ANALYS I vissa afrikanska länder kantas valen av våldsamheter, i andra går människor till val i fredens tecken. Vad förklarar skillnaden? Enligt Hanne Fjelde och Kristine Höglund, fredsforskare vid Uppsala universitet, beror våldet på fyra faktorer: demokratins konsolidering, landets valsystem, etnisk exkludering, och ekonomiska orättvisor.
Vissa länder, som Nigeria, Kenya och Elfenbenskusten, har alla upplevt omfattande valrelaterat våld, inklusive hot och trakasserier mot väljare och politiska kandidater, attacker mot vallokaler, och sammandrabbningar mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor. Men i andra afrikanska länder, som Benin, Malawi och Namibia, har valen oftast gått fredligt till.
Vilka länders valrörelser riskerar att kantas av våld? Enligt vår forskning om valrelaterat våld i Afrika beror svaret – åtminstone delvis – på fyra faktorer: hur djupt rotad demokratin är, vilket valsystem landet har, huruvida folkrika etniska grupper vägras inflytande, och hur stora de ekonomiska orättvisorna är.
Valrelaterat våld är särskilt allvarligt eftersom det undergräver möjligheten att hålla fria och rättvisa val. Våldet innebär också direkt fysisk och psykologisk skada. Men minst lika viktigt är det faktum att hot om våld kan beröva människor deras rösträtt och minska valdeltagandet, begränsa antalet kandidater, och äventyra valresultatet. Valrelaterat våld när auktoritära system och undergräver medborgarnas förtroende för den demokratiska processen.
Valsystemet spelar roll
I en ny studie som presenteras i British Journal of Political Science undersöker vi hur olika valsystem påverkar risken för att valrelaterat våld ska förkomma. Vi skiljer grovt mellan majoritetsvalsystem och proportionella valsystem. I majoritetsvalsystem äger valen typiskt rum i enmansvalkretsar, där valet står mellan individuella politiker. Den kandidat som får flest röster vinner mandatet i valkretsen. USA har till exempel detta valsystem. I andra länder väljs den lagstiftande församlingen med hjälp av ett proportionellt valsystem, där flera kandidater väljs från varje valdistrikt. I sin renodlade form lägger väljarna då sin röst på ett politiskt parti och den lista av kandidater som sammanställs av partiet. Partierna får i sin tur ett antal platser i parlamentet baserat på hur många röster de får. Det är detta valsystem som återfinns i Sverige. Med hjälp av statistisk analys visar vi att länder i Afrika som har majoritetsvalsystem har en högre sannolikhet att vara med om valrelaterat våld än länder med proportionerligt valsystem.
Vi argumenterar för att det mönster vi ser beror på att majoritetsvalsystem leder till en dynamik där vinnaren tar hem alla fördelar, särskilt i länder där de demokratiska institutionerna ännu inte har mognat. De formella institutioner som omger valet bidrar till att forma incitamentsstrukturen som styr politiskt beteende och valprocessen. I länder där de demokratiska institutionerna har befästs är en valförlust sällan tillräcklig för att motivera våldsanvändning. I en demokrati accepterar politiker och andra ledare valresultatet, oavsett hur besvikna de är. Kostnaderna för att utmana de demokratiska spelreglerna med våld är dessutom högre än kostnaderna för en valförlust. Under sådana omständigheter förstärker val demokratin.
I Afrika samverkar dessvärre de formella spelreglerna kring valet med inflytelserika, informella institutioner. Detta på ett sätt som gör att mer står på spel i varje val. I många länder domineras politiken av så kallade patrimoniella relationer där politiska kandidater belönar en röst i valurnan med löfte om eller tillgång till fördelar som mark, utbildning, arbeten och till och med pengar. Den här typen av informella nätverk innebär att politiskt inflytande för med sig ekonomiska fördelar för den enskilde politikern, hens familj, och, ofta, hens etniska folkgrupp.
