Komplexa säkerhetshot och ledarskapets betydelse

ANALYS Allt mer ofta definieras säkerhetshot som komplexa. Därför behöver också chefer och beslutsfattare utmana sin uppfattning om sin egen förmåga i komplexa miljöer, skriver Ida Texell, förbundsdirektör och räddningschef i Brandkåren Attunda. Risker och säkerhet behöver demokratiseras.

I ledarskapet är det avgörande skillnad på att göra sin egen organisation bäst i Sverige eller göra det som är bäst för Sverige. Den här artikeln argumenterar att skyddet av Sverige kräver ledare och beslutsfattare som förstår och behärskar möjligheten att förverkliga det förstnämnda, men som väljer det andra. Jag avser med den här artikeln att orientera kring beslutsprocesser i komplexa miljöer, belysa ledarskapets betydelse samt argumentera varför risker och säkerhet behöver demokratiseras.

I den svenska säkerhetsdiskursen definieras interna och externa hot som ”komplexa”.  På vilket vis är världen mer komplex idag än igår och hur förändrar en komplex värld beslutsprocesser i strävan för ökad säkerhet?

Vårt omvärldsläge beskrivs utförligt i olika publikationer från exempelvis Försvarsmakten, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap och diverse tankesmedjor. I den svenska säkerhetsdiskursen artikuleras ”gråzonsproblematik” samt hot och riskers föränderliga karaktär. I den nationella säkerhetsstrategin behandlas åtta primära hot mot svensk säkerhet och det konstateras att hoten i vår omvärld är komplexa.

Därmed behöver säkerhetsdiskursen utvecklas för en mer sammansatt och djupare förståelse för begreppet ”komplex” genom att ledare tillser kunskaper om vad säkerhet är och hur säkerhet uppnås. Ledare behöver dessutom vidga förståelsen kring sitt eget beslutsfattande i en expanderad beslutskontext. Vi behöver överge vår syn på effektivitet inom organisationer samt förändra vårt sätt att betrakta styrning. Jag anser även att kraven på organisationer och myndigheter behöver artikuleras med en tydligare skärpa och att säkerhetsdiskursen bör positioneras mot en demokratisering av risker och säkerhet.

En komplex värld

Låt oss inleda med en tolkning av ”komplex” där vi tar utgångspunkten i det vi är vana vid, nämligen begreppet ”komplicerad”. En maskinmetafor kan användas för att förklara begreppet ”Komplicerad”: många av maskinens delar är svåra att förstå sig på, men gemensamt utgör delarna en funktionell och effektiv struktur som genomför åtgärder.

Maskinmetaforens logik innebär också att delarna passar ihop, de är inbördes beroende av varandra och varje beståndsdels syfte strävar efter att generera nästa dels åtgärd, vars syfte är att generera nästa dels åtgärd och så vidare. Detta kan liknas vid en symaskin, som grundläggs genom ett Tayloristiskt angreppssätt där risker hanteras genom en optimerad åtgärd, där beslutsfattande följer genom orsak-verkan och där organisationer konstrueras efter principen om att stuprörsstyrning är att betrakta som norm. Varje del har sin givna plats och varje del interagerar med på förhand konstruerade givna delar och dess gemensamma syfte är att åstadkomma reproducerbara och effektiva resultat. Komplicerade förhållanden består även i att de konstrueras utefter principen att agerande är en produkt av vårt planerande och vårt planerande är en produkt av vår förmåga att förutse. Eller mer exakt vår perception om vad det är vi förutser.

Osäkerheter i komplexa miljöer är svåra att förutse

1969 myntade Edward Lorenz begreppet ”fjärilseffekten” efter en rad forskningsstudier där han varit skeptisk till lämpligheten av de linjära statistiska modellerna i meteorologi. Fjärilseffekten bidrar att förstå osäkerheter i komplexa miljöer och system. Lorenz slutsatser handlade om att små detaljer i ett komplext system kan ge ingen effekt eller massiv effekt, men att det är praktiskt taget omöjligt att förutse vilket effektomfång detaljen kan få.  Komplexa system består av en mångfald av de element som samverkar och interagerar. Komplexitet uppstår när frekvensen mellan olika komponenters interaktioner ökar drastiskt och det ömsesidiga beroendet gör förhållanden oförutsägbara. På grund av dessa täta interaktioner uppvisar komplexa system olinjära förändringar. En spelplan med snabbrörliga förutsättningar och beroendeförhållanden som uppstår i stunden kan samband och åtgärder liknas vid ”fjärilseffekten”. Detta har ibland misstolkats och förenklats till ansatsen om att en marginell påverkan i en del av ett system kan få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans i systemet, men själva essensen i fjärilseffekten är att det inte går att förutse vilken av detaljerna som antingen får stor påverkan eller ingen påverkan alls. Komplexa system är därför ombytliga och flyktiga och presenterar ett brett spektrum av möjliga utfall.

Med utgångspunkt i beskrivningen av komplexa system kan det då konstateras att säkerhet och skydd tillses genom beslutsfattande i en expanderad beslutskontext.

Förflyttningen från att förutse till att förstå

Att tillse olika perspektiv vid beslutsprocesser är inte så enkelt som det låter. Beslutsfattare tror ofta att depå saklig och teoretisk grund logiskt resonerar sig fram till ett bra beslut. Enligt Kahneman är det oftare så att tillgänglighetsbias och intuitiv heuristik bidrar till kraftfulla begränsningar i vårt beslutsfattande. När bias och intuitiv heuristik förstås kan även begreppet om beslutsfattares erfarenhet utmanas till förmån för beslutsfattares spatiala förmåga, förmåga till helhetssyn och förståelse för skeenden.

