ANALYS Mot bakgrund av konflikten i Syrien har svenska domstolar prövat frågan om terroristbrott inom ramen för en väpnad konflikt. Ola Engdahl, docent i folkrätt, skriver om gränsdragningar mellan terroristbrottslagen och den internationella humanitära rätten.
I december 2015 dömde Göteborgs tingsrätt två personer till livstids fängelse för terroristbrott begångna i Syrien 2013. Domen väcker viktiga frågor rörande förhållandet mellan internationell humanitär rätt (krigets lagar) och regleringen rörande terrorism. I den mer generella kampen mot terrorismen finns det en uppenbar risk för en sammanblandning av rättsområdena. I detta avseende kan begreppet ”foreign terrorist fighters”, som återfinns i FN:s säkerhetsrådsresolution 2178 (2014) (som krävde kriminalisering av så kallade terrorismresor), ses som ett uttryck för den sammanblandning som riskeras.
Den svenska statliga utredningen om genomförande av vissa straffrättsliga åtaganden för att förhindra och bekämpa terrorism fick genom ett tilläggsdirektiv uppdraget att analysera behovet av ytterligare kriminalisering för att förebygga och förhindra att personer deltar i väpnad konflikt utomlands inom ramen för en terroristorganisation. Utredningen överlämnar sitt betänkande till regeringen i juni i år. Utvecklingen på detta område kommer att ha fortsatt stor betydelse både för kampen mot terrorismen och för respekten för den internationella humanitära rätten. En sammanblandning kan leda till att respekten för den internationella humanitära rätten undergrävs med konsekvensen att krigets lagar inte följs.
Den internationella humanitära rätten tillämplig vid väpnad konflikt
Den internationella humanitära rätten blir tillämplig när det pågår en väpnad konflikt. Detta har en avgörande betydelse för om en handling ska kunna betraktas som en krigsförbrytelse. Om inte den internationella humanitära rätten är tillämplig kan det inte vara fråga om en krigsförbrytelse. Däremot kan det utgöra brott mot annan lagstiftning.
Ur ett juridiskt perspektiv finns det endast två typer av väpnade konflikter: den av internationell karaktär (mellan två eller flera stater) och den av icke-internationell karaktär (mellan en stat och en organiserad väpnad grupp eller mellan sådana grupper). Konventionstexterna ger en begränsad vägledning för att avgöra om det pågår en väpnad konflikt. Det finns dock kriterier som under årens lopp utarbetats genom rättspraxis, främst beträffande icke-internationella väpnade konflikter, och idag råder en samsyn om att existensen av en sådan väpnad konflikt vilar på två huvudkriterier: dels ska den väpnade våldsanvändningen ha uppnått en viss nivå, och dels ska den väpnade grupperingen vara tillräckligt organiserad. Ett antal indikativa faktorer har utvecklats i praxis för att avgöra när dessa normativa gränser är uppnådda, och det är en objektiv bedömning av fakta på marken som avgör när den humanitära rätten är tillämplig.
Detta innebär att den organiserade väpnade gruppens existens har betydelse för bedömningen om det råder en väpnad konflikt i ett område. Det i sin tur innebär att den humanitära rätten blir tillämplig på alla i konfliktområdet oavsett om de ingår i en väpnad grupp eller inte.
Den väpnade konflikten i Syrien
I ett nyligen avgjort rättsfall var tidpunkten för den väpnade konflikten, och när den humanitära rätten var tillämplig, av central betydelse. Södertörns tingsrätt dömde i mars 2015 en man till fem års fängelse för folkrättsbrott (krigsförbrytelse) samt synnerligen grov misshandel för händelser under våren 2012 i Syrien. Domen överklagades till Svea hovrätt som återförvisade fallet till tingsrätten eftersom det hade kommit fram nya omständigheter i fallet (offret hade hittats och förhörts). I den nya förhandlingen kom frågan om tidpunkten för den väpnade konflikten i Syrien åter att stå i fokus (i den tidigare avkunnade domen fann tingsrätten att det rådde en väpnad konflikt i Syrien från och med februari 2012).
Tingsrättens dom meddelades 11 maj 2016. I den nya domen fann domstolen att existensen av väpnad konflikt bestäms utifrån de kriterier som utarbetats i rättspraxis från krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien, och att det i vart fall förelegat en icke-internationell väpnad konflikt i Syrien sedan slutet av maj 2012. Tingsrätten fann vidare att den fem dygn långa misshandeln pågick under den tid det rådde väpnad konflikt. Däremot ansåg inte domstolen att det fanns en tillräcklig koppling mellan misshandeln och den väpnade konflikten eftersom offret inte tillhörde motståndarsidan. Den tilltalade dömdes till sju års fängelse för synnerligen grov misshandel, men friades från folkrättsbrottet. Domen väcker intressanta frågor rörande vilka handlingar som kan kopplas till den väpnade konflikten (berörs kort nedan) och vilka personer som kan betraktas som skyddade under den humanitära rätten. Tyvärr medger inte utrymmet i denna artikel en närmare analys av dessa rättsfrågor.
Terrorism och internationell humanitär rätt – risk för överlappning
I Sverige regleras terroristbrott enligt Lag [2003:148] om straff för terroristbrott. Straffansvar utkrävs för den som utför ett eller flera angivna brott, till exempel, mord, dråp, grov misshandel, människorov, eller mordbrand, om gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation och avsikten med gärningen är att
- injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp,
- otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller
- allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation
Det finns alltså två rekvisit: Gärningen ska allvarligt kunna skada en stat eller mellanstatlig organisation och ska uppfylla minst en av de tre punkterna.
