En jämställd Agenda 2030: vägen mot mer fredliga samhällen? – del 1

ANALYS Del 1. Den 25 september 2015 bekräftade världens länder att de ska arbeta aktivt för en hållbar utveckling i världen genom de globala målen. Eftersom forskning visar att jämställdhet och fred kan hänga samman krävs att jämställdhetsarbetet inte hamnar på efterkälken när vi försöker skapa fredliga samhällen, menar Louise Olsson och Erika Forsberg, Uppsala universitet och Folke Bernadotteakademin, som i två artiklar diskuterar frågan ”Varför skulle jämställdhet påverka möjligheten till fred?”.

I regeringsförklaringen den 13 september deklarerade statsministern att ”[e]n hållbar fred kan bara åstadkommas genom att angripa konflikters grundorsaker. Sverige tar en ledande roll för FN:s globala Agenda 2030.” Tillsammans utgör agendans 17 globala mål en ambitiös vision för en våldsfri värld med en hållbar (jämställd) utveckling för alla – män, kvinnor, pojkar och flickor. Mål 5 om jämställdhet och mål 16 om fredliga samhällen är också två kärnområden i svensk utrikespolitik. Behovet av att fortsätta att strategiskt främja jämställdhetsarbetet är särskilt stort då den problematiken tenderar att marginaliseras eller att hamna långt ned på listan när det kommer till faktiska globala prioriteringar och maktpolitik. Som konstaterats i våras vid den första uppföljningen av Agenda 2030 i FN så måste vi särskilt beakta hur de olika målen påverkar varandra. Jämställdhetsarbetet är här centralt. Forskning av t.ex. Erik Melander, Elin Bjarnegård och Mary Caprioli, har nämligen funnit ett robust stöd för att jämställdhet och fred kan hänga samman.[1] I vårt arbete för global utveckling är det därför viktigt att förstå varför jämställdheten skulle påverka hur fredligt ett samhälle är?

Hur ska vi förstå jämställdhet?

Den första frågan man får ställa sig är vad jämställdhet egentligen är? Här fokuserar vi på två existerande förståelser: jämställdhet 1) som ett mått på samhällskapacitet och 2) som en norm. Den första betraktar jämställdheten som en nästan matematisk beskrivning av fördelningen av centrala resurser mellan män och kvinnor så som tillgång till politisk makt och resurser (ex. pengar och utbildning) vilka i ojämställda samhällen är distribuerade till mäns fördel. Eftersom kvinnor utgör hälften av den vuxna befolkningen så kan därför deras tillgång till makt och resurser säga mycket om ett samhälles totala kapacitet att hantera konflikter och skapa utveckling. Mål 5 om jämställdhet vill därför se att kvinnor kan delta fullt ut i det politiska och ekonomiska rummet. Den andra förståelsen av jämställdhet är normativ, dvs. vilket värde och roll som ges till män och kvinnor. Ojämställdhet innebär att mindre värde ges till kvinnors roll och samhällsbidrag än till mäns. Det betyder inte att inte enskilda kvinnor kan ha stor påverkan men som grupp så värderas de lägre och innehar roller som ger mindre möjlighet till inflytande. Globalt sett har kvinnor också ofta mindre legalt skydd, t.ex. mot våld i hemmet eller sexuellt våld i samhället.

Varför skulle graden av jämställdhet påverka möjligheten till fred? 

Den andra frågan är varför ett arbete för jämställdhet skulle kunna hjälpa oss med att komma åt grundorsakerna till väpnade konflikter – och därmed påverka möjligheten att nå mål 16 om fredliga samhällen? Forskningen visar på två former av förklaringar. Antingen är så att det är något med ojämställdhet som bidrar till att öka risken för krig. Eller så är det något med jämställdheten som bidrar till att öka möjligheten för att uppnå fred. Tvärt emot vad man kan tro så är inte dessa nödvändigtvis två sidor av samma mynt. I den här första delen ska vi titta närmare på frågan om ojämställdhet och våldsamma samhällskonflikter.

Ger ojämställdhet en ökad risk för våldsamma samhällen?

Alla samhällen består av grupper som har oförenliga intressen. Hur dessa konflikter hanteras påverkar risken för väpnat våld. Eftersom genusstrukturer är en dominerande organisationsprincip i alla samhällen har Mary Caprioli hävdat att behandlingen av kvinnor kan ses som en grundmodell för hur olika grupper bemöts (s. 163): ”normer för intolerans och ojämställdhet … legitimerar våld som ett verktyg för konfliktlösning.” En annan komponent kan vara att starkt patriarkala, dvs. mansdominerade, samhällen ofta har traditionella könsroller där manlighet är kopplat till mer positiva attityder till våld. Joshua Goldstein och Erik Melander finner också att dessa samhällen är associerade med mer våldsanvändning. Till exempel kan detta relateras till risken för att förlora ansiktet eller visa sig ”svag”.

En annan förklaring är att en central resurs för att bedriva en väpnad konflikt är tillgång till soldater. Den primära målgruppen att mobilisera är unga män. Kanske är det därför något med ojämställdheten som underlättar rekrytering? Henrik Urdal finner t.ex. att efter perioder i Indien där det fötts ovanligt många barn ökar risken för våldsam konflikt då den resulterade demografiska obalansen kan ge problem för män att komma in på arbetsmarknaden p.g.a. överskott i arbetskraft. Efter lång arbetslöshet har dessa killar mindre att förlora på att låta sig rekryteras. Hudson et al. bygger vidare på detta argument genom att titta närmare på demografiska obalanser orsakade av grav ojämställdhet vilket gett mycket ojämna födelsetal till pojkars fördel. Hon finner en liknande dynamik men lägger än mer betoning på mansrollen. Den här situationen medför också en högre sannolikhet att dessa män samlas och organiserar sig i grupper eller ”gäng” vilket gör att det finns nätverk genom vilka de kan mobiliseras.

I del två fortsätter vi att utveckla resonemanget och tittar på det motsatta argumentet inom forskningen: ”Ger mer jämställdhet ett fredligare samhälle?”

Louise Olsson är forskare vid Uppsala universitet och senior rådgivare om kvinnor, fred och säkerhet vid Folke Bernadotteakademin

Erika Forsberg är lektor vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet. Det här inlägget bygger på Erika Forsbergs och Louise Olssons artikel i Politics: Oxford Research Encyclopedias (Oxford University Press, 2016) och ingår i ett större forskningsprojekt om jämställdhet och fred vid Institutionen för freds- och konfliktforskning i Uppsala.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Linn Hultqvist, redaktör med ansvar för genus- och jämställdhetsfrågor.

[1] Inbördeskrig, intern konflikt, och väpnad konflikt används här synonymt och hänvisar till en våldsam konflikt över regeringsmakten och/eller territorium som inbegriper ett lands regering och en eller flera väpnade oppositionsgrupper.