favoritplatser hemma: allt var bättre där än här. De har förstört allt för oss. Jag vill bara gå till skolan, lära mig och ha ett yrke och börja jobba! Här är vi ingenting, bara ett tält som inte ens har el.” Det här är Firas ord, som är 16 år och internflykting i Irak. Han är ett av 250 miljoner barn i världen som drabbats av konflikt. Hur vi ska arbeta för att förebygga konflikter och hantera de redan pågående är något som UD arbetar med varje dag på olika sätt.

För att stärka skyddet för barn har FN:s säkerhetsråd identifierat sex grova förbrytelser mot barn i väpnade konflikter som särskilt allvarliga. Dessa är: dödande eller lemlästande av barn, rekrytering eller användande av barn som soldater, sexuellt våld mot barn, attacker mot skolor och sjukhus, förhindrande av humanitär assistans till barn och slutligen bortförande av barn. Sveriges arbete med barn och väpnad konflikt baseras på skydd av barn, respekt för internationell humanitär rätt och barnkonventionen, samt de av FN identifierade sex grova förbrytelserna mot barn i denna kontext. Att säga att utmaningarna är många är en underdrift med tanke på världsläget och antalet konflikter.

Utöver de konventionella väpnade konflikterna ska nya utmaningar läggas till i form av icke-statliga aktörer och våldsbejakande extremism, vilka fullständigt åsidosatt de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten. Det har lett till ökade kränkningar och brott mot barn. Vi blir inte längre chockade av nyhetsrapporteringen om attacker mot skolor eller sjukhus. Vi riskerar att förlora en generation barn som berövas möjligheten till utbildning, traumatiseras, skadas, blir föräldralösa eller dödas. Denna brist på mänsklig säkerhet har vi inte råd med. Vi måste agera nu. Sverige gör det på sitt sätt – ett engagerat sätt. Under perioden som Sverige är medlem i FN:s säkerhetsråd – 2017-2018 – har Sverige också rollen som ordförande i säkerhetsrådets arbetsgrupp för barn och väpnad konflikt. Det är både en ära och en förpliktelse.

Sverige är också globalt sett först med att utse en ambassadör för barn och väpnad konflikt. Min uppgift är att samordna och driva regeringens arbete på området samt hålla nära och tät kontakt med civilsamhällesorganisationer. Många gånger går arbetet ut på att vara med på många och långa möten, oändliga textförhandlingar, uppfylla deadlines, springa i korridorer och leda projekt. Men arbetet innehåller även en hel del frustration över att inte kunna göra mer för de mest utsatta i väpnade konflikter: barnen. Känslan av otillräcklighet är stor, men utan Sveriges och andra länders arbete hade situationen för barn i väpnade konflikter kanske sett mörkare ut. Utan detta arbete hade kanske inte FN inrättat en särskild representant för barn och väpnad konflikt, kanske inte heller inrättat en formell arbetsgrupp för barn och väpnad konflikt, eller att 115 000 barnsoldater frigivits.

Svenska prioriteringar under 2017-2018

Under 2017-2018 kommer Sverige att särskilt prioritera följande uppgifter:

• genomföra barn och väpnad konflikt-agendan (den så kallade CAAC-agendan med de sex grova förbrytelserna som FN har identifierat som grund) samt skydda agendans integritet;
• barns möjligheter att göra sin röst hörd;
• barns rätt till utbildning;
• barns rätt till hälsa, inklusive psykisk hälsa, i konflikter.

Medlemskapet i FN:s säkerhetsråd kommer att utgöra plattformen för detta arbete som i stort är uppdelat i två delar.

1. Sveriges medlemskap i FN:s säkerhetsråd och ordförandeskapet för dess arbetsgrupp för barn och väpnad konflikt
Sverige kommer bland annat att verka för att förbättra arbetsgruppens effektivitet genom mer frekvent landrapportering och ökade insatser för uppföljningsarbete och en mer fältorienterad ansats. Under de sju första månaderna som ordförande i arbetsgruppen har Sverige lyft upp fyra länder (Colombia, Somalia, Sudan och Filippinerna) och klubbat igenom rekommendationer till vart och ett av dem.

Sverige ska arbeta för att frågor som rör barn och väpnad konflikt tas upp på ett relevant sätt i säkerhetsrådets bredare arbete för att få så stor effekt som möjligt. T ex genom ”mainstreaming” av språk och text

Vår FN-mission har en avgörande roll i det här arbetet.

2. Sveriges roll i det bredare internationella arbetet med utgångspunkter i nationella prioriteringar och barnkonventionen
Sverige ska särskilt arbeta med de fyra nämnda prioriteringarna. Därutöver arbeta med ökad respekt för och kunskap om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt (IHL) med specifikt fokus på barnets rättigheter, trygghet och skydd – detta kommer att fortsätta genomsyra det svenska arbetet med barn och väpnad konflikt. 

Aktiviteter och insatser under 2017 och 2018
Inom ramen för arbetet med att öka skyddet och uppmärksamheten för barn i väpnade konflikter kommer Sverige att genomföra ett antal olika aktiviteter och initiativ under 2017 och 2018. Dessa insatser och dess resultat kommer löpande att redovisas på UD:s webbsida, och nedanstående större hållpunkter är att vänta under nämnda år:

• Under 2017-2018 planeras ett antal mini-seminarier i fält inom ramen för de fyra prioriterade områdena.
• Inför och under det svenska ordförandeskapet i säkerhetsrådet nästa år i juli planeras och förbereds olika aktiviteter som är relaterade till barn och väpnad konflikt-frågor.
• Under 2018 kommer ett videokollage, ”Om detta vill vi berätta…”, att produceras med barns egna röster om väpnad konflikt.

Till syvende och sist handlar det om att barn i väpnade konflikter behöver ses och skyddas av oss. Och vi behöver lyssna på dem.

Här är vad några av barnen i väpnade konflikter har att säga till oss:

Majed, 13 år, från Syrien förlorade sitt ben när hon trampade på en mina: ”Jag gick på den och den exploderade. Jag var orolig för Omar [hennes bror]. Två män kom och förde oss till sjukhuset. Jag såg Omar dö i bilen fem minuter senare … Jag kommer aldrig att glömma den dagen”

Ahmad, 17 år, från Jemen, barnsoldat: ”Folk sa att jag inte var en man eftersom jag vägrade att slåss. Jag kunde inte stå ut med det”

Aimamo, 16 år, flykting som arbetade på en farm i Libyen: ”Om du försöker springa skjuter de dig och du dör. Om du slutar arbeta, slår de dig … En gång vilade jag bara i fem minuter, och en man slog mig med ett rör. Efter att ha arbetat blir du inlåst.”

Gufran Al-Nadaf

Gufran Al-Nadaf är sedan mars 2017 ambassadör för frågor om barn och väpnad konflikt, baserad på Utrikesdepartementet i Stockholm. Hon ska ansvara för samordningen av arbetet för barn och väpnad konflikt inom den svenska utrikes- och utvecklingspolitiken. Hon var Sveriges ambassadör i Argentina 2013-2016, och har också bland annat arbetat på UD:s Mellanöstern- och Nordafrikaenhet och kommunikationsenhet. Hon har tidigare arbetat som journalist på Sveriges Television.

 

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Lotta Schüllerqvist, redaktör Mellanöstern, Press- och yttrandefrihet