DEBATT När EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik grundades för 15 år sedan, var Sverige en pådrivande kraft för att skapa civila krishanteringsinsatser. Sverige måste nu ännu en gång, både på egen hand och tillsammans med andra, bidra till att förbättra samt utöka EU:s civila krishanteringsförmåga, skriver idag utrikesminister Margot Wallström och utvecklings- och klimatminister Isabella Lövin.
Vi lever i en orolig tid. Antalet krig och konflikter ökar. Klimatförändringarna är inte längre ett otäckt framtidsscenario, utan en realitet. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer hotas. Omkring en tiondel av jordens befolkning, drygt 700 miljoner människor, beräknas leva under den ekonomiska fattigdomsgränsen på knappt två dollar om dagen. Ojämlikheten driver instabilitet och osäkerhet.
För att möta säkerhetshoten måste internationella aktörer, som EU, kunna agera snabbare och mer flexibelt utifrån behoven i en specifik krissituation. Sverige har därför, tillsammans med Tyskland, tagit initiativ om att stärka EU:s civila krishantering. Det har fått starkt stöd bland EU:s medlemsländer, bland annat från Finland och Danmark. Att bygga säkerhet tillsammans med andra är, och har under lång tid varit, en central hörnsten i svensk säkerhetspolitik. Att gemensamt arbeta för säkerhet är också en självklar följd av att dagens hot och utmaningar nästan alltid är gränsöverskridande.
När EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik grundades för drygt 15 år sedan drev Sverige, tillsammans med Finland, att skapa civila krishanteringsinsatser i konfliktområden. De civila krishanteringsinsatserna innebär att vi stärker ett lands institutioner och bistår med kvalificerade rådgivare inom rättsväsende, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Sedan det institutionella startskottet har den civila krishanteringsförmågan blivit en viktig del av EU:s gemensamma säkerhet och försvarspolitik (GSFP). 23 civila insatser upprättats i Europa, Afrika, Mellanöstern och Asien med uppdrag inom bland annat kapacitetsbyggande, rättsstatsreform, civil säkerhetssektorreform och övervakningsinsatser.
Men det räcker inte. För att möta dagens utmaningar och förebygga väpnade konflikter från att bryta ut måste EU ytterligare vässa sitt arbete. Sverige är pådrivande för en mer handlingskraftig civil krishantering, i allt från förebyggande insatser till krishantering och fredsbyggande. Vi vill att EU ska göra mer, och göra bättre det som redan görs. Som konkreta steg förespråkar vi bland annat att stärka unionens stående kapacitet att planera och stödja civila krishanteringsinsatser. Vi anser samtidigt att detta bör kompletteras med mindre specialiserade civila stödenheter som med kort varsel kan skickas ut för att stödja ett land i kris, eller som en åtgärd för att förebygga att en konflikt bryter ut. Men det får bara gå dagar eller veckor, inte månader, mellan beslut om att inleda en insats tills att EU har insatspersonal på plats.
Vi anser också att EU bör lägga större vikt vid insatser för att stabilisera länder och regioner i gråzonen mellan konflikt och fred. Många av säkerhetsutmaningarna i EU:s södra grannskap handlar om att överbrygga gapet mellan omedelbara insatser och behov på längre sikt. Inom den feministiska utrikespolitiken prioriterar Sverige kvinnors deltagande i fredsprocesser, för att få en långsiktig och hållbar fredslösning. I arbetet mot konflikter och för fredliga samhällen lyfter vi klimatrelaterade risker, så att viktiga faktorer som kan vara en del av orsaken till att konflikter bryter ut inte förbises. Säkerhetssektorreform, rättsväsende och polis behövs för att skapa ett mått av säkerhet för civilbefolkningen, att stärka legitima strukturer, och skapa ett utrymme för politiska processer och försoning.
Ett mycket aktuellt exempel är Irak där behoven av långsiktigt stöd är mycket omfattande och ökar i takt med att fler städer befrias från ISIL/Daesh:s terrorstyre. Med befrielsen av Mosul påbörjas ett nytt kapitel, att skapa hållbar säkerhet och i förlängningen trygghet för civilbefolkningen. Sverige driver att EU ska stå redo att ge stabiliseringsstöd, både praktiskt och politiskt, i samverkan med andra internationella aktörer, främst FN. Vi är övertygade om att ett stärkt partnerskap mellan FN och EU bidrar till en säkrare värld för oss alla.
Idag omfattar EU:s civila krishantering nio insatser – från Georgien och Ukraina till Palestina, Mali och Somalia – varav fyra leds av kvinnor. Sverige har genom åren engagerat sig i samtliga insatser och vårt personalbidrag, kring 80 civila experter per år, gör Sverige till ett av EU:s största bidragarländer och en ledande aktör inom EU:s civila krishantering.
Vårt engagemang i EU:s krishantering ska ses som ett sätt att främja de värderingar som är vägledande för Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. I grunden ligger försvaret av värden, såsom mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, demokrati och hållbar utveckling. Deltagande i fredsfrämjande insatser bidrar i hög grad även till att främja vår egen säkerhet. Det ligger alltså i svenskt säkerhetspolitiskt egenintresse att vara en solidarisk, trovärdig och ansvarstagande partner för internationell fred och säkerhet.
Isabella Lövin, Minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat
Margot Wallström, Utrikesminister
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Robert Egnell, chefredaktör
Karin säger
Andelen kvinnor har ökat i EUs civilia kristhanteringsinsatser. Att fyra av nio insatser numera leds av kvinnor är positivt. Trots detta är ingen av de nio insatserna familjeposteringar, vilket innebär att det fortfarande är svårt att rekrytera kvinnor (och män) till dessa insatser. Sverige bör driva på för en förändring här. Det finns flera insatser där detta inte hade varit några problem att genomföra och där en förändring hade skapat flera positiva bi-effekter.