Underskatta inte populismens ideologiska grund

DEBATT Högerpopulismen sveper över världen och har skördat betydande politiska segrar i både USA genom valet av Donald Trump och i Storbritannien genom Brexit. I Sverige söker de etablerade partierna efter strategier för att möta SD:s framväxt. Men är högerpopulismen verkligen bara en missnöjesrörelse, så som den stundom beskrivs, eller bygger den istället på en egen, alternativ ideologi? Sten Tolgfors, före detta handels- och försvarsminister, betonar vikten av att se denna ideologiska grund. Anpassning i enskilda frågor kommer inte räcka för att vända trenden. Gränsen mellan högerpopulistiska och etablerade partier kan inte suddas ut.

Högerpopulism, ”alt-right”, ”tea-partyrörelsen, eller ”centre-right populist” – oavsett benämning underskattas det ofta hur ideologisk populismen är. Inte sällan verkar den betraktas mest som en allmän missnöjesyttring, som underblåses av kritik mot invandring och som det räcker med att anpassa flyktingpolitiken för att bemöta. Populismen är dock betydligt djupare grundad än så och de etablerade och seriösa partierna behöver förstå och ta sig an den ideologiska utmaning som den utgör.

Högerpopulismen skiljer sig mellan länder, politiker och partier, men oavsett dessa skillnader så är intrycket att det är frågan om en annan världsbild, andra perspektiv och andra värderingar än de etablerade partierna är vana vid att möta. Det behövs mycket mer resonemang om hur denna ideologiska utmaning ser ut och kan mötas, men några inledande reflektioner med fokus på USA är dessa:

Högerpopulismens ideologiska grund

Steve Bannon, Donald Trumps centrale rådgivare och tidigare chef för Breitbart News, talar om ”judisk-kristna” värderingar som sin tankebas. Han menar att västvärlden är i kris på grund av intern urholkning av dessa judisk-kristna värderingar, en kapitalism som har gått snett och på grund av externa hot från fundamentalism.

Innan vi går in på dessa saker, så kan man reflektera över att ”alt-right” driver detta samtidigt som alltför få etablerade partier tillräckligt tydligt står upp för de värderingar som byggt västvärlden så stark och konkurrenskraftig – de liberaldemokratiska värderingarna. Redan här finns en paradox, att de som står för demokrati, MR, allas lika värde, rättsstat, fria media, öppen handel och internationell säkerhetsordning – kort sagt frihet – inte talar om värderingar med tillräckligt självförtroende och engagemang, men att de som vill stöpa om samhällen gör det.

I denna Bannons värderingsgrund kan Trumps motstånd mot invandring i allmänhet och i synnerhet invandring från både Mexiko och utpekade muslimska länder fotas. Mot denna djupt konservativa – i meningen traditionalistiska – värderingsbas ställer Bannon, som jag uppfattar honom, vad som anses vara västliga samhällens värderingslöshet, värderingsfrihet eller påstådda normupplösning, vilket skapar oro för framväxten av ett samhälle som många människor inte känner igen sig i.

Men med denna grund motiveras inte sällan av högerpopulister också motvilja mot feminism, abortlagstiftningen och homosexuellas rättigheter. Detta har i något mindre grad nått den svenska debatten, men det är på inget sätt omöjligt att det kommer också hit.

Eftersom västliga samhällen har rört sig i riktning mot en liberalare syn som betonar lika rättigheter för människor oavsett grupptillhörighet, så blir perspektivet som ”alt-right” använder tillbakablickande. Det var bättre förr och en reaktion underblåses mot ett samhälle som kommer att bli annorlunda än det många själva växte upp i.

I Sverige används mycket sällan, på det sätt som är vanligt i USA, religiösa argument och referenser i politiken. Politiken är här i grunden sekulariserad. Men en svensk pendang var möjligen förra sommarens diskussion om ”svenska värderingar”, som aldrig riktigt definierades och sedan förefaller ha lämnats.   Diskussionen knöt an till en oro för att det svenska samhällets värderingar skulle urholkas av utifrån kommande förändring på grund av ekonomins globalisering och inte minst av flyktingkrisen i Europa.

