ANALYS På senare år har nyhetsflödet från Nigeria dominerats av Boko Haram. Sedan president Muhammadu Buharis tillträde har säkerhetssituationen i nordöstra Nigeria förbättrats avsevärt och Boko Haram har drivits tillbaka av den nigerianska militären. Men summan av Nigerias problem verkar förbli konstant. Sedan november förra året har krav på självständighet åter rests i sydöstra Nigeria, vilket lett till våldsamma konfrontationer mellan säkerhetsstyrkor och demonstranter. Nordiska Afrikainstitutets Victor Adetula och Henrik Angerbrandt från Stockholms universitet förklarar varför.
Nästa år är det 50 år sedan Biafrafrågan resulterade i ett inbördeskrig som kostade mellan en och tre miljoner människoliv. Kriget rasade 1967–1970, men intrycken från kriget levde vidare längre än så, inte minst på grund av de fruktansvärda bilder på en svältande befolkning som satte civilbefolkningens lidande i fokus. Den tilltänkta Biafrarepublikens territorium i sydöstra Nigeria förknippas med Igbo, den tredje största av Nigerias dryga 300 etniska grupper. Igbo har länge protesterat mot orättvis behandling inom den nigerianska federationen. De menar att den politiska makten är skevt fördelad till landets norra delars fördel. Det största missnöjet riktas också mot just landets norra delar som en konsekvens av de händelser som utspelade sig före inbördeskriget 1967–1970. Då dödades mellan 30 000–50 000 Igbo i städer i norr sedan en Igboledd kupp 1966 hade avletts av delar av militären från landets norra delar. Sedan dess har den nigerianska militären främst dominerats av personer från norra Nigeria.
1960-talets självständighetsförsök misslyckades och kriget vanns av den nigerianska regeringen. Ett program för försoning, rehabilitering och återuppbyggnad påbörjades av militärjuntan, men dessa försök ledde inte till några genomgripande förändringar och förmådde inte att överbrygga splittringen mellan Igbo och resten av federationen. Istället fortsatte den etniskt och regionalt präglade politiken och misstänksamheten cementerades. När militären så småningom lämnade över makten till en civil administration 1999 skedde ett uppsving för etniskt präglade organisationer och milisgrupper. En av dessa var MASSOB – Movement for the Actualization of the Sovereign State of Biafra – den mest talföra av de separatistiska grupperna. De fick dock relativt begränsat stöd från civilbefolkningen, trots att många Igbo delade deras missnöje med den nigerianska staten. Men sedan förra året har deras aktiviteter intensifierats.
Den nuvarande krisen i sydöstra Nigeria startade när Nmadi Kanu arresterades i oktober. Han är en Londonbaserad ledare i en av Biafras andra separatistgrupper, Indigenous People of Biafra (IPOB), och driver Radio Biafra. Kanu anklagades för att sprida hatpropaganda och för att propagera för att ta till våld för att uppnå självständighet. Arresteringen av Kanu utlöste omfattande protester i sydöstra delen av landet med tiotusentals deltagare, något som tog såväl experter som regionala politiker på sängen. Guvernörer och andra högt uppsatta politiker i sydöstra Nigeria talar ofta om marginalisering, men få stödjer separatiströrelsen. Istället har de ofta utnyttjat marginaliseringsretoriken och grupper som MASSOB för sin personliga vinnings skull.
De nigerianska säkerhetsstyrkorna har en lång historia av att möta missnöje med våld. Även denna gång har polisen anklagats för att bruka övervåld mot pro-Biafra demonstranter. Som så många gånger tidigare verkar denna taktik ha fått motsatt effekt. Folket i regionen ser istället våldet som ytterligare ett tecken på att deras röster tystas och demonstrationerna har snarare intensifierats med polisens attacker.
Så varför sker detta just nu? En förklaring är att den nytillträde presidenten Muhammadu Buhari aldrig har varit särskilt populär i sydöstra Nigeria. Han är en före detta militärjuntaledare från 1980-talet och del av den elit från norr som identifieras som ansvarig för Igbos lidanden. I valet 2015 fick Buhari mycket lite stöd i regionen. Istället var regionen, tillsammans med förre presidenten Goodluck Johanthans hemregion Nigerdeltat, ett starkt fäste för motståndet mot Buhari.
I sin presidentsvalkampanj lovade Buhari att besegra Boko Haram och att bekämpa korruptionen. Som en del av nystart i kampen mot både Boko Haram och korruptionen byttes det militära toppskiktet och andra viktiga positioner inom staten ut när Buhari kom till makten. När Buhari till en början nästan uteslutande utsåg personer från norra Nigeria till viktiga regeringsposter och därmed ersatte den förre presidentens förtrogna mot sina egna lojalister, jäste missnöjet. Dessutom riktade många korruptionsutredningar in sig på personer från södra Nigeria som en följd av att den regionen särskilt gynnats i form av politiska utnämningar och resursfördelning under Jonathans sex år vid makten. Detta har skapat en bild av att Buhari försöker distansera sig från de södra delarna av landet.
Demonstranterna är främst kritiska mot Buhariadministrationen och det är inte mycket som pekar på att de är intresserade av ett nytt självständighetskrig. Många uppfattade Buharis utnämningar som en belöning till dem som röstade för honom och som en bestraffning för de regioner som inte gjorde det. Demonstranterna har uppmärksammat försummelsen av de sydöstra delarna av landet där infrastruktur och jobbskapande har haft låg prioritet. Människor är besvikna och det finns en självbild av marginalisering och utanförskap. Demonstrationerna handlar därmed om såväl identitet och medborgarskap som om ungdomsarbetslösheten och bristande framtidsutsikter.
Buharis stora utmaning är att skapa ett inkluderande Nigeria, vilket behöver grunda sig i en politik som sätter medborgarna i centrum, snarare än att balansera etnisk-regionala intressen. De islamistiska upproren i norr, separatisterna i sydöst, och militant grupper i Nigerdeltat har en sak gemensamt – ett missnöje med den elitcentrerade nigerianska staten. Regeringen verkar dock inte ha lärt sig av tidigare erfarenheter. Hittills har reaktionen på upproret i sydöstra Nigeria liksom på en alltmer orolig situation i Nigerdeltat varit militärt. Det är en reaktion som tidigare endast har bidragit till att förvärra situationen. Buhariadministrationens vidare gensvar på pro-Biafraprotesterna kommer att avgöra på vilket sätt regionens invånare uppfattar betydelsen i president Buharis installationstal, då han deklarerade att “I belong to everybody and I belong to nobody”.
Victor Adetula och Henrik Angerbrandt (översättning Sebastian van Baalen)
Victor Adetula är Research Director på Nordiska Afrikainstitutet (NAI) och professor i statsvetenskap.
Henrik Angerbrandt är lektor och forskare vid Statsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Sebastian van Baalen, redaktör Bistånd & Utveckling, Klimat & Säkerhet, Afrika.
Lämna ett svar