DEBATT Snart tillträder Sverige som ordförande i FN:s säkerhetsråd. Trots en dyster utgångspunkt finns stora möjligheter för Sverige att påverka FN-systemet. Eva Zetterberg (ordförande) och Annika Schabbauer (kanslichef) på Operation 1325, menar att säkerhetsrådets resolution 1325 är rätt verktyg för förändring och långsiktigt fredsbyggande och därför behöver inkorporeras i hela FN-systemet.
Om tre veckor tillträder Sverige som ordförande i FN:s säkerhetsråd. Det sker i en tid då våldet i världen ökar och tilltron till FN:s förmåga att hantera och lösa internationella konflikter har fått sig många törnar. Trots en dyster utgångspunkt innebär Sveriges nya roll en möjlighet; nu finns chansen att påverka hela FN. Vi på Operation 1325 menar att en av de bästa strategierna för att vända den destruktiva utvecklingen i världen redan finns inom räckhåll. Säkerhetsrådsresolution 1325 och dess systerresolutioner är utmärkta verktyg för långsiktigt fredsbyggande. För att komma till sin rätt behöver resolutionerna integreras i hela FN-systemet. Här behövs Sveriges röst!
Efter att världen under två decennier blivit allt fredligare befinner vi oss nu i ett läge där antalet väpnade konflikter i världen ökar. Våldtäkt och sexuella övergrepp används som strategiskt vapen i många konflikter, men tystas ofta ned och förbises i arbetet med övergångsrättvisa. Sådant är världsläget idag, och sådant var läget för två år sedan när den svenska regeringen lanserade en feministisk utrikespolitik. I Utrikesförvaltningens handlingsplan kan utläsas att en hörnsten i den feministiska utrikespolitiken är förverkligandet av FN:s resolution 1325 och dess systerresolutioner.
FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 antogs enhälligt år 2000. Därefter har fler resolutioner tillkommit som handlar om att stärka och skydda kvinnors och flickors rättigheter i konfliktsituationer. Resolutionerna hävdar kvinnors rätt till inflytande över frågor som rör fred och säkerhet samt betonar vikten av att kvinnor deltar då fredsavtal förbereds, förhandlas och sluts. De ger världssamfundet verktyg för att bygga upp säkra samhällen i samverkan med hela befolkningen.
Övertygelsen att diskriminering av kvinnor och flickor och förnekandet av deras mänskliga rättigheter utgör ett hot mot fred och säkerhet i världen—samt att kvinnors deltagande i fredsprocesser är en nyckel till hållbar fred—har fått gehör runtom i världen. En allians av regeringar, forskare och organisationer ur civilsamhället driver på för att se resolution 1325 förverkligas. Vad de har uppnått hittills är en normförändring på internationell nivå där fler och fler förstår syftet med att hela befolkningen inkluderas i arbetet för fred och säkerhet. Men för de kvinnor som idag lever i konflikt eller post-konfliktområden har inte mycket förbättrats. Trots att resolution 1325 antogs för sexton år sedan är det fortfarande oklart hur den ska genomdrivas.
Ett viktigt led i arbetet för att se resolutionerna förverkligas är att implementeringsprocessen följs upp och granskas i var och en av FN:s medlemsstater. I Sverige har Operation 1325 åtagit sig att syna den svenska regeringens arbete med resolutionen. Resultatet för år 2015 har sammanställts i en granskningsrapport, Women Count 2.0 – Sweden’s implementation of UNSCR 1325 during 2015, som lanserades på Kanadas ambassad den 28 september i år. Huvudtalare på eventet var UD:s kabinettsekreterare Annika Söder. Hon deltog också i den efterföljande paneldiskussionen tillsammans med Louise Olsson, senior rådgivare om kvinnor, fred och säkerhet på Folke Bernadotteakademin och forskare vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, Henrik Hammargren, verksamhetschef på Dag Hammarskjöld Foundation och Emmicki Roos, verksamhetschef för 1325 Policy Group. Diskussionen modererades av Operation 1325:s ordförande Eva Zetterberg.
Women Count 2.0 är skriven av Hannah Öhlén, tidigare praktikant på Operation 1325. Utöver att granska hur väl den svenska regeringen lyckats hittills med att förverkliga resolution 1325 presenterar rapporten ett antal rekommendationer för hur arbetet kan fortskrida. Dessa rekommendationer kan även tillämpas på global nivå. Kabinettsekreterare Annika Söder, huvudtalare på eventet den 28:e september, bekräftade i sitt tal att resolution 1325 är en central del av regeringens arbete i och med den feministiska utrikespolitiken. Hon sa sig välkomna en granskning för att pusha agendan framåt.
En av de rekommendationer som framförs i Women Count 2.0 är tydligare och mer omfattande instruktioner kring granskning, utvärdering och rapportering av den nationella implementeringen av 1325. I Sverige bör rapporteringen till ansvarigt departement integreras i övrig rapportering. På så sätt blir resolution 1325 en självklar del av arbetet, istället för att behandlas separat, som nu.
