Hur länge ska Sverige ignorera Trumps utspel?

REFLEKTION I en ny rapport som mätt världens förtroende för president Trump har den svenska befolkningen minst förtroende för USA:s sittande president. Trots detta förtroendetapp har det inte skett någon större förändring i svensk utrikespolitik gentemot USA, skriver Elin Schiffer, student vid Försvarshögskolan och junior redaktör på Mänsklig Säkerhet. 

Det amerikanska valet 2016 och president Trump är ett ämne som ofta tycks ligga högst upp på nyhetssidorna. Rapporteringen handlar oftast om presidentens senaste tweets, hans administrations relation till amerikansk media och den amerikanska befolkningens protester runt om i USA. Men även om dessa händelser är viktiga att rapportera om, är det också viktigt att titta på hur valet har påverkat USAs relation med omvärlden.

USA har länge varit en viktig partner för Sverige i många frågor, och vår kulturella samhörighet med landet i väst har gjort att den svenska befolkningen, känner sig sammankopplade med USA. Många svenskar har amerikanska bekanta och besökt landet både för semester och arbete. Men sedan det amerikanska presidentvalet den 9 november 2016 är det oklart vad det är för typ av land vi har en relation med. Även om USA alltid haft en stark splittrad identitet runt om i delstaterna, så känns det idag som att den nationella, politiska identiteten är nästintill försvunnen. Kanske är detta på grund av att det är presidenten som ytterst representerar det amerikanska samhället, en president vars politiska och grundläggande värderingar många amerikaner inte har sympatier för.

I en rapport från Pew Research Center, som mätt omvärldens förtroende för Trump och USA, utmärker sig Sverige som det land där skillnaden är störst i förtroendet mellan Obama och Trump. Endast 10 procent av de tillfrågade svenskarna hade förtroende för Trump, jämfört med 93 procent för Obama. Denna drastiska skillnad illustrerar den nära relationen vi alltid haft med USA, och hur inrikespolitiska händelser påverkar vår perception av landet.

Valet av president Trump har lett till en stor förvirring kring den amerikanska identiteten i utrikespolitiken och den svenska utrikespolitiska identiteten i vår relation till USA. Under det gångna presidentkampanjåret fanns det stora förhoppningar inom att USA skulle få sin första kvinnliga president. Detta skulle eventuellt inneburit ett starkt stöd för Sveriges feministiska utrikespolitik, då Hillary Clinton uttryckt och fortsätter uttrycka vikten av kvinnor i fredsbyggande. Svensk utrikespolitiskidentitet i förhållande till USA skulle varit mer stabilt än någonsin eftersom vi kanske till och med skulle dela synsätt rörande vissa frågor som tidigare ansetts kontroversiella, exempelvis jämnställdhet. Men i dagsläget är kontrasterna större än någonsin med en president i Vita Huset som inte alls verkar bry sig om feminism och saknar en sammanhängande utrikespolitik. 

När vi bygger en kollektiv identitet kan vi exempelvis titta på andra aktörer för att se vad vi inte är, utöver att förstå de normativa ramverken och förstå det sociala syftet. Vi gör det som identitetsteoretiker kallar för en relationell jämförelse – vi identifierar oss i förhållande till det vi inte är. Det finns vissa grundläggande värderingar som de flesta svenskar är ense om att vi delar, oavsett partipolitisk tillhörighet. Så vad är våra olikheter i förhållande till President Trump och hans administration?

Sverige är inte ett land som anser att media är fienden bara för de inte håller med oss. Sverige har inte en regeringschef som uttrycker sexistiska kommentarer om journalister bara för de uttryckt missnöje över regeringens förda politik. Förra året firade Sverige 250-årsjubilieet av införandet av tryckfrihet. Sverige var även det första landet i världen som införde sådan lagstiftning. Den här långvariga traditionen av tryckfrihet präglar vår identitet och bidrar till att vi ser massmedia som en vital del av vårt samhälle. Källkritik kan naturligtvis riktas mot pressen, men de flesta svenskar tror förhoppningsvis inte att media skapar ett falskt narrativ enbart för att provocera. 

Det svenska samhället bygger på en övertygelse om öppenhet, där ett inreseförbud såsom det Trump har satt i effekt skulle förmodligen vara svårt att få igenom i den svenska riksdagen. Sverige profilerar sig också som ett land som tror på det internationella systemet där fred och styrka byggs genom samarbete. Därför är det otänkbart att en svensk FN-ambassadör skulle skryta om stora nedskärningar i stödet till FN:s fredsbevarande styrkor så som USA:s FN-ambassadör Nikki Haley gjorde i en tweet den 29 juni i år.  Listan skulle kunna bli mycket längre, men slutsatsen som kan dras är att under president Trumps sex månader vid makten har hans administration vidtagit många åtgärder som strider mot svenska värderingar.

Trots att den svenska befolkningens förtroende för den amerikanske presidenten och förändringarna i amerikansk utrikespolitik har genomgått en drastisk förändring har det varit väldigt tyst från den svenska regeringens sida. Självfallet kan det bero på den stora osäkerhet som råder kring amerikansk utrikespolitik, där policy skiljer sig mellan Vita huset och utrikesdepartementet. Även om suveränitetsprincipen alltid gäller så skulle en svensk regering med en feministisk utrikespolitik, med en plats i säkerhetsrådet och med en global image som upprätthållare av moraliska värden kunna vara mer aktiv med att uttala sig om president Trumps icke-svenska ideal.

Frågan är dock vad regeringen skulle ha att vinna på att uttrycka större opposition mot president Trump. Den storm som uppstod när Trump påstod att det hade hänt något ”last night in Sweden” skapade ett enormt mediatryck och ofrivillig uppmärksamhet som kan ha upplevts som en stor börda för regeringen och utrikesdepartmentet, eftersom presidentens uttlandande skapade en påtvingad ”mediakris” som regeringen behövde reagera och agera på för att inte ses som handlingsförlamade. Uppmärksamhet från USA och deras högsta ledare är något som var eftersträvansvärt för bara ett år sedan, men idag råder det så pass stor tvetydighet kring vad en tweet från president Trump skulle betyda för Sverige att det kanske inte är värt risken att uttrycka opposition mot dessa.

Vi får dock komma ihåg att relationen med USA kommer i fortsättningen att vara en viktig del av svensk utrikes- och försvarspolitik. Detta syns bland annat genom regeringens fortsatta, djupgående samarbete med USA och hur mycket plats USA får i vår nationella mediarapportering. Därför är det desto viktigare att vi står upp för våra svenska värderingar och inte viker oss bara för det råder inrikespolitiskt kaos och osäkerhet i USA över vem det är som styr den amerikanska utrikespolitiken.

Elin Schiffer

Student på Försvarshögskolan och junior redaktör samt kommunikationsansvarig på Mänsklig Säkerhet.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Zarah Abrahamsson, biträdande chefredaktör.