Sverige – en humanitär stormakt i ett vacklande system

DEBATT Idag, den 23 maj, öppnas World Humanitarian Summit i Istanbul, det första toppmötet någonsin gällande humanitära frågor. Pieter-Jan van Eggermont, Humanitär Rådgivare på Läkare Utan Gränser Sverige, skriver om de utmaningar som Sverige som humanitär stormakt har framför sig.

Sjukhusbombningar. Bristande respons i epidemier och konflikter. Förvrängning av humanitära principer för att passa politiska agendor. Som humanitär stormakt i en rörig säkerhetspolitisk verklighet har Sverige en tuff väg framför sig.

Sverige beskrivs ofta som ”humanitär stormakt” på grund av positionen som en av världens största givare av humanitärt bistånd och den mycket aktiva politiken inom området. Det humanitära systemet är skapat för att bemöta de – för tillfället rekordhöga – humanitära behoven på ett effektivt och samordnat sätt med begränsade resurser. Sverige har en viktig roll i utformandet av det humanitära biståndets framtid, till exempel genom utrikesministerns deltagande i FN:s högnivåpanel om humanitär finansiering. Enligt FN:s organ för humanitär samordning (OCHA) har aldrig tidigare så många människor varit i behov av humanitärt stöd. Dessutom är merparten av dessa humanitära behov direkt kopplade till aktivt pågående väpnade konflikter. Det finns med andra ord starka kopplingar mellan den säkerhetspolitiska verkligheten och den humanitära behovskartan.

Läkare Utan Gränser och andra organisationer som jobbar med humanitär nödhjälp i kriser och konflikter står inför en mycket osäker framtid. Sydsudan, Syrien och Jemen är några exempel på dagens största humanitära kriser i konfliktområden där det även råder fullständig brist på respekt för den internationella humanitära rätten, krigets lagar. Enligt krigets lagar är det förbjudet att avsiktligt attackera sjukvårdsanläggningar, sjukvårdspersonal och personer som sökt vård och därmed är försatta ur strid, och enligt den Internationella Brottsmålsdomstolens Romstadga utgör sådana handlingar krigsförbrytelser. Trots detta har riktade attacker och systematiska bombningar av sjukvårdsanläggningar ökat i alarmerande fart just på platser där sjukvårdsbehoven är som störst.

Krav på oberoende utredningar och ansvarsutkrävande

I oktober 2015 bombades Läkare Utan Gränsers traumasjukhus i Kunduz, Afghanistan. 42 människor miste sitt liv, och det var den dödligaste attacken i organisationens historia, sett till antalet dödsoffer. Den USA-ledda NATO-insatsen tog snabbt på sig ansvaret, utredde händelsen internt och gick efter ett antal månader ut med en egen rapport som avfärdade attacken som ett misstag baserad på mänskliga och tekniska faktorer.

I Syrien har sjukhusattacker förekommit med en skrämmande regelbundenhet i flera år, både före och efter Rysslands intervention. Trots att ett flertal riktade bombningar har totalförstört sjukvårdscentraler och dödat många patienter och personal, har ingen någonsin tagit på sig ansvaret. Av de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd är fyra associerade med koalitioner som deltar i bombningar i Syrienkonflikten, en konflikt som rasar med oförändrad styrka. Bara sedan 2015 har över 60 vårdanläggningar som Läkare Utan Gränser driver totalförstörts.

Kunduzbombningen blev startpunkten för Läkare Utan Gränser att driva frågan om oberoende utredningar av sjukhusattacker mycket mer aktivt. Den slutgiltiga rapporten om Kunduz som USA publicerade gav få konkreta svar på hur världens mest avancerade militära stormakt kunde hamna i en situation där man oavbrutet bombade ett sjukhus i nästan en timme. Rapporten förnekade att det skulle handla om ett krigsbrott med hänvisning till att attacken inte var avsiktligt riktad mot sjukhuset.

Den Internationella kommissionen för undersökande av fakta (IHFCC), upprättad i enlighet med Artikel 90 i Första tilläggsprotokollet till Genèvekonventionerna, är det enda permanenta organ som specifikt finns till för att utreda brott mot internationell humanitär rätt. Sverige har signerat och stödjer IHFFC formellt, men en aktivering av kommissionen för att utreda någon av de många sjukhusattackerna har hittills inte inträffat. Den 3 maj antog FN:s säkerhetsråd resolution 2286 (2016) som på nytt bekräftar vikten av att skydda hälso- och sjukvård i konflikter, och som även explicit omnämner vikten av oberoende och opartiska utredningar av den typen av incidenter som inträffat i Kunduz, Jemen, Syrien och andra kriser.

