Vem bryr sig om Rohingyas?

ANALYS Fruktansvärda scener där tusentals Rohingyas dödas, våldtas och fördrivs i Myanmar rapporteras nu av media över hela världen. Den drastiska ökningen av våldet mot Rohingyas tvingar omvärlden, framför allt FN, att omvärdera sitt samarbete med regeringen i Myanmar, skriver Annette Lyth, redaktör för Mänsklig Säkerhet. Hon ledde under flera år ett regionalt projekt för UNDP mot människohandel i Myanmar och grannländerna.

Rohingya är en muslimsk minoritetsbefolkning på cirka en miljon människor som lever huvudsakligen i delstaten Rakhine i Myanmar (Burma). Fast de bott i landet i århundraden ses de inte som fullvärdiga medborgare, varken av regeringen i Myanmar eller resten av befolkningen. När militärjunten tog makten i Yangon 1962 nekades Rohingya-folket burmesiskt medborgarskap och blev istället identifierade som statslösa bengaler. Även medborgarskapslagen som antogs 1982 uteslöt Rohingyas och de förblev därmed statslösa. Lagen åtföljdes av förvisningar från egendomar, konfiskering av land och Rohingyas fråntogs också sin rösträtt och andra medborgliga rättigheter. De behöver tillstånd från de lokala myndigheterna för att gifta sig och kan inte röra sig fritt i Myanmar, de förvägras utbildning och kan inte arbeta i offentliga sektorn. Rohingyas har kallats världens mest förföljda folk.

För att undkomma våld och förföljelse lämnar tusentals Rohingyas varje år Myanmar via sjövägen under den tid på året då havet är lite lugnare. Fruktansvärda tragedier utspelar sig i samband med detta då människohandlare utnyttjar deras desperata situation. I ett exempel från maj 2015 upptäcktes en båt med hundratals Rohingyas på Andamanhavet som övergivits av besättningen. Båten drev omkring under flera dagar med passagerare som saknade mat och vatten utan att de kringliggande ländernas regeringar reagerade. Först när en journalist från BBC började rapportera internationellt vidtog regeringarna åtgärder för lösa situationen. Men inte ens när flyktingarna kommer i land är de säkra. I Thailand har människohandlare sålt Rohingyamän till slavarbete på fiskebåtar. Massgravar med Rohingyas har hittats i Thailands djungler och längs med gränsen till Malaysia. Rohingyakvinnor har utsatts för massvåldtäkter i läger längs med gränsen till Malaysia.

Baksidan av demokratisering

I kölvattnet av de demokratiska reformerna mot ett mer öppet Myanmar har våldet mot den muslimska befolkningen ökat till följd av en växande burman-buddhistisk nationalism. Det drivs på av den munkledda 969-rörelsen som åtnjuter religiös respekt och moralisk auktoritet och använder denna för att predika intolerans mot andra grupper. Det är en politisk populistisk kraft som närs av den frustration och ilska som dämts upp under åren av auktoritärt styre och som nu riktas framför allt mot muslimer. Sedan 2012 har hundratals människor har dödats, kvinnor våldtagits och befolkningar förvisats. Flertalet av Rohingyas bor numera i stora flyktingläger som stöds av FN och enskilda organisationer. Men Myanmars regering har svårt att acceptera detta humanitära stöd, och har vid ett flertal tillfällen försvårat enskilda organisationers arbete i Rakhine-området.

När nobelpristagaren Aung San Sui Kyi släpptes ut sin husarrest 2010 hade omvärlden höga förväntningar och hon kallades för Myanmars Nelson Mandela. Vad gäller situationen för Rohingyas har dock dessa förväntningar alltmer kommit på skam. Under lång tid vägrade hon att alls uttala sig i frågan. När hon väl bröt tystnaden var det för att ställa sig på regeringens sida och förneka alla anklagelser om militärt övervåld mot befolkningen. Hon har ställt sig helt emot kravet på en internationell undersökningskommission och anklagat utländska hjälparbetare för att hjälpa terrorister.

Rohingyas slår tillbaka

I oktober 2016 tog utvecklingen av Rohingyafrågan en ny vändning då den första organiserade motståndsattacken genomfördes av en nybildad Rohingya-milisgrupp som kallar sig Harakah al-Yaqin – översatt till engelska Arakan Rohingya Salvation Army (ARSA). Trots den omfattande diskriminering och förföljelse som Rohingyas utsatts för under århundraden hade de till dess inte svarat med något organiserat motstånd. Nu genomförde gruppen en komplex, dödlig och samordnad attack mot tre gränsbaser i norra Rakhine-staten. Myanmars armé slog tillbaka hårt. FN har uttalat att militären under denna operation gjorde skyldiga till kränkningar som var så allvarliga och omfattande att de ”mycket sannolikt” utgör brott mot mänskligheten.