I en politiskt konservativ uttolkning av ”judisk-kristna” värderingar kan den amerikanska ”alt-right” rörelsen finna anknytning till den rysk-ortodoxa tanketraditionen, för att där finna en gemensamhet med Ryssland.

Steve Bannon är, som jag läser honom, starkt för kapitalism – men bara en viss sorts kapitalism. Han är för en ”upplyst” och ”entreprenöriell” kapitalism, men mycket kritisk mot en ”korporativistisk” kapitalism, i betydelsen sammansmältning av stora företags och statens och den politiska elitens intressen. Med andra ord, småföretagande och växande företag är bra, storkapitalet är det inte. Här fotas misstro mot etablissemanget i Washington DC, vars intressen anses stå i motsats till ”vanligt folks”. Finanskrisen 2008 kanske kan tas som exempel, då politiken räddade banker och finansmarknaden, men inte vanligt folks bostäder.

Bannon är kritisk mot statsstödd kapitalism i Ryssland och Kina, där staten står bakom landets företag. Resultatet blir i ”alt-right” syn kritik mot handel och krav på protektionism, allt för att skydda inhemska företag från denna otillbörliga konkurrens.

Han menar, som jag uppfattar det, att kapitalismen förr byggde på kristna värderingar och att vinster då sipprade ner till medelklassen. Idag förbrukas människor på ett närmast marxistiskt sätt av en värderingsfri kapitalism, vilket kopplas till samhällets sekularisering. Handel har exporterat jobb från landets medelklass.

Bannon uppfattas som påtagligt deterministisk och ödesmättad. Bannon verkar mena att det redan råder, och än mer kommer att bli, ett globalt krig mellan den kristna världen och fundamentalismen, det stora kriget. Eftersom han nu sitter i det nationella säkerhetsrådet i USA finns skäl att fundera på hur detta kommer att påverka hans tolkning av händelser i världen. Ryssland anser han vara imperialistiskt och en kleptokrati, men den saken är lägre prioriterad att hantera än det krig han anser sig befinna sig i med fundamentalismen.

Hans allmänt nästan apokalyptiska och ödesmättade förhållningssätt har paralleller till den terminologi som numera ofta används i Sverige, där ord som ”systemkollaps”, ”kris” och ”Sverige har gått sönder” spelar högerpopulismens idévärld i händerna. I Bannons värld finns inga nyanser – men nyanser är enda sättet att bemöta hans värld.

Hos ”alt-right” står den arbetande medelklassen mot samhällets elit och etablissemang, det lokala mot huvudstaden och nationen mot det internationella. Eliten representerar inte medelklassens intressen, utan beslutar regler som bara gäller för andra än den själv. Medelklassen behöver inte eliten, utan bestämmer bäst själva över sina liv. Den politiska fienden för ”alt-right” är inte i första hand vänsterpartier utan de etablerade partierna i mitten och till höger på skalan.

Bannon ser framför sig en framväxande global ”Tea-party” rörelse, där partierna samverkar och där besvärande tankegods i högerpopulistiska partier tvättas bort.

”America First” –  nationen i fokus

För Bannon förefaller det vara nationen som står i centrum och nationen kan ses både som ett geografiskt område och en befolkning. Människor definieras därmed in och människor definieras därmed också ut. Det samma gäller också för värderingar, som är religiöst anknutna. Det innebär att gränser definieras och blir centrala, märk väl att detta verkar gälla både geografiska gränser och gränser för vilka som anses ingå i befolkningen.

Så är också högerpopulismen kritisk till EU och Nato, internationell handel och globalisering. Tankarna är vad det verkar dessutom ett nollsummespel, det vill säga att den enes vinst på handel är den andres förlust. Samma sak gäller för säkerhet, ett land anses inte bli säkrare av att andra länder blir säkrare, utan kanske snarare tvärtom. Om USA bidrar till andras säkerhet så anses USA förlora på detta.