Hur berörs Sveriges säkerhetspolitiska förbindelser av dessa utvecklingar?

Om den svenska regeringens pågående kampanj för en plats i FN:s säkerhetsråd når framgång kommer frågan om attacker mot civila mål upp som en självklar profilfråga för att fortsätta vara en trovärdig nyckelspelare på den humanitära arenan.

Det går inte heller att utesluta att det kan komma att ske fler NATO-interventioner i humanitära kontexter i framtiden. Sveriges säkerhetspolitiska linje inkluderar deltagande i sådana insatser, även FN-ledda, exempelvis i Libyen, Afghanistan, Mali och Irak. Oavsett om ett svenskt medlemskap i NATO blir aktuellt eller inte, kommer en eventuell svensk roll i framtida insatser ge anledning till frågan huruvida Sverige är beredd att kompromissa gällande bristande efterlevnad av krigets lagar från sina militära samarbetspartners.

Läkare Utan Gränser är ingen pacifistisk organisation. I enskilda kriser som folkmordet i Rwanda eller vid ebolautbrottets kulmen har även vår organisation uppmanat användning av militära resurser av olika anledningar. Men när freds- eller statsbyggande interventioner som inkluderar regimbyte, terrorbekämpning eller andra politiska mål börjar att blandas ihop med humanitära insatser finns stora risker för att humanitära principer sätts ur spel och hjälp inte längre ges baserat på behov.

Det är inte bara i väpnade konflikter som principbaserad humanitär hjälp äventyras: som en del av EU:s uppgörelse med Turkiet om flyktingkrisen har man visat sig vara beredd att villkora stödpaketet med humanitär finansiering – som kommer bli flera gånger större än EU:s totala samlade bistånd till resten av världen – med hur pass framgångsrikt Turkiet är i att hålla flyktingar borta från europeisk mark.

Frågan kvarstår om Sverige kommer att tillåta sin ambitiösa humanitära politik att urvattnas genom den typen av politisering av humanitärt bistånd.

Att vara storfinansiär av det dyra humanitära systemet med dess tröga koordinationsstrukturer är en sak. Att se till att hjälpen når fram på ett kostnadseffektivt sätt och fritt från politiskt manipulation är en annan. Det kan konstateras att i ett flertal kriser har det funnits allvarliga brister gällande effektiva akutinsatser i samband med epidemier och i konfliktområden. Reform av det humanitära systemet är sedan flera år ett väletablerat begrepp, dock utan särskilt mycket konkreta resultat.

Läkare Utan Gränser drar sig ur World Humanitarian Summit 2016

En annan fråga är hur mycket det FN-ledda humanitära systemet är redo att gå från ord till handling vad gäller alla dessa ödesfrågor. Läkare Utan Gränser beslutade nyligen att inte delta i det första humanitära toppmötet någonsin, World Humanitarian Summit, som hålls idag i Istanbul, den 23 maj. Agendan för FN-toppmötet har tydligt visat hur pass svagt intresset är för att prioritera brinnande frågor rörande det pågående våldet mot patienter och sjukvårdspersonal, den inhumana behandlingen av flyktingar och migranter, eller den ineffektiva responsen under exempelvis ebolautbrottet. Toppmötet hade kunnat vara ett ypperligt tillfälle att försöka få FN:s medlemsstater på banan vad gäller dessa utmaningar i form av bindande åtaganden. Agendan visade sig inte ha några som helst sådana ambitioner vilket är en missad chans.

I en säkerhetspolitisk verklighet där humanitära behov är till stor del kopplade till konflikter måste ambitionsnivån för Sverige ligga högt på en rad områden. För att bevara sin relevans som humanitär stormakt i det vacklande humanitära systemet som försöker nå ut till miljontals människor på flykt från bomber behövs nya krafttag som går mycket längre än enbart pengarna.

Pieter-Jan van Eggermont

Humanitär Rådgivare på Läkare Utan Gränser Sverige

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Zarah Abrahamsson, redaktör Folkrätt.