Colombia – fred istället för kulor?

DEBATT Hösten har inneburit många positiva besked för Colombia. Ett fredsavtal skrevs under av den colombianska regeringen och FARC-gerillan, och Colombias president Juan Manuel Santos får Nobels fredspris 2016. Karin Olofsson, generalsekreterare för Parlamentarikerforum för lätta vapen-frågor och Colombiaexpert, skriver idag om handeldvapens konsekvenser och hur viktig vapenkontrollen är för Colombias fred.

María. José. Antonia. Några av alla de människor som drabbats av 52 års väpnad konflikt i Colombia som jag mötte under mina år i landet. Dessa människors berättelser genomsyras av fruktansvärda övergrepp i konfliktens spår men också av mod och handlingskraft. Kraft för att få till stånd en fredlig utveckling och kunna leva i säkerhet.

Den 26 september 2016 skrev den colombianska regeringen och FARC-gerillan (parterna i den colombianska konflikten) under fredsavtalet med en penna gjord av återvunna vapenkulor. Ett glädjefyllt och historiskt ögonblick efter mer än ett halvt sekel av konflikt och fyra års fredsförhandling. Glädjebägaren grumlades dock en vecka senare då colombianerna med liten marginal förkastade fredsavtalet vid en folkomröstning. Parterna har därefter återvänt till förhandlingsbordet på Kuba. Tusentals människor har demonstrerat för fred runt om i landet. Häromveckan kom beskedet att Nobels fredspris 2016 tilldelas Colombias president Juan Manuel Santos, vilket ska ses som ett erkännande till landets alla konfliktoffer. Priset kan gjuta nytt liv i fredsförhandlingarna och visar att världens ögon noga följer situationen i Colombia.

Hållbar fred, mänsklig säkerhet och frihet från vapenvåld

Det finns en lång rad utmaningar för att bygga en hållbar fred i Colombia. En grundförutsättning för att fredsavtalet i sin helhet ska kunna genomföras är att få bukt med vapenproblematiken.

Väpnat våld är ett hinder för utveckling och mänsklig säkerhet. Utöver mänskligt lidande vållar små och lätta vapen omfattande ekonomiska och sociala kostnader. Spridning av små och lätta vapen är inte en konfliktorsak i sig. Som FN:s generalsekreterare konstaterade förra året är däremot tillgången till små och lätta vapen en grundförutsättning för – och en faktor som “multiplicerar” – konflikt och våld.

Även om våldsnivån har minskat i Colombia det senaste decenniet så är vapen fortfarande en del av vardagen. Framför allt har konfliktparterna använt vapen som främsta medel för att kontrollera och begränsa människors rättigheter. Därför krävs det genomgripande förändringar tillsammans med ett brett och tydligt ansvarstagande från konfliktparterna – och det övriga samhället – för att garantera medborgarna trygghet och frihet från våld.

Begränsning av handeldvapen ökar kvinnors rättigheter och säkerhet

En viktig profilfråga för Sveriges arbete i Colombia är att verka för kvinnors rättigheter och deltagande i fredsförhandlingen. Pojkar och män är de som utövar våld i störst utsträckning, och det får även konsekvenser för kvinnor. Den omfattande spridningen av små och lätta vapen leder till ökat våld mot kvinnor, särskilt våld i nära relationer. Studier har visat ett direkt samband mellan antal kvinnomord och användning av handeldvapen. Globalt användes handeldvapen i en tredjedel av kvinnomorden, i Colombia var siffran 60%. Att verka för vapenkontroll är därmed att verka för kvinnors säkerhet.

I en rapport från FN:s organ för drog- och brottsbekämpning bekräftas kopplingen mellan våld, kriminalitet och illegal vapenhandel i Colombia. Fredsavtalet relaterar utförligt till avmobilisering, avväpning och återintegrering av FARC-gerillan, en viktig process som ska övervakas av en FN-mission. Detta inbegriper att gradvis lämna ifrån sig vapnen, vilka ska smältas till monument.

En stor utmaning gällande våldsnivån i landet är de aktörer som inte uttalat omfattas av avtalet, men vars makt och territoriella kontroll rimligtvis hotas när reformerna ska genomföras: den nya generationen paramilitära grupper, så kallade “BaCrims”, den organiserade brottsligheten och drogkartellerna. Särskilt den del som gäller av avtalet som omfattar “lösning kring problemet med illegala droger” väcker frågor kring hur människors säkerhet ska värnas. Avtalet innehåller en utförlig beskrivning av skiftet från olaglig kokaodling till laglig alternativ sysselsättning. Kortfattat berörs hur lokalsamhällenas säkerhet ska garanteras under denna övergång, främst genom insatser av den nationella polisen.

Statens närvaro måste stärkas och verka i demokratisk anda

Den colombianska statens närvaro är dock bristfällig, särskilt i de mest konfliktdrabbade delarna ute i landet. Människors grundläggande behov av tillgång till utbildning, hälsovård och trygghet har därför försummats under konfliktens gång.

De säkerhetsaktörer som har ett lagstadgat våldsmonopol, det vill säga, colombiansk polis och militära styrkor, har i internationell jämförelse goda tekniska och institutionella kontroll- och översynsmekanismer gällande vapenhantering och användning. Landet har också förbundit sig till majoriteten av internationella instrument på nedrustningsområdet.

Dock finns exempel på övergrepp och korruption inom både polis och militär. Som FN:s representant för utomrättsliga avrättningar konstaterade i en rapport har militären systematiskt avrättat civila för att presentera dem som gerillasoldater och på så vis få ekonomiska bonusar för så kallade krigsframgångar. Sinaloakartellen, en av världens största drogkarteller, har starka kopplingar till Colombias kokainproduktion och kontrollerar cirka 35% av landets kokainflöde i samarbete med paramilitära gruppen “Urabeños”. Enligt uppgifter har så sent som förra året 600 poliser gripits för samröre med Sinaloakartellen, bland annat för stöd i olaglig drog- och vapenhandel.

Många är de utmaningar som återstår för att skapa en hållbar fred i Colombia. Statens närvaro måste stärkas för att tillgodose befolkningens tillgång till hälsovård och utbildning. Polis och militär måste verka i demokratisk anda för människors rättigheter och trygghet. En viktig del är att begränsa illegal, okontrollerad spridning och användning av vapen. Det handlar om mänsklig säkerhet. För María, José och Antonia. För hela det colombianska folket.

Karin Olofsson

Generalsekreterare för Parlamentarikerforum för lätta vapen-frågor. Arbetade som första ambassadsekreterare med fred- och säkerhetsfrågor inom utvecklingssamarbetet på svenska ambassaden i Bogotá, Colombia, under åren 2009 – 2012.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Zarah Abrahamsson, redaktör Folkrätt.