Nya asyllagen riskerar rättssäkerheten och säkra vägar till Europa

ANALYS Den 21 juni röstar riksdagen om den nya asyllagen. Prognosen är att den kommer att röstas igenom, trots den starka kritiken från 57 remissyttranden. Mänsklig Säkerhets redaktör Zarah Abrahamsson ställer frågan om ”systemkollapsen” egentligen består av att Sveriges lagstiftare inte längre respekterar demokratiska processer.

Regeringen skriver i lagrådsremissen att syftet med den tidsbegränsade lagen (prop. 2015/16:174) är att ”minska antalet asylsökanden till Sverige genom att under en begränsad tid anpassa det svenska regelverket till EU:s miniminivå”. Det ska ske genom bland annat tillfälliga uppehållstillstånd, försörjningskrav vid anhöriginvandring och begränsning av rätten till familjeåterförening. Över 50 remissyttranden är kritiska till lagförslaget. Den här artikeln tar av utrymmesskäl upp endast några av problemen, och av samma skäl kommer den tidsbegränsade lagen att kallas för den nya asyllagen.

Sverige är juridiskt bundet att följa Europakonventionen och Barnkonventionen

Sverige har ratificerat Europakonventionen och Barnkonventionen. Det betyder att Sverige är juridiskt bundet att följa dem. Lagar – även nya lagar – måste därför vara i enlighet med de bindande konventionerna. Europakonventionen är också inkorporerad som svensk lag (1994:1219), och ingen lag eller föreskrift får meddelas i strid med Sveriges åtaganden av Europakonventionen enligt 2 kap. 19 § i regeringsformen. I mars 2016 kom Barnrättighetsutredningen fram till att även Barnkonventionen bör inkorporeras för att ge den en starkare ställning i svensk rätt.

Begränsning av rätten till familjeåterförening riskerar stänga säkra vägar till Europa

Det finns tre typer av skyddsstatus som ger skäl för uppehållstillstånd till en asylsökande: flykting, alternativ skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande. För att få flyktingstatus så ska du vara rädd för förföljelse på grund av ras nationalitet religiös eller politisk uppfattning, kön, sexuell läggning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp. Alternativt skyddsbehövande är de som riskerar dödsstraff, tortyr eller är civil och flyr från en väpnad konflikt. Övriga skyddsbehövande kan inte återvända till sitt hemland på grund av väpnad konflikt, miljökatastrof eller fruktar för att bli utsatt för allvarliga övergrepp.

Om den nya asyllagen röstas igenom innebär det att uppehållstillstånd på grund av anknytning (exempelvis familjeåterförening) bara får ges till de som har anknytning till de med flyktingstatus, alltså inte till någon med en annan skyddsstatus. Av de 16 441 som sökt asyl i Sverige 2016 har ca 39% fått flyktingstatus och 53% fått skydd på någon annan grund. Bland de 7 672 asylsökande från Syrien (som är den största gruppen asylsökande 2016) 10% fått flyktingstatus, vilket innebär att 90% har annan status. Det innebär att den större delen av asylsökande inte kommer att rätt till familjeåterförening och rätten till familjeliv begränsas.

Det är inte ovanligt att en familjemedlem väljer att fly först och riskerar sitt liv över Medelhavet så att övriga familjen (ofta fru och barn) ska slippa det. När hen sedan beviljats uppehållstillstånd kan resten av familjen via säkra vägar sättas i trygghet i det nya landet. Om nu rätten till familjeåterförening begränsas så stänger också Sverige en av de lagliga och säkra vägarna till Europa. Paradoxalt nog tillsatte regeringen i januari 2016 en utredning om lagliga vägar till att söka asyl i EU.

Konventionerna och rätten till familjeliv

Enligt Europakonventionens artikel 8 har var och en rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Myndigheter får avvika från den här rättigheten är om det finns stöd i lag och (inte ”eller”!) om det är nödvändigt för den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd. Avvikelser får också ske för att förebygga oordning eller brott, om det finns risk för hälsofara eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. I och med den nya asyllagen, som begränsar rätten till familjeåterförening, skulle Sverige kunna uppfylla det ena rekvisitet, det vill säga, från och med 20 juli så skulle det finnas stöd i lag. Men, endast stöd i lag räcker inte – något av de andra rekvisiten måste också uppfyllas.

