Foto: Oxfam International
ANALYS Alla företag har ett ansvar att respektera mänskliga rättigheter i sin verksamhet. Om ansvaret brister har de som fallit offer för människorättskränkningar rätt till upprättelse och kompensation, enligt internationella ramverk. Men i praktiken är det svårt för de drabbade, som i många fall tillhör världens fattigaste och svagaste människor, att få rätt mot ett stort multinationellt företag, skriver Olof Björnsson från Swedwatch.
Den 4 maj samlades Lundin Petroleums aktieägare i Vinterträdgården på Grand Hotel i Stockholm. En av frågorna som avhandlades var huruvida företaget borde kompensera människor vars rättigheter kränktes i samband med företagets oljeutvinning i Sudan under åren 1997-2003. Oviljan att stötta förslaget var massiv. Bara drygt 0,1 procent av de närvarande aktieägarna ansåg att det var rimligt att företaget avsätter fem miljarder kronor till de drabbade.
Omröstningen är det senaste kapitlet i historien om Lundin Petroleums (tidigare Lundin Oil) verksamhet i Sudan, en historia som pågått sedan 1996 då de första kontakterna inleddes mellan företaget och regimen i Khartoum. Men den knyter också an till debatten om företags ansvar för mänskliga rättigheter – särskilt vid aktiviteter i konfliktzoner och andra komplicerade miljöer.
Sudan plågades vid tiden för Lundins verksamhet av ett blodigt inbördeskrig med svåra följder för den civila befolkningen – ett krig som enligt en mängd bedömare förvärrades av oljebolagens närvaro i landet. Bara i området där Lundin Petroleum var verksamt uppskattar organisationen Ecos att 12 000 människor miste livet och att 160 000 tvingades på flykt när striderna trappades upp som ett resultat av den planerade oljeutvinningen och i regeringens offensiv för att tömma området på civila.
Företrädare för Lundin Petroleum har hela tiden hävdat sin oskuld och anser att företaget var en kraft för fred i Sudan. Den pågående brottsutredningen, i vilken företagets VD och styrelseordförande misstänks för medhjälp till grova folkrättsbrott, har inte föranlett någon ändring i den inställningen. Företagets version presenteras bland annat på en sajt ägnad åt ändamålet men har mött hård kritik från debattörer som ifrågasätter Lundin Petroleums version av händelserna.
Under de år som företaget var verksamt i Sudan och därefter har flera svenska banker och statliga pensionsfonder investerat stora summor i Lundin Petroleum, visar en nyligen publicerad rapport från Swedwatch och Fair Finance Guide. Ingen av de investerare som granskas i rapporten röstade för årsstämmans förslag om kompensation till de drabbade.
Mäktiga mot maktlösa aktörer
Vanliga människors besparingar och pensioner har således vuxit i ett företag med en enorm olöst människorättsfråga. Trots vittnesmål från människor som drabbats och en mängd uppgifter från FN-rapportörer, människorättsorganisationer, medier och akademiker om att Lundin Petroleums verksamhet bidrog till negativ påverkan på mänskliga rättigheter svarar flera stora ägare att ord står mot ord i frågan och att det är svårt att avgöra vad som verkligen hänt.
Lundin Petroleums agerande, och ägarnas inställning, sätter fokus på en större fråga. Den om företags ansvar att respektera mänskliga rättigheter i sin verksamhet och sina investeringar samt om offrens möjlighet att få upprättelse och kompensation för kränkningar när sådana inträffar.
Multinationella företag är mäktiga aktörer på den internationella arenan. De har enorma finansiella resurser och verkar ofta i komplicerade miljöer där statens vilja eller förmåga att skydda invånarna från människorättskränkningar är begränsad. I många fall är landets styre även inblandat i verksamheten och kan ha ekonomiska och politiska intressen i att försvåra eller förhala en process.
I teorin är företags ansvar för mänskliga rättigheter otvetydigt fastställd. År 2011 antog FN:s människorättskommission ramverket United Nations Guidelines for Business and Human Rights (UNGPs). Dessa vägledande principer skiljer på staters plikt att skydda mänskliga rättigheter och företags ansvar att respektera mänskliga rättigheter i sin verksamhet. Ramverket ger också vägledning i hur de som drabbas av kränkningar ska få upprättelse och kompensation.
Dessa principer inkorporerades senare i OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Båda dessa verktyg slår fast att ett företags ansvar att respektera mänskliga rättigheter är oberoende av om staten i fråga uppfyller sin plikt att skydda dessa rättigheter.
Domstolarnas roll
Rätten till kompensation och upprättelse vid kränkningar är väl etablerad i internationella ramverk. Ändå visar fallet Lundin Petroleum att det i praktiken är svårt för drabbade att gottgöras för negativ påverkan av mänskliga rättigheter som uppstår som ett resultat av företags agerande. Ofta är offren för kränkningar fattiga och utsatta människor som saknar möjligheter och resurser att driva en process mot ett multinationellt företag som kanske är nära knutet till landets styre.
En del företag har upparbetade rutiner och mekanismer som tillåter anställda och andra som påverkats negativt av företagets verksamhet att söka ersättning för sina skador. I andra fall kan de drabbade söka kompensation genom att driva en civilrättslig process mot företaget. Men en rättsprocess mot ett multinationellt företag är ett dyrt och tidskrävande åtagande.
I de allvarligaste fallen kan företrädare för företag utredas, åtalas och dömas för internationella brott. Det visar brottsutredningen mot företrädare för Lundin Petroleum samt den färska domen mot en holländsk affärsman som profiterat på inbördeskriget i Libera. Mannen dömdes för att i strid med internationella sanktioner smugglat vapen som användes i landets inbördeskrig.
Men att ett företags verksamhet leder till brottsutredning är extremt ovanligt. Att utreda folkrättsbrott är komplicerat och även om utredningen skulle leda till fällande dom innebär en sådan dom bara gottgörelse för de drabbade som är målsägande i fallet. Utöver dessa kan de finnas tusentals andra offer som inte påverkas av domen.
I de allra flesta fall hamnar dock ansvaret att leva upp till internationella ramverk på företagen själva. Detta ställer höga etiska krav på företagen att agera samt på stater och på det internationella samfundet att agera påtryckande i frågan om upprättelse och kompensation vid kränkningar.
Rättigheter utan möjlighet till gottgörelse för drabbade är inte rättigheter.
Olof Björnsson
Olof är researcher på organisationen Swedwatch, som granskar företags påverkan på människor och miljö i Afrika, Asien och Latinamerika. Han har sin bakgrund inom journalistiken och på Swedwatch har han arbetat bland annat med migrantarbetares rättigheter i Gulfländerna och företags ansvar vid verksamhet i konfliktzoner.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Annette Lyth
Lämna ett svar