Inför FN:s fredsbevarande och humanitära insatser behöver all personal som skickas ut få utbildning i vad resolution 1325 handlar om och vad detta innebär i den kontext som uppdraget genomförs i. Även all övrig personal som deltar i internationella uppdrag bör utbildas i jämställdhetsintegrering. För att det här ska fungera behövs speciellt avsedd personal hos relevanta aktörer som militär, polis, krisberedskap och humanitärt stöd. Dessa experter ska ansvara för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i sina respektive verksamheter.
Women Count 2.0 rekommenderar att Sverige verkar för en holistisk syn på säkerhet. Länkarna mellan traditionell säkerhetspolitik, kvinnor, fred- och säkerhetsagendan, mellan utveckling och internationella relationer, mellan handel, media och politik—de måste synliggöras. För att säkerhetsrådet på allvar ska kunna verka för en hållbar och långsiktig fred måste perspektiven breddas.
Vidare rekommenderas ett fortsatt och förstärkt fokus på konfliktförebyggande insatser som medling, diplomati och deltagande. Enligt UN Women undertecknades mindre än fyra procent av fredsavtalen mellan 1992 och 2011 av kvinnor, och inte ens tio procent av medlarna var kvinnor. För att främja kvinnors deltagande i konfliktförebyggande åtgärder och i medling behöver Sverige bygga allianser med andra länder och därmed få större genomslag i frågan. Representation av kvinnor bör krävas i alla fredsprocesser och förhandlingar.
Under paneldiskussionen påminde Henrik Hammargren om de tre översyner av FN:s fredsbyggande arbete som genomförts under 2015, av vilken en av dem är FN:s globala studie om genomförandet av resolution 1325. Något som framkommit i dessa översyner är just behovet av att förebygga konflikter, inte bara hantera de konflikter som uppstår.
Om de rekommendationer som framförs i Women Count 2.0 kan omsättas i praktiken—i Sverige och på global nivå—utgör de början till en institutionell struktur som verkar för fred och bidrar till en grundläggande motståndskraft mot konflikt. I sin artikel Integrera jämställdhetsperspektiv i allt arbete för fred och säkerhet har Louise Olsson och Theodora-Ismene Gizelis visat på två tydliga alternativ för hur resolutionen kan förverkligas. Antingen kan genomförandet ske genom att göra extra tillägg i instruktionerna för det fredsskapande arbetet. Eller så kan resolutionerna inkorporeras i centrala freds- och säkerhetsprocesser. Det senare skulle ibland innebära en revidering av processerna. Under paneldiskussionen den 28:e september talade Olsson för det senare alternativet, men varnade för att allt inte kan ske samtidigt. Viktigt är att implementering sker strategiskt.
Att FN:s organisationsstruktur påverkar implementeringen av resolutionen, fördes fram av Emmicki Roos. Hennes organisation 1325 Policy Group har sammanställt tio rekommendationer till Sveriges regering, där just FN:s stuprörsformade struktur lyfts fram som något som försvårar en implementering. En annan faktor, också av strukturell karaktär, är avsaknaden av en specifik rapporteringsmekanism för resolution 1325. För att åtgärda detta vill 1325 Policy Group att säkerhetsrådet ska rekommendera de medlemsstater som har ratificerat kvinnokonventionen att inkludera rapportering av resolution 1325 i sin rapportering av just kvinnokonventionen, i linje med den redan existerande General Recommendation 30.
I SIPRI:s årsbok för 2016 sammanfattar Dan Smith världsutvecklingen under det gångna året och drar den obekväma slutsatsen att:
[…] freden inte betjänas av den samling internationella institutioner, nationella regeringar, styrkor och instrument som för närvarande ägnar sina krafter åt att förbättra säkerhet och internationell stabilitet.
För att möta de svårigheter som världssamfundet står inför är förändring nödvändig. I och med det stundande medlemskapet i FN:s säkerhetsråd 2017-2019 har Sverige ett gyllene tillfälle att påverka. Vår önskan är att Sverige verkar för att resolution 1325:s värderingar och syfte integreras i hela FN-systemet. Det som idag kanske ses som ett sidospår bör bli huvudfåran för allt arbete för fred och säkerhet i världen. Utöver denna vädjan vill vi ställa oss bakom de rekommendationer som snart kommer att framföras av CONCORD:s jämställdhetsarbetsgrupp. När världens ödesfrågor behandlas i säkerhetsrådet bör civilsamhället agera sufflör i kulissen och förse den svenska regeringen med skarpa repliker. Genom hållbara och inkluderande processer kan den pågående ökningen i antal konflikter brytas, och världen åter röra sig mot fred. ”Två år är en kort tid, så det gäller att vara smart”, sa Söder när hon kommenterade den diskussion som förts i samband med lanseringen av Women Count 2.0. Vi instämmer: Två år är en kort tid. Det gäller att vara smart.
Eva Zetterberg, ordförande Operation 1325
Annika Schabbauer, kanslichef Operation 1325
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Linn Hultqvist, redaktör med ansvar för genus- och jämställdhetsfrågor.
Lämna ett svar