REFLEKTION När attackerna mot World Trade Center utfördes för 15 år sedan var många av dagens universitetsstudenter små barn. Mänsklig Säkerhets Elin Schiffer, som själv bara var fem år 2001, reflekterar över vad det har betytt att växa upp i 9/11-generationen och hur attackerna fortfarande skapar utmaningar inför framtiden.
När jag började gymnasiet 2012 sa min lärare Jonas i samhällsvetenskap: ”Ni är nog de sista eleverna jag kommer ha som kanske kommer ihåg var ni befann er den 11 september 2001.” Jag var fem år gammal den dagen i september och jag kommer ihåg den väl. Jag hade precis kommit hem från dagis och min morfar hade hört något på radion om att ett plan hade kraschat in i World Trade Center. Väl hemma sprang han in för att sätta på tv:n, bara för att mötas av bilden av ännu ett plan som flög rakt in i det andra tornet. Resten av dagen stod CNN påslaget och jag försökte förstå varför någon skulle vilja göra så här. Det var meningen att plan skulle flyga mig till det där charterhotellet med den stora poolen, tyckte jag, inte flyga in i byggnader. Det var allt jag förstod som femåring.
Åren som följde rusade förbi och jag kommer inte ihåg så mycket av krigen i Irak och Afghanistan. Dessa krig skulle ändå komma att påverka mig och alla andra som var barn för 15 år sedan, både direkt och indirekt.
Direkt har bland annat beslutet att föra ett krig som terrorismen (som tekniskt sätt inte är möjligt eftersom terrorism är en metod, inte en ideologi) format de utmaningar och hot det internationella samhället står inför idag. Genom att montera ner den irakiska armén skapades ett tomrum där irakiska befälhavare och trupper stod utan jobb och därmed hade tid att delta i det sekteristiska våld som skulle komma att blossa upp. Det sekteristiska våldet la grunden för den organisation som vi idag kallar IS och som framställs som 2010-talets största säkerhetspolitiska hot.
Indirekt skapade attacken och båda krigen en enorm rädsla och paranoia runt om i världen. Nästa terroristattack kunde ske när som helst, var som helst. Det fanns ett direktnummer till amerikanska myndigheter som man kunde ringa och rapportera om någon uppträdde misstänksamt. Denna indirekta effekt skapade direkta konsekvenser: det blev mer komplicerat att resa, säkerhetsåtgärder vidtogs inom alla sektorer av samhället och offentlig samt digital övervakning ökade dramatiskt.
Många av dessa direkta konsekvenser har idag lagt grunden för detta årtiondets hetaste debatter. Därmed har 9/11 också kommit att prägla den framtid vi möter idag. Till vilken utsträckning ska den suveräna staten ha rätt att övervaka på internet till förmån för att förebygga terroristattacker? Hur stort hot utgör propaganda ifrån terroristorganisationer på sociala medier? Ska gränser stängas för att förhindra att eventuella terrorister kommer in i landet? Dessa frågor är utmaningar som vi möter idag och som har formats av den där tisdagsmorgonen för 15 år sen.
I måndags skrev chefredaktör Robert Egnell att kriget mot terrorn är ett enormt misstag. För oss i 9/11-generationen är detta både sant och falskt om man tittar på kriget mot terrorn i ett bredare perspektiv. Den pågående presidentvalskampanjen i USA är ett bra exempel på detta.
På den ena sidan av kampanjen så betonas motsättningarna mellan olika grupper av människor. Rädslan och hotet om terroristattacker skapar en enorm rädsla och därmed ibland även hat mellan människor. Grunden till tänket ”vi mot dem” fick sin början i 9/11-attackerna när president George W Bush ökänt deklarerade att ”You are either with us or against us”. Misstänksamheten och rädslan har existerat i 15 år och har under årets senaste presidentvalskampanj blivit ännu mer exponerad.
Men i kriget mot terrorn har också människors, framförallt många yngre människors, godhet, resiliens och mod framträtt. I den andra sidan av presidentvalskampanjen betonas vikten av att vi är bättre tillsammans, att rädslan och hatet ute i världen ska inte få förstöra de goda krafterna som finns i samhället. 9/11-generationen är uppvuxen med att avstånden i världen har minskat och det är möjligt med ett klick att prata med någon från ett helt annat land med en helt annan kultur. Många i 9/11-generationen förkastar idén om att vi är i grunden är olika, bara för att vi är uppvuxna på olika sätt i olika delar i världen. 9/11-generationen har växt upp under en period med enormt mycket hat, och än idag möter vi det problemet. Men många i den generationen vill motverka detta och jag tror det är en bra sak som har kommit ut kriget mot terrorn. För vi vill inte ha mer hat, vi vill fostra globalt medborgarskap och godhet.
Jag är en del av 9/11-generationen. Jag är en av de yngsta som kommer ihåg var jag befann mig för 15 år sedan. Jag kommer ihåg, och har lärt mig, hur den där dagen för 15 år sedan har format min framtid och de utmaningar som det internationella samhället står inför idag. Den dagen för 15 år sedan tändes en gnista av undran i mig. En undran som idag är av brinnande karaktär. Det är ingen slump att jag skrev uppsatser om 9/11 på högstadiet, läste ett gymnasieprogram med inriktning på internationella relationer och att jag idag studerar säkerhetspolitik på Försvarshögskolan. Jag och andra unga människor i 9/11-generationen har blivit formade av vår samtid. Nu när vi är ”vuxna” är det tid för oss att höja våra röster och axla vårt ansvar för att göra denna världen lite bättre!
Elin Schiffer
Student på Försvarshögskolan och kommunikationsansvarig på Mänsklig Säkerhet.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Robert Egnell
Lämna ett svar