Så kan IS dragningskraft på kvinnor minskas

Louisa Tarras-Wahlberg, medgrundare till tankesmedjan SäkerhetsTanken och tidigare kommittésekreterare hos Nationella Samordnaren mot Våldsbejakande Extremism. Foto: Sören Andersson

DEBATT I den tredje och sista delen i artikelserien om IS och kvinnorna föreslår Louisa Tarras-Wahlberg, före detta kommittésekreterare hos den Nationella samordnaren mot extremism och författare till rapporten Promises of Paradise? A Study on Official ISIS-Propaganda Targeting Women, tio förebyggande åtgärder som kan minska IS attraktionskraft bland kvinnor.

Vi har en moralisk, såväl som en juridisk plikt att stoppa rekrytering av inte bara män, utan också kvinnor till den så kallade Islamiska staten (IS). Sedan det syriska inbördeskrigets utbrott i januari 2011 har ett stort antal kvinnor anslutit sig till organisationen. Trots detta har få europeiska stater skapat förebyggande åtgärder som riktar sig mot just kvinnor.

Vad bör då svenska och europeiska regeringar göra för att stoppa anslutningen av kvinnor till IS? I den första artikeln i denna artikelserie presenterades de sju löften som IS officiella propaganda levererar. Löftena ger en fingervisning om vad kvinnor som ansluter sig till terrororganisationen upplever sig sakna och förmodligen också längtar efter. IS lockar kvinnor med löften om möjligheten att uppfylla sin religiösa plikt, vara en central statsbyggare, uppleva en djup och meningsfull tillhörighet, känna systerskap med andra kvinnor, vara del av ett unikt och spännande äventyr samt uppleva en sprakande romans med en rättfärdig och modig man. Kvinnor erbjuds också ett ökat inflytande i såväl IS territorium som i internationell politik.  Förebyggande åtgärder måste, mot bakgrund av den här kunskapen, försöka att möta de behov som IS påstår sig kunna uppfylla. De tio förslag som följer befinner sig på olika preventionsnivåer och syftar till att, ur ett långsiktigt perspektiv, minska attraktionskraften i IS budskap.

1. Först och främst: säkerställ att skolan ger en bred utbildning i frågor om religion, kultur och demokrati vid tidig ålder. Genom ökad kunskap ökar också möjligheten att förebygga den intolerans som ofta grundas i en bristande förståelse. Riktade utbildningsinsatser bör också sättas in gentemot specifika yrkesgrupper såsom journalister, lärare, socialarbetare och poliser.

2. De som vill utöva sin religion bör garanteras en säker och öppen plats att göra detta. Interreligiösa bönerum kan erbjudas i utvalda statliga och kommunala byggnader. Ett officiellt utbildningsprogram för imamer bör också skapas likt det för kristna präster. Även byggandet av moderata moskéer bör stöttas. Det minimerar behovet av så kallade källarmoskéer, ökar kontakterna med islamska samfund och signalerar att Sverige de facto är ett multikulturellt samhälle där olika religioner får samexistera.

3. Statschefer och politiska ledare bör signalera inklusion till samhällets alla medborgare, oavsett religiös tillhörighet. Tolerans och mångfald kan gynnas genom enkla gester så som att önska ”God Jul”, ”Eid” och ”Chanukkah”.

4. Regeringar bör vara försiktiga med att stifta lagar som förbjuder religiösa uttryck hos den enskilda individen. Att bära religiösa symboler i det publika rummet bör ej förbjudas innan en grundlig konsekvensanalys har gjorts där samtliga effekter tas i beaktan.

5. Speciell uppmärksamhet bör ges åt att säkerställa muslimska kvinnors tillgång till utbildning, bostäder och inte minst arbetsmarknaden. Exempelvis kan anonyma rekryteringsprocesser bidra till minskad diskriminering vid jobbansökningar.

6. Muslimska kvinnors och flickors inkludering i fritidsaktiviteter bör uppmuntras. Regleringar bör säkerställa att alla barn, oavsett kön, religiös och etnisk tillhörighet, är välkomna att utöva fritidsaktiviteter. Aktörer i civilsamhället såsom Scouterna bör uppmuntras att genomföra specifika insatser för att nå just denna målgrupp.

7. Välrespekterade och renommerade religiösa auktoriteter inom det muslimska samfundet bör identifieras. Det måste skapas en plattform som möjliggör en utvidgad dialog och en balanserad teologisk diskussion. Imamer är viktiga aktörer och kanaler i arbetet att motverka IS extrema budskap och radikalisering.

8. Myndigheter bör öka sina ansträngningar mot hedersvåld och hederskultur för att säkerställa att alla kvinnor som lever i demokratiska länder garanteras samma rättigheter.

9. Berörda myndigheter bör uppmuntra existerande aktörer i civilsamhället att skapa mentorprogram som riktar sig specifikt till muslimska kvinnor. På så sätt skapas starkare band till samhället viket ger en känsla av tillhörighet och systerskap. Mentorer bör identifieras bland etablerade kvinnor för att bidra till ytterligare empowerment hos dessa grupper.

10. Slutligen bör kvinnor som återvänt från IS-ockuperat territorium uppmuntras att prata om sina erfarenheter från området. På så sätt kan vi, med för målgruppen trovärdiga röster, motarbeta den ensidigt positiva bild som IS målar upp i sin officiella propaganda. Illusionen om ett paradis på jorden som fått ett historiskt stort antal västerländska kvinnor att ansluta sig till en terrororganisation genom att emigrera till IS-territorium är just det, en illusion.

Delar av dessa förslag har redan, eller är i färd med att implementeras i en del europeiska länder. Den före detta brittiska premiärministern David Cameron tog exempelvis alltid för vana att önska landets alla muslimer en god och fridfull Eid; nyligen grundade Sverige sin första officiella Imam-utbildning och bara under det senaste året har många av landets civilsamhällesaktörer kommit med goda initiativ. Många länder har också stärkt sin lagstiftning mot så kallade terrorresor. Förebyggande åtgärder undanber inte behovet av repressiva åtgärder men står inte heller i motsatsförhållande till dessa. Endast genom kunskapsbaserade och välriktade, förebyggande åtgärder, i kombination med en effektiv och verkningsfull lagstiftning kan rekryteringen av kvinnor till den så kallade Islamiska staten förebyggas och hanteras. Detta är en stor utmaning som borde ligga i hela samhällets intresse.

Louisa Tarras-Wahlberg

Statsvetare, tidigare kommittésekreterare hos den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism och författare till Promises of Paradise? – A study on official ISIS-propaganda targeting women. Hon är också medgrundare till tankesmedjan SäkerhetsTanken.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Zarah Abrahamsson, redaktör Folkrätt.