Förvisso har den politiska debatten fått sina slogans som ”systemkollaps” (enligt SCB har antalet fast anställda ökat det senaste året och BNP har ökat med 0,5% det senaste kvartalet), ”andrum” (ett politiskt argument som snarare speglar myndighetskompetensen och bemanningen än något annat)  och ”flyktingkris” (påfrestningar, ja, men det har snarare varit kris för de skyddssökande, inte för mottagarländerna). Utgör verkligen dessa slogans reella rekvisit för att kunna begränsa rätten till familjeliv i enligt med Europakonventionen? Den svenska regeringen hävdar i propositionen att den nya asyllagen är proportionerlig eftersom den bland annat är tidsbegränsad på tre år, och därmed anser regeringen att begränsningen till rätten till familjeliv är förenlig med Europakonventionen. Europadomstolen tolkar Europakonvention och kan ta upp klagomål från enskilda mot stater, men dessvärre finns det ingen praxis för att avgöra vilka tidsbegränsningar som är godtagbara gällande tillfälliga lagar.

Barnkonventionen är mycket tydlig då det gäller rätten till återförening. Enligt artikel 10 har ”[e]tt barn rätt att återförenas med sin familj om familjen splittrats. Ansökningar från familjer som vill återförenas över statsgränser ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt”. Problemet är bara att det finns ingen tvistelösningsmekanism när det gäller Barnkonventionen till skillnad mot Europadomstolen som är till för tvistemål mellan enskilda och staten.

Den nya asyllagen riskerar att urholka rättssäkerheten

Den nya asyllagen (13 §) lägger även ansvaret på Migrationsverket och Migrationsdomstolen att avgöra om avslag på ansökan om uppehållstillstånd strider mot Sveriges internationella åtaganden. Det innebär att rättssäkerheten riskeras. Kammarrätten i Stockholm skriver i sitt remissyttrande att på grund av Migrationsverkets långa handläggningstider finns det risk att Migrationsöverdomstolen inte kommer att hinna skapa någon vägledande praxis innan den tidsbegränsade lagen upphör att gälla. Det riskerar att lagen kommer att tillämpas olika av de fyra migrationsdomstolarna. Kammarrätten riktar också kritik mot att många av de föreslagna bestämmelserna lämnar ”ett stort utrymme för olika tolkningar och skönsmässiga bedömningar”.

Konsekvensen skulle kunna bli att Sverige inte längre har processer som är i enlighet med Europakonventionens artikel 6 om rätten till en rättvis rättegång, och artikel 13 som skyddar rätten till effektivt rättsmedel.

Sverige och Wienkonventionen

Som ovan beskrivet så föreskriver regeringsformen att all lagstiftning i Sverige ska vara i enlighet med Europakonventionen. Det skulle kunna ses som en återspegling av artikel 27 i 1969 Wienkonvention som reglerar upprättandet av traktat mellan två eller fler stater. I artikel 27 går det att finna att en ”part kan ej åberopa bestämmelser i sin interna rätt för att rättfärdiga sin underlåtenhet att fullgöra en traktat”. Med andra ord, regeringsformens 2 kap. 19 § och Wienkonventionens artikel 27 är kompatibla med varandra – frågan är om den nya asyllagen är kompatibel med någon av dem.

Syftet och andan bakom konventionen är alltid viktigt för tolkningen av dessa. Enligt Wienkonventionens artikel 31 ska en traktat tolkas ärligt i överensstämmelse med den ”gängse meningen av traktatens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrund av traktatens ändamål och syfte” (mina kursiveringar). Sverige har åtagit sig att verka för konventionernas syften. Europakonventionens syfte är att skydda de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Barnkonventionens syfte är att skydda barnens rättigheter och specifikt ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barn mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro utan åtskillnad av något slag. Staterna ska se till att barnet skyddas oavsett barnets ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. Den nya asyllagen är till för att begränsa, inte skydda.

Att så som regeringen upprätta ett lagförslag som lägger sig på EU:s miniminivå (vissa remissyttranden anser till och med att det är under den nivån) för att begränsa är rimligtvis att gå emot syftet med både Europakonventionen och Barnkonventionen. Det är dessutom möjligt att Sveriges nya asyllag inte är förenlig med inte bara Europakonventionen och Barnkonventionen, utan även mot Wienkonventionens artikel 27 och 31.

När 57 remissyttranden är starkt kritiska mot lagförslaget, och prognosen är att riksdagen ändå kommer att rösta igenom det, ja, då är frågan om systemkollapsen egentligen består av att vi nu har en lagstiftande makt som ignorerar demokratiska processer.

Zarah Abrahamsson

Statsvetare med bakgrund på Folkrättscentrum och redaktör på Mänsklig Säkerhet. Hon är även medgrundare av tankesmedjan SäkerhetsTanken.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Zarah Abrahamsson, redaktör Folkrätt.