Det är en vanlig uppfattning att beslutsfattare fattar bättre beslut ju mer erfarna de är. Att människor kan förbättra prestationer med övning är förvisso sant, men för att det ska kunna ske måste flera villkor vara uppfyllda. För det första måste sambandet mellan själva handlingen (beslutet) och resultatet av den vara tydlig för beslutsfattaren, han eller hon måste få feedback. För det andra bör feedbacken komma tidsmässigt i direkt anslutning till handlingen (beslutet). Och för det tredje måste inlärningssituationen (med feedback) upprepas ett antal gånger. Det är dessutom skillnad på att lära sig att fatta beslut i regelbundet återkommande sammanhang där resultatet uppstår i anslutning till beslutet. Dessa beslut kan liknas vid beslut vid riskhändelser som sträcker sig över en kortare tidsrymd. Det kan vara en lägenhetsbrand där hanteringen av händelsen sträcker sig över några timmar och där händelsen lokaliserad till en geografisk plats. Beslutsfattande vid riskhändelser som utvecklas över en längre tid och där risken förändras över tiden innebär samtida flöden av lösningar och problem. En sådan situation kan exemplifieras genom antagonistiska hot eller cyberattacker. I en palett med risker och beroendeförhållanden som uppstår hastigare och över andra arenor kommer därför erfarenhet i framtiden inte handla om att helt känna igen situationen på förväg. Erfarenhet behöver balanseras med spatial förmåga och förmåga att re-konfigurera hos beslutsfattare. Vårt agerande är en produkt av vårt planerande och vårt planerande är en produkt av vår förmåga att förutse. Men för framtiden behöver fokus vara att förstå skeenden, vilket kan betraktas som inverteringen av att förutse skeenden.

Centraliserad tydlighet och decentraliserad frihet

Inom ramen för mina masterstudier genomförde jag under våren studien ”Den svenska säkerhetsdiskursen – imperativet varför risker och säkerhet behöver demokratiseras”. I studien medverkade 20 respondenter från säkerhetsbranschen. Respondenterna arbetade på ledande befattningar inom olika kommuner, Polismyndigheten, Försvarsmakten, Energimyndigheten, Trafikverket och olika räddningstjänster. Av respondenternas svar gick att utläsa att fokus för beslutsprocesser behöver orientera på angreppssättet i att tolka, förstå och re-konfigurera. Vid komplexa riskhändelser behöver beslutsfattare fokusera på att förstå skeendet snarare än att förutse och anta vad som komma skall. Kopplat till komplexa samhälls­problem som är i ständig förändring krävs också stor flexibilitet vid genomförandet av beslutade åtgärder. Det innebär att i flera fall behöver beslutskontexten expanderas vid beslut om åtgärder så att förflyttningen sträcker sig till att beslutet blir bäst för världen. Detta i sin tur utmanar föreställningen om vad som är en ”effektiv” organisation och därmed pekar på att effektivitet inte längre räcker. Istället handlar aktörers framgång om hur de re-konfigurerar i strävan att hantera säkerhet i en komplex värld. Det i sin tur reser nya krav på styrningen. I en komplex värld behöver styrning sträva efter förmåga att formulera krav på centraliserad nivå samtidigt som stora frihetsgrader möjliggörs på decentraliserad nivå. Med andra ord, komplexitet kräver att styrningen kan tillse både centraliserad tydlighet samtidigt som den möjliggör decentraliserad frihet.

Positiv säkerhet byggs underifrån och inifrån

Med hänsyn till riskers komplexitet så förordar jag en tydligare positionering för positiv säkerhet. Positiv säkerhet bottnar i varje människas förmåga och tolkning av riskmiljön och den konstrueras genom kunskap, förståelse och dialog. Positiv säkerhet kan inte skapas uppifrån utan kräver invånarnas deltagande, och på så sätt kan positiv säkerhet byggas underifrån och inifrån. Den negativa säkerheten byggs ovanifrån genom myndigheters åtgärder och prioriteringar avseende bland annat tekniska lösningar och repressiva åtgärder. Båda delar behövs. Från politisk nivå behövs tydliga krav på organisationer så att de levererar inom ramen för respektive uppdrag. Men det behövs även en dialog om mänsklig säkerhet med utgångspunkten att mänsklig säkerhet är människocentrerad, genusbaserad, allomfattande, kontextspecifikt och består av varje människas förmåga att arbeta förebyggande och makt att själv hantera sina problem.

Risker och skydd konstrueras därmed delvis utifrån perception, då informella nätverk och medias sätt att rapportera styr i stor utsträckning hur människor uppfattar situationer, risker och hot och även agerar på desamma. Med stöd av detta går det att åter belysa vikten av att demokratisera säkerhet och risker. Det behövs alltså en fördjupad kunskap och dialog om samhället ska bli säkrare och om skyddet av Sverige ska tillses. Dialogen behöver utgå från människor som betrodda subjekt med makt över sina liv och sitt skydd. Chefer och beslutsfattare behöver utmana sin uppfattning om sin egen förmåga i komplexa landskap och vi alla behöver fördjupa vår kunskap om risker och säkerhet. På så sätt kan samhällelig offensiv säkerhet tillses och skyddet av Sverige förbättras.

Ida Texell

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Zarah Abrahamsson, biträdande chefredaktör.