Den 25 augusti i år attackerade Rohingyarebeller Myanmars armé och dödade tolv soldater. Det blev startskottet för en våldsvåg av aldrig tidigare skådat slag. Tusentals Rohingya har flytt till Bangladesh sedan dess, och mer än 10 000 människor har blivit internflyktingar inom staten. Rapporter fortsätter att komma in om brända byar och massiv förstörelse.

Ett nytt Sri Lanka?

Den extrema diskriminering som Rohingyas utsatts för, med successivt urholkade av rättigheter i kombination med den pågående humanitära krisen, har skapat en god grogrund för ARSA växa. Med ökad legitimitet blir det också lättare att rekrytera nya medlemmar från de lokala samhällena. Eftersom Rohingyas saknar verkligt skydd från staten kan man också skrämma och hota de bybor som inte går med frivilligt eller är emot dem. Det är troligen en medveten strategi av ARSA-milisen att genom sina attacker provocera fram ett starkt militärt gensvar eftersom det tjänar deras syfte. För trots att de säger sig vilja ”skydda” Rohingya agerar de på ett sätt som de vet kommer att leda till ett hårdhänt militärt svar. Förhoppningen är omvärldens uppmärksamhet ska mot det militära övervåldet i norra Rakhine-staten. En strategi som civilbefolkningen har mycket att förlora på.

Kostnaderna om man inte tar itu med grundorsakerna till krisen växer för varje dag. Det kommer inte bara påverka Rakhine-staten, utan också Myanmar som helhet. Växande anti-muslimska känslor och buddhistisk nationalism hotar bräckliga relationer mellan olika folkgrupper och Myanmars regering, som fortfarande till största delen består av den tidigare militärregimens medlemmar, har liten erfarenhet av att stävja konflikter med fredliga medel. De senaste dagarnas händelser tyder  på att man valt ett rent militärt svar, men ett oproportionerligt militärt svar utan någon övergripande politisk strategi kommer att spela direkt i händerna på ARSA. Det finns därmed risk för ett scenario liknade den i Sri Lanka där civilbefolkningen blev instängd mellan de tamilska tigrarna och den lankesiska armén med ett omänskligt lidande som följd.

Human Rights Up Front

Under självrannsakanstiden efter konflikten i Sri Lanka lanserade FN:s generalsekreterare ett nytt initiativ – Human Rights Up Front. Målet är att åstadkomma en kulturell förändring inom FN-systemet, så att all personal och alla FN-enheter ska utföra sitt arbete med en medvetenhet om sitt bredare ansvar för att stödja FN-stadgan och övergripande FN-mandat. Det ska uppmuntra personalen att ta en principiell ståndpunkt och att agera med moraliskt mod för att förhindra allvarliga och storskaliga överträdelser och ålägger FN:s högkvarter att ge stöd till sådana aktioner. Initiativet är åter högaktuellt i fallet med Rohingyas i Myanmar. Under lång tid ignorerades Myanmars kränkningar av Rohingyas mänskliga rättigheter av både FN och omvärlden. Det betecknades som en ”humanitär situation”, ”lokal konflikt”, ”brist på utveckling”, etc. De delar av FN som finns i landet har framför allt fokuserat på humanitär hjälp och undvikit att utmana den burmesiska regeringen i frågan.

Frågan är om den senaste tidens våld och den mediala uppmärksamheten nu kommer att leda till att FN och omvärlden reagerar mer kraftfullt än i fallet med Sri Lanka. Det handlar först och främst om de hundratals människor vars liv riskeras genom det uppblossade våldet, men det handlar också om det demokratiska Myanmars framtid. Myanmars behandling av Rohyingas kan inte längre behandlas som en nationell fråga där det internationella samfundet kliver in och ger humanitärt stöd utan att ta den politiska diskussionen om grundorsakerna. Det kan inte heller endast ses som en regional fråga. Regeringarna i de kringliggande länderna såsom Thailand, Malaysia och Bangladesh samt den regionala organisation ASEAN, har alla visat en ovillighet och oförmåga till handling även när flyktingströmmarna nått deras gränser. Nu måste det till en global kraftansträngning, framför allt lett av FN, men med stöd av medlemsstaterna, för att stoppa att ännu ett folkmord äger rum inför ögonen på omvärlden. Rohyingas överlevnad står på spel, men också demokratins framtid i Myanmar och FN-systemets trovärdighet.

Annette Lyth
Annette är redaktör på Mänsklig Säkerhet och internationell jurist som har arbetat många år i OSSE och olika FN-organ. Hon kommer senast från UNICEF i Ukraina, men har också jobbat i Rwanda, Kosovo, Nepal och Sydostasien.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Lotta Schüllerqvist, redaktör Mellanöstern, Press- och yttrandefrihet