ANALYS När lärare är missnöjda strejkar de. När soldater är missnöjda är risken att de tar till vapen – även mot den befolkning de har i uppdrag att skydda. Misskötta statliga finanser och uteblivna löneutbetalningar kan destabilisera ett helt land, säger Annie Sturesson som tidigare arbetat vid finansdepartementet i Sydsudan.
Länder med svaga institutioner och utbredd korruption präglas ofta av misskötta statliga system för löneutbetalningar. Inom statsapparaten förekommer ofta falska lönelistor eller löner som endast betalas ut delvis eller inte alls. I konfliktdrabbade länder med en sinande statskassa och stora militära utgifter drabbas förr eller senare löneutbetalningarna. Det första som påverkas blir oftast den sociala sektorn. Missnöjda lärarna och sjukvårdspersonal demonstrerar eller strejkar – skolor och kliniker stängs vilket direkt påverkar mänsklig säkerhet i landet. Riktigt skarpt läge blir det dock först när militären drabbas av nedskärningar. Om obetalda soldater tar till vapen för att utkräva sin lön ställs hela landets säkerhet på spel. Sydsudan och Elfenbenskusten är två dagsaktuella exempel på vilka risker misskötta lönesystem och en korrupt säkerhetssektor medför.
Sydsudan – när militären vänder sina vapen mot befolkningen
Sydsudan, världens yngsta stat, blev självständigt från Sudan efter årtionden av väpnad konflikt. 2011 röstade 99 % av befolkningen för att Sydsudan skulle bli en självständig stat. Folkfesten blev dock kortlivad. Utan fungerande institutioner var befrielserörelsen det närmaste man kom en statlig struktur. När kampen mot fienden i norr var över ökade de interna splittringarna. Osämja mellan president Kiir och vicepresidenten Machar, som tillhör olika etniska grupper, splittrade armén och ledde till att ett inbördeskrig bröt ut i december 2013.
När det gäller mänskligt lidande är kostnaden för kriget enorm. Mer än 1,5 miljoner sydsudaneser har flytt landet. I februari 2017 deklarerade Sydsudan svält i delar av landet vilket är den första svälten i världen på sex år. Kriget är också ekonomiskt kostsamt. Trots att det finns stora humanitära och sociala behov fortsätter landet att använda dess sinande resurser till att finansiera kriget. Budgetåret 2016/2017 gick hälften av budgeten till säkerhetssektorn och under 1 procent till den sociala och humanitära sektorn. Landets ekonomi är i ruiner. Oljeproduktionen, som tidigare utgjorde 99,8 % av landets exportinkomster, har halverats sedan kriget bröt ut. Så länge det fanns oljepengar och tillräckligt med pengar i omlopp så användes korruption som ett sätt att smörja systemet och upprätthålla lojaliteten hos militären. I takt med att ekonomin kollapsade hårdnade också kampen om kontroll över staten och militären.
Militärbudgetens utgifter klassas som nationell säkerhet. Bristen på insyn har medfört stor risk för missanvändning av budgeten. Enligt rapporten Weapons of Mass Corruption: How corruption in South Sudan’s military undermines the world’s newest country går en betydande andel av Sydsudans försvarsbudget till så kallade ”spökarbetare”, det vill säga, personer som står på lönelistan, men inte har någon tjänst. Högt uppsatta militärer har utnyttjat falska lönelistor för att ta ut flera löner till sig själva. Militären har in i det längsta fredats från nedskärningar, men soldaternas löner är ofta försenade och när de väl betalas ut så är deras värde lågt. Inflation under 2016 beräknades till 476 % vilket kan jämföras med 56 % under 2015. Till följd av hyperinflationen räcker en soldats månadslön knapp till en veckas mat. Innan kriget bröt ut var en soldatlön på 611 sydsudanesiska pund värd, cirka 1800 kronor. Trots att lönen 2017 höjts till 1 060 pund så har köpkraften sjunkit till under 90 kronor. I takt med att militärens missnöje har ökat så har motivationen och disciplinen sjunkit. Regeringen anses få det allt svårare att kontrollera trupperna. Under den senaste tiden har nyhetsrapporter cirkulerat om hur soldater attackerar civila och hjälporganisationer.
Soldaterna är dock långt ifrån den värst drabbade samhällsgruppen. Lärare har till skillnad från militärer inte kompenserats för inflationen och i perioder har de inte fått någon lön alls. Strejkande lärare har lett till att skolor stängts och att elever drabbats men det har inte fått något politiskt genomslag. Rapporter visar att i vissa områden har missnöjda lärare i frustration valt att ansluta sig till stridande grupper.
Elfenbenskusten – när vapen används som förhandlingstaktik
Riskerna med missnöjda soldater har känts av i många länder. Ett aktuellt exempel är Elfenbenskusten där militära förband i januari 2017 blockerade vägar och krävde att innestående löner och bonusar skulle betalas ut. De 8 000 soldaterna återvände inte till sina förläggningar förrän regeringen hade betalat ut 20 000 USD till varje soldat. Lösning blev dock kortvarig. Det dröjde bara några veckor tills ett annat förband använde sig av samma taktik. Denna gång protesterade 800 beväpnade soldater inom specialstyrkan mot att de endast fått ut 80 USD av sin månadslön istället för 400 USD. Elfenbenskusten har ett konfliktdrabbat förflutet och när soldater vänder vapen mot staten utgör det en starkt destabiliserande risk för landet. För att undvika en kedjereaktion av beväpnade löneförhandlingar behöver landet en säkerhetssektorreform, men också fungerande system för offentliga finanser och löneutbetalningar.
Statsbyggande genom stöd till offentliga finanssystem
Ett bristande system för löneutbetalningar kan tyckas vara ett mindre tekniskt problem med tanke på de stora politiska och säkerhetsmässiga utmaningar som länder som Sydsudan och Elfenbenskusten står inför. Dock är fungerande system för löneutbetalningar en grundförutsättning för att stater ska kunna tillgodose sociala tjänster och säkerhet för sin befolkning. Givare och internationella aktörer har en viktig möjlighet till att stötta sviktande länder att bygga upp statliga institutioner och funktioner. Jag arbetade som teknisk rådgivare vid finansdepartementet i Sydsudan 2013. Under hösten 2013 pågick det diskussioner i Juba med givare gällande nya finansieringsinstrument som exempelvis basket fund, som syftar att använda och stärka nationella finansiella system. Ett annat innovativt stöd var EU:s statsbyggande kontrakt. Det var ett sorts sektorbudgetstöd för sociala tjänster på kommunal nivå och omfattade även stöd till att decentralisera löneutbetalningar till lärare och sjukvårdspersonal.
Av förklarliga skäl minskade givarnas intresse för de nya finansieringsinstrumenten efter att kriget bröt ut eftersom de inte ville bidra till en statlig budget som finansierade ett inbördeskrig. Det blir dock en slags olycklig rundgång eftersom det är avgörande för ett lands stabilitet som Sydsudan att det finns just finansiellt och tekniskt stöd för att upprätthålla grundfunktioner. Utan dessa funktioner är det bara en tidsfråga när stater kollapsar och att militären, som har som mandat att skydda landet, i frustration istället riskerar att vända sina vapen mot befolkningen.
Annie Sturesson
Statsvetare och nationalekonom med en flerårig erfarenhet av säkerhetspolitik och utvecklingsfrågor. Hon har tidigare arbetat vid bland annat finansdepartementet i Uganda och i Sydsudan.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Robert Egnell, chefredaktör, ansvarig för Fredsbyggande, Inrikespolitik, Terrorism & radikalisering, Europa.
Lämna ett svar