DEBATT Dotterbolag i fattiga länder har i årtionden använts för att skydda sina moderföretag från anklagelser om övergrepp mot mänskliga rättigheter. Kan historien om elva fattiga kvinnor i östra Guatemala bidra till att ändra på detta? Anna Tibblin, internationell chef för We Effect, belyser frågan om företagens ansvar vid markkonflikter, där ekonomiska intressen ofta ställs mot mänsklig säkerhet.
Hennes man var ute i fälten och arbetade när en grupp soldater, poliser och säkerhetstjänstemän från gruvbolaget kom till familjens hem. Männen sade att familjen måste flytta; att marken tillhörde ett kanadensiskt gruvbolag. Männen åt den måltid Margarita Caal Caal hade lagat åt sina barn, sedan våldtog de henne. När de var färdiga, satte de familjens hus i brand.
Det skulle dröja många år innan Margarita Caal Caal kunde berätta vad som hände den eftermiddagen i den lilla bergsbyn i Lote Ocho i östra Guatemala. I början av april publicerades hennes vittnesmål i en artikel i New York Times.
Margarita Caal Caal har, tillsammans med tio andra kvinnor som gruppvåldtogs den dagen 2007, stämt det kanadensisiska gruvbolaget HudBay Mineral för vårdslöshet och psykiskt lidande. Moderföretaget borde ha haft bättre kontroll över dotterbolagets verksamhet i Guatemala, menar kvinnornas advokater.
Svår rättsprocess kan ge långsiktig effekt
HudBay Mineral friskriver sig allt ansvar eftersom de inte ägde gruvan i Guatemala vid den tidpunkt övergreppen ägde rum. Men domare i Kanada menar att det inte är fullt så enkelt. När HudBay Mineral köpte upp det anklagade företaget (som då hette Skye Resources och senare bytte namn till HMI Nickel), tog man även över det juridiska ansvaret för företagets tidigare handlingar.
Rättsprocessen har pågått i flera år, men fallet har fått förnyad uppmärksamhet sedan den före detta säkerhetschefen för Skye Resources ställts inför rätta i Guatemala för ett mord och ett mordförsök på människor som deltagit i en fredlig demonstration mot företaget.
Processen mot HudBay Mineral kan bli prejudicerande. Mer än hälften av världens gruv- och utvinningsföretag har sina huvudkontor i Kanada. En fällande dom kan bidra till skärpta regler för företagens agerande i fattiga länder. Och till att Margarita Caal Caal och andra kan få upprättelse.
Konflikter om markrättigheter
Omkring halva Guatemalas befolkning tillhör urfolk, mestadelas mayafolk. Under det 36-åriga inbördeskriget tvingades mer än en miljon människor fly från sina traditionella marker. Många av de mest värdefulla markerna har tagits över av gruvbolag och andra med ekonomiska intressen, ofta under tveksamma eller oklara omständigheter. Det var vad som hände Margarita Caal Caal och de andra byborna i Lote Ocho. När de återvände till sina gamla marker hade ett gruvbolag flyttat in. Byborna valde att ockupera marken, som de betraktar som sin egen av historiska och kulturella skäl.
Och så fortsätter konflikterna.
Lokalbefolkningen utsätts för hot och våld
20 år efter fredsavtalets undertecknande är Guatemala ett av världens mest våldsamma och ojämlika länder. Fattigdomen ökar och mer än hälften av alla barn lider av kronisk undernäring samtidigt som den ekonomiska eliten äger flest helikoptrar i världen per capita. Skatterna är de lägsta i Latinamerika. Näringslivsorganisationen Cacif menar att social trygghet och utveckling är statens ansvar. Företagarna vill inte vara med och betala notan.
Margarita Caal Caal och de andra kvinnorna från Lote Ocho är långt ifrån ensamma. Det pågår ett otal våldsamma markkonflikter i Guatemala där nationella och internationella företag som bedriver gruvdrift, vattenkraftsutbyggnad eller andra megaprojekt befinner sig i konflikt med lokalbefolkningen. Myndigheter och företag struntar i att följa internationellt överenskomna regelverk, samtidigt som de beskyller urfolken för att vara motståndare till utveckling.
I Guatemalas grannland Honduras mördades bondeledaren och miljöaktivisten Berta Cáceres i början av mars i år. Hon var ledare för bonde- och urfolksorganisationen Copinh, som arbetar för folkgruppen lencas rättigheter. Berta Cáceres ledde även protesterna mot det kontroversiella dammbygget Agua Zarca i Gualcarquefloden. Floden är viktig för Lencafolkets jordbruk och har även stark andlig betydelse.
Berta Cáceres levde under dödshot i flera år. Jag har själv hört henne berätta att hon hotades av politiker, poliser, myndigheter och privatpersoner, som ofta har gemensamt att de har ekonomiska intressen i megaprojekten. När jag träffade Berta Cáceres familj en vecka efter mordet berättade de att hoten hade ökat i omfattning de senaste månaderna.
Utländska och nationella företag har köpt statliga tillstånd att bedriva ett 30-tal megaprojekt på Lencafolkets traditionella marker. Det rör sig om prospektering, gruvdrift, dammbyggen och annan utvinning av naturresurser. Honduras har ratificerat internationella regelverk som erkänner urfolkens rätt till sina traditionella marker och rätt att konsulteras innan ekonomiska investeringar äger rum (bland annat ILO:s konvention 169). Trots detta väljer Honduras att inte hörsamma regelverken.
Vem tar ansvar?
Två veckor efter mordet på Berta Cáceres reste en internationell delegation bestående av 15 parlamentariker, jurister och representanter för människorätts- och andra civilsamhällsorganisationer till Honduras för att uppmärksamma den svåra situationen för människorättsförsvarare och miljöaktivister.
I sin rapport skriver delegationen att utländska företag och finansiärer saknar tillräcklig uppföljning på plats i Honduras. Delegationen kräver ett omedelbart stopp för Agua Zarca-dammen och andra projekt som beviljats utan en fri och informerad konsultationsprocess med den berörda befolkningen. Rapporten konstaterar att det pågår en tilltagande militarisering i Honduras som direkt bidrar till ökad osäkerhet bland befolkningen.
Agua Zarca-dammen byggs av det lokala företaget DESA, Desarrollos Energéticos, som har nära koppling till Honduras säkerhetsstyrkor. Dammbygget finansieras bland annat av holländska utvecklingsbanken FMO, finska utvecklingsfonden Finnfund och centralamerikanska utvecklingsbanken BCIE.
Finansiärerna har tills vidare ställt in sina utbetalningar i avvaktan på mordutredningen. Fyra personer har gripits misstänkta för mordet på Berta Cáceres: tre är anställda vid vattenkraftbolaget DESA och en är militär. Berta Cáceres familj och en växande nationell och internationell opinion kräver att finansiärerna drar sig ur projektet en gång för alla.
I slutändan är det företagen själva som bestämmer.
Anna Tibblin
Internationell chef för We Effect (och i några veckor till även regionchef för We Effect i Latinamerika)
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Linn Hultqvist, redaktör med ansvar för genus- och jämställdhetsfrågor.
Lämna ett svar