Vilket hot utgör egentligen återvändande IS-kvinnor?

ANALYS Kvinnan har en väl avgränsad roll i den så kallade Islamiska staten (IS). Rollen är viktig att förstå eftersom den har direkt bäring på vilket potentiellt hot hon kan komma att utgöra vid en återkomst till väst. Klassiska hotbedömningar vilar nämligen inte bara på aktörernas avsikt utan också på deras förmåga, skriver Louisa Tarras-Wahlberg, tidigare kommittésekreterare hos den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.

Säkerhetspolisen beräknar att runt 300 individer från Sverige har rest till Syrien eller Irak för att ansluta sig till den så kallade Islamiska staten (IS). Av dessa är drygt 40 kvinnor. Ur ett svenskt perspektiv utgör så kallade ”terrorresor” ett problem eftersom resorna kan ge individer ökad motivation och förmåga att utföra dödliga attacker mot civila mål. Vilken roll den som ansluter sig får i IS statsbygge blir avgörande för det hot personen kan komma att utgöra. Detta gäller självklart även för kvinnorna.

I en tidigare publicerad artikel för Mänsklig Säkerhet presenterades sju löften som officiell IS-propaganda ger till kvinnan. Löftena visar, precis som tidigare studier baserade på ”inofficiell” propaganda från sociala media, att kvinnan inte har en stridande roll i den IS. Att de bilder som stundtals cirkulerat på plattformar som Facebook och ask.fm med kvinnor som deltar i skjutövningar bärandes vapen är falsk propaganda får också starkt stöd av en rapport från det brittiska anti-radikaliseringsinstitutet Quilliam Foundation.se Jihad och vapenanvändning är en manlig plikt och kvinnor får endast använda vapen vid självförsvar. Detta får tydliga konsekvenser för det potentiella hot som IS-allierade kvinnor utgör vid åtkomst till Sverige eller Europa.

Hur går hotbedömningar till?

Kortfattat kan man säga att Säkerhetspolisens hotbedömningar baserar sig på såväl avsikt som förmåga. En person med stor motivation och avsikt att utföra en attack utgör inget hot om denne inte har förmågan att genomföra attentatet och vice versa. Medan avsikt kan ändras snabbt, till följd av till exempel händelser i omvärlden, tar förmågan längre tid att bygga upp.

I Säkerhetspolisens bedömningar av vad som krävs för att bygga upp förmågan utkristalliseras tre typer av förutsättning: Fysiska, ekonomiska och sociala förutsättningar. Fysiska förutsättningar utgörs av faktorer så som vapenträning, terrortaktik och kunskaper om sprängämnen. De erhålls ofta genom erfarenheter av strid och terrorträning i utlandet. Ekonomiska förutsättningar behövs för finansiering av ett attentat och  fås primärt genom Så kallad crowd funding i sympatiserande nätverk. Även sociala förutsättningar garanteras genom dessa nätverk. Där kan villiga medhjälpare rekryteras. Dessa medhjälpare kan vara behjälpliga vid anskaffning av vapen och annat nödvändigt material.

En läsvärd rapport av Carolyn Hoyle, Alexandra Bradford och Ross Frenett påvisar att många IS-kvinnor hyllar det våld som organisationen utövar. Kvinnor lämnar positiva kommentarer till grymma avrättningsvideos och visar stor villighet att själva delta i våldsutövningen. Vi kan därför anta att det, bland vissa IS-allierade kvinnor, finns en motivation att utöva våld. Antagandet bekräftas av den våldsamma attack som utfördes i San Bernardino, Kalifornien, i december 2015 där en man och hans hustru dödade 14 personer till förmån för IS. Tre kvinnor greps också, så sent som i torsdags (8/9-2016), misstänkta för delaktighet i ett planerat dåd mot centrala Paris. Omständigheterna kring händelsen är fortfarande oklara. Tillgänglig information pekar dock på att de tre kvinnorna, tillsammans med ytterligare fyra personer, parkerat en bil med sex gasflaskor och tre dieseldunkar i centrala Paris med avsikt att orsaka avsevärd skada och förödelse. Kvinnorna ska, enligt fransk polis ha anknytning till radikala islamistiska nätverk. Tydligt är dock att dessa fall presenterar avsteg från det ”normala” där mannen allt som oftast spelar huvudrollen.

Vad innebär detta för det potentiella hot återvändande IS-kvinnor utgör och hur bör västerländska säkerhetstjänster agera?

Om den Islamiska statens medborgare lever i enlighet med organisationens regler, vilket allt tyder på i detta totalitära terrorvälde, får kvinnor alltså inte samma erfarenheter av strid som män, vilket borde påverka deras förmåga att utöva våld. Mindre erfarenheter och kunskaper om terrortaktik, vapenhantering och bombteknik gör dem till mindre sannolika huvudrollsinnehavare i en attack mot västerländska mål. En kvinnas roll i jihad är, enligt officiell IS-propaganda, att stötta sin make, studera sin religion och garantera en nästa generation av IS-skolade krigare genom barnafödande. Endast så når hon paradiset.

Kvinnor som vistats i den så kallade Islamiska staten kan dock, genom de nätverk de byggt upp bestående av andra IS-sympatisörer, ha en avgörande stöttande roll i såväl planering som genomförande av en välkoordinerad attack mot civila mål. Motiverade kvinnor kan spela en central roll i finansiering genom crowd funding, anskaffning av vapen, sprängämnen och annat material. San Bernardino och Paris kan åter lyftas fram som ett exempel på detta.

I en tid av bågnande arbetsbelastning bör svenska och europeiska säkerhetstjänster därför vara försiktiga med att nedprioritera riskbedömningen av kvinnor på basis av genderstereotypa föreställningar om kvinnans passiva natur. Officiell IS-propaganda bekräftar deras aktiva, om men inte stridande, roll i upprätthållandet av den så kallade Islamiska staten.

Louisa Tarras-Wahlberg

Statsvetare, tidigare kommittésekreterare hos den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism och författare till Promises of Paradise? – A study on official ISIS-propaganda targeting women. Hon är också medgrundare till tankesmedjan SäkerhetsTanken.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Zarah Abrahamsson, redaktör Folkrätt.