Internationalisering av handel, företagande, välstånd och rörlighet betecknas som globalisering och anses stå i motsatsställning till nationens intressen.

Generella värden som frihet, demokrati och mänskliga rättigheter är inte framträdande eller ens relevanta, som det verkar. Högerpopulismen är värderingsdriven, men det är inte dessa värderingar som lyfts fram.

Lärdomar för Sverige

Givet bilden ovan, vad kan de etablerade partierna i Sverige dra för slutsatser och lärdomar?

Ja, redan dessa spridda nedslag och komponenter från ”alt-rights” idévärld visar att det inte kommer att räcka för de etablerade partierna att anpassa politiken inom enskilda frågor, som flyktingpolitiken, för att ta tillbaka väljare från SD.

Högerpopulismen är inte bara ”populistisk” i meningen att den säger det folk vill höra, utan den bygger på ett tankesystem, en ideologi och en helt annan idévärld än de etablerade partierna. Denna idévärld måste bemötas för att stoppa högerpopulismens framväxt. Därmed har de etablerade partierna inte råd att acceptera eller låna populismens beskrivningar eller bilder av Sverige – nyansering krävs som svar på förenkling.

Om partierna inte gör detta, utan använder taktiken att anpassa sig kommer det tas till intäkt för att populismens idéer har varit riktiga och därmed bidra till att legitimera dem.

Partierna måste istället resa i landet med en mycket stor öppenhet och nyfikenhet, se människors vardagsproblem, lyssna på dem och sedan arbeta fram seriösa förslag på lösningar. Med andra ord, täppa till gapet mellan det som beskrivs som en elits verklighet och människors vardag. Det krävs ett politiskt ledarskap som förklarar och förmår att binda samman det internationella, med det nationella och det lokala. Vinns inte striden om verklighetsbeskrivning och idéer, så kommer valet att förloras och samhällsklimatet att varaktigt förändras.

De liberaldemokratiska värden som västvärldens framgång och stater bygger på måste försvaras – med självförtroende och engagemang. Tävla dessutom gärna om att beskriva Sverige, vad som är bra, respektive vad som behöver förändras, mest trovärdigt och nyanserat. Här bottnar ägande av den politiska agendan. Tävla gärna om att föreslå mest genomarbetade reformer och visa ledarskap genom att göra utvecklingen i en alltmer komplicerad och föränderlig värld gripbar. Bidra gärna med visioner för Sveriges utveckling och tillför konkretion om hur vi når dit. Men tävla inte med populismen om starkaste krisstämpel. Lös verkliga samhällsproblem, egenidentifierade och egendefinierade, i insikt om att anpassning till populismens agenda inte är vägen att vinna tillbaka populismens sympatisörer.

Därför, och det kommer säkert förvåna någon, kan 2018 bli det första val där det inte automatiskt kan ses som en framgång för moderaterna om socialdemokraterna havererar och heller inte för socialdemokraterna om moderaterna sjunker. Om detta skulle ske för något seriöst parti, så är det sannolikt högerpopulismen som vann på det.

Det krävs ett gemensamt ansvarstagande för demokratin och det samhällsklimat som kan bära Sverige framåt. De etablerade partierna har ett gemensamt ansvar för och intresse av att hålla de seriösa partiernas andel av väljarkåren så stor som möjligt. Inom ramen för detta ansvarstagande önskar jag såklart att moderaterna går framåt, men det anade alla redan att jag tyckte.

Poängen är att den västerländska liberala demokratin inte bara är ett tekniskt valsystem utan framförallt ett uttryck för de liberaldemokratiska värderingar som grundlagt vårt samhälle. Därför är och förblir avståndet mellan högerpopulismen, ”alt-right” eller vad man än kallar fenomenet och de etablerade demokratiska partierna stort. Gränsen kan inte suddas ut.

Sten Tolgfors

Moderat riksdagsman under 19 år, försvarsminister 2007-2012, handelsminister 2006-2007.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Robert Egnell, chefredaktör, ansvarig för Fredsbyggande, Inrikespolitik, Terrorism & radikalisering, Europa.