Dynamiken gör att mer står på spel i Afrikas val, på två sätt. För det första ökar de privata fördelarna som kommer med politiska uppdrag . I sammanhanget kommer politiker i högre grad att utnyttja sitt politiska inflytande för att tillgodogöra sig statliga resurser genom att, till exempel, manipulera upphandlingar, tillägna sig materiella privilegier i form av mark, eller genom att helt krasst plundra statskassan. Det medför också att vissa politiker i större utsträckning söker politiska uppdrag för att få tillgång till dessa privilegier, och väljarna stödjer dem i hopp om att deras etniska grupp ska få del av tillgångarna.
För det andra innebär dynamiken att politiker som redan innehar ett politiskt uppdrag har ett övertag i kommande val, eftersom de kontrollerar statens resurser. I såväl proportionella som majoritetsvalsystem värderar politikerna folkvalda uppdrag eftersom de gör att en har möjlighet att sätta agenda samtidigt som en kontrollerar finansiella resurser och privilegier. Men det finns en viktig skillnad. I proportionella valsystem kan fler än ett parti ta makten. I majoritetsvalsystem, å andra sidan, kan endast en kandidat från varje valkrets ta hem en parlamentsplats. Mycket står alltså på spel.
Denna ”vinnaren-tar-allt-dynamik” förstärker uppfattningen att valen är nollsummespel där det som gäller är att vinna eller att försvinna. Antingen har man kontroll över staten och dess resurser eller så förlorar man allt. Denna tragiska dynamik gör att såväl sittande politiker som utmanare kan välja att bruka våld för att vinna valet.
Etnisk splittring och ekonomisk orättvisa
Fler faktorer bidrar till att öka vad som står på spel i valen och till förklaringen av valrekaterat våld. Länder med majoritetsvalsystem riskerar i högre grad att drabbas av valrelaterat våld om folkrika och politiskt mobiliserade etniska grupper vägras formellt politiskt inflytande. Gruppens storlek är viktig eftersom den påverkar väljarnas och politikernas förväntningar rörande chansen att nå makten. Oppositionspolitiker som bygger sitt väljarstöd på folkrika men exkluderade grupper utgör ett stort hot för de som för närvarande innehar makten, vilket ger de senare incitament att använda sig av våld, i form av arresteringar, trakasserier och hot, för att vinna valet.
När en stat har stora ekonomiska klyftor gör även det att mer står på spel i valet. Att vinna valet kan innebära att en grupp får tillgång till ekonomiska resurser i form av arbeten, mark, statlig entreprenad, och pengar. En seger vid valurnorna är därför särskilt viktigt i länder där en valförlust kan innebära ekonomisk marginalisering för politikerna och deras väljarbas. Vi ser i vår studie att valrelaterat våld är mer sannolikt i länder med majoritetsvalsystem där mark kontrolleras av en liten samhällselit.
Vad behöver göras?
Mer forskning hjälper oss att första varför vissa länder drabbas hårdare av valrelaterat våld än andra länder. Några andra faktorer som forskningen visar på som ökar risken för valrelaterat våld är en brist på effektiva mekanismer för att kontrollera den exekutiva makten, en föreställning om att segermarginalen är liten, misstankar om valfusk, och (något förvånande) närvaron av valobservatörer.
Lärdomarna från vår och andra studier är viktiga för de som arbetar med att utforma och reformera politiska system. Om vi vill att länder ska acceptera valresultaten utan våld bör åtgärder vidtas för att minska vad som står på spel i politiska val, fördela de ekonomiska tillgångarna jämnare, och göra det möjligt för fler partier och samhällsfraktioner att få tillgång till politisk makt.
Hanne Fjelde och Kristine Höglund (översättning Sebastian van Baalen)
Hanne Fjelde är docent i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.
Kristine Höglund är professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet. Tillsammans driver de forskningsprojektet Electing Violence? The Causes of Electoral Violence in Africa.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Sebastian van Baalen, redaktör Bistånd & Utveckling, Klimat & Säkerhet, Afrika.
Lämna ett svar