Den mörka sidan av fredsbevarande operationer

DEBATT Att FN:s fredsbevarande personal begår sexuella övergrepp är en mörk sida av fredsbevarande insatser som behöver uppmärksammas, menar Emma Jidinger, student vid Försvarshögskolan och forskningsassistent hos The Humanitarian Advisory Group. Hon listar sex åtgärder som kan förebygga sexuellt våld inom ramen för fredsbevarande insatser.

Under det gångna året har FN:s rykte som fredsbevarande aktör fått sig en rejäl smäll. Under 2015 rapporterades runt 100 fall av sexuella övergrepp inom ramen för fredsbevarande insatser, och siffran växer. Många kommer nog ihåg skandalen när Anders Kompass öppnade upp för att tala om dessa problem och snabbt tystades ned. Nu, några månader senare, är det som att många av oss har glömt bort dramatiken kring Kompass och att hans observationer fallit i glömska. Ändå är det viktigt att vi ägnar en tanke åt de negativa konsekvenser som fredsbevarande operationer ibland för med sig. Hur kan vi skydda de mest utsatta, och upprätthålla fred, om delar av FN:s personal utnyttjar den maktposition som ordet ”fredsbevarande” för med sig?

Historisk överblick

Sexuella övergrepp inom ramen för fredsbevarande operationer är inget nytt fenomen; ser vi till historien har FN ett minst sagt besudlat rykte. Sexuella övergrepp utförda av fredsbevarande personal har rapporterats i länder som Kambodja, Bosnien, Timor-Leste, Haiti och Liberia (se exempelvis Prins Zeid Ra’ad Zeid Al-Husseins rapport 2005 och Generalsekreterarens rapport A/69/779 2015), och under senare år har oroväckande många incidenter rapporterats i Demokratiska republiken Kongo och Centralafrikanska republiken. Återkommande mönster, där sex byts mot mat, berättelser om kvinnor som lämnas ensamstående med ”fredsbevarande-barn” efter operationers slut, samt statistik som visar på ökad prostitution och otäcka historier om våldtäkter, har identifierats i både FN:s egna rapporter och av oberoende organisationer och individer (läs om hur Kathryn Bolkovac tystades ned när hon försökte upplysa omvärlden om sexslaveri i Bosnien under FN:s mission UNMIBH. Hollywood filmen The Whistleblower är baserad på Kathryns historia).

FN har tagit små steg för att ändra på situationen, år 2000 skrev säkerhetsrådet på resolution 1325 Kvinnor, fred och säkerhet, 2003 svarade FN på kritiken om sexuella övergrepp genom generalsekreterarens Zero Tolerance Bulletin. År 2006 började FN lagra information om sexuella övergrepp i en databas och 2008 skrevs resolution 1820 som erkände våldtäkt som ett krigsbrott samt ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Med dessa bestämmelser i bagaget måste vi fråga oss hur och varför vi fortfarande hör oroväckande många historier om hur kvinnor och barn (och män) tvingas genomgå övergrepp av dem som har uppdraget att skydda dem.

Ett steg i rätt riktning?

Den 11:e mars i år godkände FN:s säkerhetsråd resolution 2272 för att bekämpa sexuella övergrepp i fredsbevarande operationer. Resolutionen uppmanar generalsekreteraren att ersätta kontingenter när incidenter av sexuell härkomst inte utretts på ett genomgående och tillfredställande sätt, när gärningsmannen inte hålls ansvarig, eller om generalsekreteraren inte blivit underrättad om pågående utredning om sexuellt övergrepp. Resolutionen innebär även att FN, för första gången, uppger vilket land som utpekad gärningsman kommer ifrån. Detta är till viss del ett historiskt ögonblick, då det sätter press på truppbidragande länder att rättsligt pröva utpekade förövare. Samtidigt är detta riskfyllt för FN, som kan tappa stöd och bidrag från de truppbidragande länder som namnges. Det här är dessutom första gången FN godkänner en resolution som explicit siktar på att bekämpa sexuella övergrepp i fredsbevarande operationer. FN har med detta tagit ett positivt steg genom att bestämma sig för att officiellt hänga ut de länder som inte följer upp anklagelser mot sina soldater (dessa undslipper allt för ofta åtal). Tyvärr utelämnar resolutionen frågor som berör soldaternas straffrihet under FN-flagg.

Immunitet och ansvarsutkrävande 

Ett stort problem vad gäller åtal av fredsbevarande soldater är den immunitet som soldaten kontrakterats. En fredsbevarande soldat kan endast åtalas juridiskt av det truppbidragande land som soldaten utplacerats från. När FN skickar soldater på fredsbevarande uppdrag står denne alltså endast skyldig i sitt hemland. Detta är problematiskt av flera anledningar, bland annat är det geografiska avståndet mellan värdlandet, där incidenten inträffat, och det truppbidragande landet, där rättsprocessen oftast tar plats, långt. Det lider ofta brist på bevis och tillgång till målsäganden och vittnen, både på grund av det geografiska avståndet, men också på grund av sociala och kulturella regler. Om målsägande är tillgänglig är det inte säkert att denne är villig att bistå i en rättegång på grund av rädsla för sociala repressalier. Om en kvinna har haft sex före äktenskap, även om det inte var av egen vilja, kan detta få stora personliga konsekvenser för henne. I vissa länder är sex före äktenskap en olaglig handling och kvinnan kan åtalas för brott, i andra fall är det socialt oacceptabelt och kvinnan kan därför bli socialt utstött och stigmatiserad av samhället (och ofta lämnad ensam att försörja ett barn). Att ens behöva fundera över dessa frågor är tyvärr inte allt för vanligt eftersom soldater ytterst sällan ställs inför rätta. En del av förklaringen kan ligga i vad som ter sig vara en ovilja från FN-personal att rapportera kollegors olagliga aktiviteter, en tystnadskultur som tvingar även de som misstycker att hålla sig utanför. Detta betyder att informationen med stor sannolikhet inte sprids utanför operationen och att mörkertalet är stort.

Vad kan göras?

För att förebygga att sexuella övergrepp begås inom ramen för fredsbevarande insatser, ett signifikant problem som pågått under alldeles för lång tid, bör FN seriöst diskutera följande åtgärder:

• Inkludera generalsekreterarens Zero Tolerance Bulletin i MoU (Memorandum of Understanding) och Terms of Reference.
• Göra FN:s Ten Rules and We Are United Nations Peacekeepers, som i dagsläget ses som riktlinjer, till rättsligt bindande dokument.
• Bistå med ordentliga klagomålsmekanismer, där offren garanteras stöd, uppföljning av fall och kompensation för skador (fysiska såväl som psykiska).
• Noggrannare rekrytering av personal, inkludera tester i förståelse av jämlikhet.
• Inför obligatorisk och rigorös träning i att förebygga förekomster av sexuella övergrepp och gender mainstreaming i alla truppbidragande länder före utplacering.
• Utveckla system som förebygger att tidigare gärningsmän inte kan omplaceras inom organisationen.

Det är av hög vikt att incidenter där FN-personal utnyttjar människor sexuellt behandlas snabbt och seriöst, att gärningsmän straffas och offren kompenseras. Detta är viktigt för att upprätthålla FN:s legitimitet som aktör, för att öka FN:s chanser att uppfylla sitt mandat, och för att det helt enkelt är oacceptabelt att fredsbevarande aktörer bidrar till instabilitet och bryter mot mänskliga rättigheter.

Emma Jidinger

Emma Jidinger är student vid Försvarshögskolan och forskningsassistent hos The Humanitarian Advisory Group i Melbourne.