Här riskeras en överlappning mellan det humanitära regelverket och terroristbrottslagen. Å ena sidan är det fullt möjligt att organiserade väpnade gruppers attacker på en stats väpnade styrkor sker i överensstämmelse med humanitärrättsliga regler och sådana attacker kan därför inte betraktas som krigsförbrytelser. Å andra sidan kan samma handling bryta mot regler i terroristbrottslagen eftersom handlingen i sig syftar till att allvarligt skada en stat med avsikt att destabilisera politiska och konstitutionella strukturer (den organiserade väpnade gruppen försöker att besegra regimen eller skapa en ny stat). Flera av de internationella juridiska ”terrorisminstrumenten” gör därför undantag för väpnade styrkor. Detta undantag innefattar i vart fall statliga väpnade styrkor men mycket tyder på att också organiserade väpnade gruppers väpnade styrkor inkluderas. Däremot kan undantaget knappast omfatta sådana gruppers väpnade styrkor som genom sitt handlande uppvisar en systematiskt bristande respekt för det humanitärrättsliga regelverket.
Även civila kan begå krigsbrott
I Göteborgsdomen från december 2015 fann domstolen att det förelåg en väpnad konflikt i Syrien vid tidpunkten då gärningarna begicks. Den huvudsakliga bevisningen utgjordes av en videofilm där två personer omhändertagits av en grupp män och får halsarna avskurna. De två dömda personerna håller inte själva i kniven, men organiserar och dirigerar händelserna på plats. I nästa steg analyserade domstolen om gruppen i videon kunde utgöra en organiserad väpnad grupp. Domstolen ansåg inte att gruppen uppfyllde kriteriet på organisation då det är ”oorganiserat på platsen varvid det fotograferas med mobiltelefoner och är allmänt stoj och glädjescener på platsen. Man kan inte heller iaktta någon vare sig egentlig ordergivning eller befälsordning.” Domstolen fann att det inte var någon egentlig väpnad grupp som utförde gärningarna och gick då vidare för att avgöra om det kunde röra sig om ett terroristbrott.
Bedömningen väcker intressanta frågeställningar. Det är fullt möjligt att männen utgjorde en egen organiserad väpnad grupp (mindre troligt) eller tillhörde en organiserad väpnad grupp trots att gruppen vid tidpunkten för brottet uppträdde oorganiserat. Ytterligare något som bör beaktas är att det inte endast är medlemmar i organiserade väpnade grupper som kan begå krigsförbrytelser. Även individer som deltar i den väpnade konflikten utan att det sker i en organiserad form kan begå sådana brott. Detsamma gäller för personer som enligt den humanitära rätten betraktas som civila. Att på detta sätt medverka till att mörda två tillfångatagna personer kan utan tvekan kvalificeras som en krigsförbrytelse.
Nexus – den nödvändiga kopplingen till den väpnade konflikten
I det här fallet hade domstolen korrekt fastställt att det redan rådde en väpnad konflikt i Syrien. Därför saknade det betydelse om de åtalade tillhörde en organiserad väpnad grupp eller inte vid bedömningen om straffansvar för krigsförbrytelse. Däremot krävs det att handlingen hade en koppling, så kallat nexus, till den väpnade konflikten för att det ska kunna utgöra en krigsförbrytelse. Ett mord som utförs på grund av en spelskuld är fortfarande ett mord även om det begås inom ett konfliktområde. Däremot kan det betraktas som en krigsförbrytelse om gärningen utförs som en del av den väpnade konflikten.
I det här fallet fanns det en koppling mellan gärningen och den väpnade konflikten. Det visas genom domstolens resonemang i förhållande till terroristbrottet och de särskilda rekvisit som måste vara uppfyllda för att döma för detta brott. Domstolen ansåg att handlingarna kunde allvarligt skada staten Syrien och utfördes i syfte att injaga allvarlig fruktan hos en befolkningsgrupp. Genom detta resonemang påvisas indirekt också en tydlig koppling mellan handlingen och den väpnade konflikten. Därmed skulle samma handling både kunnat betraktas som en krigsförbrytelse (eftersom gärningen inte är tillåten enligt den humanitära rätten) och som ett terroristbrott. Domen fastställdes av Hovrätten för Västra Sverige i mars 2016. Även hovrätten prövade endast yrkandet om straffansvar för terroristbrott, det vill säga, åklagarens förstahandsyrkande.
Respekt för den internationella humanitära rätten
De båda männen dömdes till fängelse på livstid även av hovrätten. Ur ett straffmätningsperspektiv är det kanske av mindre vikt om de också skulle ha dömts för krigsförbrytelser. Däremot får det inte råda några tvivel om vad som utgör krigsförbrytelser i svensk rätt och vilka kriterier som ligger till grund för existensen av en väpnad konflikt. Å ena sidan är det av avgörande betydelse för respekten för den internationella humanitära rätten att handlingar som är tillåtna enligt det regelverket inte riskerar att betraktas som terroristbrott. Å andra sidan skall individer som faktiskt begår krigsförbrytelser också straffas för dessa. Respekten för den internationella humanitära rätten riskeras om incitamentet att följa den undergrävs genom en ökad kriminalisering på terrorismens område. Samtidigt måste handlingar som utgör krigsförbrytelser, oavsett vem som begår gärningarna, bestraffas som sådana. Det innebär en viktig signaleffekt och kan i förlängningen förväntas bidra till ökad respekt för det humanitärrättsliga regelverket.
Dr. Ola Engdahl
Docent i folkrätt vid Försvarshögskolan och expert i utredningen om genomförande av vissa straffrättsliga åtaganden för att förhindra och bekämpa terrorism
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Zarah Abrahamsson, redaktör Folkrätt.
Lämna ett svar