Hur ska vi förstå det fredliga Malawi?

ANALYS Det malawiska samhället innehåller flera av de ingredienser som vanligtvis förknippas med väpnade konflikter: utbredd fattigdom, en historia av konialförtryck och diktatur och svaga institutioner. Ändå har landet varit förskonat från väpnad konflikt alltsedan självständigheten. Johan Brosché och Kristine Höglund, forskare i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, förklarar hur vi kan förstå det fredliga Malawi.

Malawi är ett av världens fattigaste länder och har drabbats hårt av de globala klimatförändringarna. Landet har drabbats av torka som resultat av väderfenomenet El Niño. Om regnet uteblir riskerar en stor del av befolkningen svält. Men bilden är inte entydigt negativ. Malawi är ett av de få länder i Afrika som sedan självständigheten för 50 år sedan har varit förskonade från väpnad konflikt. Hur ska vi förstå Malawis fred och är den hållbar givet de förändringar som Malawi står inför?

En del av förklaringen till Malawis fred står att finna i det koloniala arvet och den säregna form av enparistyre som tog vid efter självständigheten. Under kolonialtiden var Malawi inte en regelrätt koloni utan ett protektorat som styrdes genom indirekt styre. Malawi undgick därmed den genomgripande kolonialisering och djupa förtryck som närliggande länder som Zimbabwe drabbades av och som lade grunden för framtida konflikter. Kampen för självständighet i Malawi var relativt fredlig och endast ett fåtal människor dog vilket är en stor kontrast mot Kenya där det så kallade Mau Mau-upproret dödade tiotusentals människor.

Efter självständigheten 1964 styrdes Malawi i mer än 30 år med järnhand av Hastings Kamuzu Banda. Under denna tid var det nästintill omöjligt för oppositionen att verka. Informanter rapporterade så fort en avvikande åsikt uttrycktes. Oliktänkande fängslades, försvann eller tvingades i exil. Media var hårt kontrollerat och yttrandefriheten obefintlig. Det fanns exempelvis ingen inhemsk TV-station i Malawi förrän 1999. Under det kalla kriget lierade sig Banda med Sydafrika och de kapitalistiska västmakterna och undvek på så sätt Sydafrikas interventioner och det stormaktspel som i närområdet bidrog till att skapa väpnade konflikter i Moçambique, Namibia och Zimbabwe.

Efter det kalla krigets slut berördes även Malawi av den demokratiseringsvåg som svepte över Afrika. 1994 hölls det första flerpartivalet där Banda och hans parti förlorade och till allas förvåning avgick fredligt. Två viktiga faktorer bidrog sannolikt till Bandas beslut att inte ta till vapen för att behålla makten. Dels insåg han troligen att hans möjligheter att stå emot införandet av flerpartistyre var väldigt små givet de förändringar som ägde rum i världen på grund av det kalla krigets slut. Dels hade han vid valet uppnått en hög ålder, han var 96 år. Liksom självständighetsprocessen var övergången till demokratiskt styre relativt fredlig. Bland annat spelade religiösa aktörer en stor roll både i att föra fram kraven på förändring och som medlare mellan de olika politiska grupperingarna. När politiska kriser inträffat i Malawi har vid upprepade tillfällen religiösa organisationer tagit på sig rollen som medlare och bidragit till konfliktlösning.

Bandas långvariga diktatur har påverkat den politiska och ekonomiska utvecklingen i landet. Särskilt har det hämmat kritiskt tänkande, öppen protest och krav för grundläggande medborgerliga rättigheter. Inpräntat i Malawiernas mentalitet finns dels arvet från den hårda diktaturen, dels Bandas fyra slagord – obedience, discipline, loyalty, unity. Banda hyllas fortfarande av en förvånansvärt stor andel av malawierna.

Relationen mellan olika etniska grupper har också påverkat Malawi i fredlig riktning. Landet är visserligen etniskt heterogent men relationerna mellan de olika grupperna präglas inte främst av konkurrens. Giftermål mellan individer från olika etniska grupper är mycket vanligt. Relationen mellan muslimer och kristna karaktäriseras också av samförstånd snarare än konflikt. De politiska skiljelinjerna har snarare varit på en regional nivå (norra, centrala och södra regionen) där den södra regionen på grund av sin stora befolkning sedan införandet av flerpartistyre haft en politisk fördel. Men denna konflikt har inte antagit en etnisk dimension som har varit konfliktgenerande i många andra delar av Afrika. Under senare år har det skett en viss radikalisering – både bland kristna och muslimer – som väcker oro inför framtiden.

Fattigdom är ytterligare en faktor som är av central betydelse för att förstå Malawis politiska urveckling. De flesta malawier – runt 85 procent av befolkningen – försörjer sig genom småskaligt jordbruk. Utvecklingsmöjligheterna begränsas bland annat av befolkningens låga utbildningsgrad. Malawis extrema fattigdom har gjort det svårt att mobilisera för protester då kampen för daglig överlevnad begränsar den stora massans möjlighet att vara politiskt engagerade. Men av kanske än större vikt är att Malawis elit – som består av en väldigt liten del av befolkningen – har mycket att vinna på att bevara status quo. Eliten åtnjuter ekonomiska och sociala förmåner och det finns därför en benägenhet bland eliten att vid politiska kriser förhandla fram lösningar som minskar risken för konflikt och risken för stora förändringar. Samtidigt bevaras också de orättvisor som genomsyrar det malawiska samhället.

Huruvida Bandas brutala styre ska kallas för fred kan ifrågasättas, men landet har till skillnad från många grannländer undsluppit ett regelrätt inbördeskrig som vi vet inverkar hämmande på ekonomisk och social utveckling. Vi vet också att länder som genomgått väpnad konflikt en gång har större risk att hamna i våldsamheter igen. Men är freden hållbar?

Malawi står inför oerhörda utmaningar. Befolkningsökningen är explosionsartad. Halva landets befolkning är under 15 år. Varje person som är verksam i den formella ekonomin har i praktiken 93 barn att försörja. Jordbruket och livsmedelsproduktionen påverkas också av klimatförändringar och Malawi har drabbats av dåliga skördar i flera år på grund av torka. För tillfället står 14 miljoner människor i södra Afrika inför hungersnöd. 2,8 miljoner av dessa är malawier. Klimatförändringarna och befolkningsökningen gör även att tillgången till mark minskar. Den exceptionella fattigdomen ökar risken för oroligheter om situationen försämras ytterligare.

Malawis fredliga historia och tradition av att lösa kriser med fredliga medel är en stor tillgång när landet står inför dessa utmaningar. Frågan är om Malawi snart når en kokpunkt där de faktorer som bidragit till att dämpa våldsam konflikt inte längre räcker till. Mycket talar för att landet i framtiden kommer att se fler folkliga protester med krav på regeringen att hantera problem kring matosäkerhet och grundläggande samhällstjänster. Den ökade pressen på marken riskerar även att öka motsättningarna mellan olika etniska grupper.

Johan Brosché & Kristine Höglund

Johan Brosché är forskare och lärare vid institution för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet. Hans nuvarande forskning fokuserar på lokal konfliktdynamik, hur olika konflikter hänger samman, samt orsaker till fred. Geografiskt fokuserar Johan på Afrika och har mestadels fokuserat på Sudan och Sydsudan.

Kristine Höglund är professor vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet. Hon forskar om politiskt våld, fredsbyggande och försoning med fokus på Afrika och även Sri Lanka. Ett av hennes senare projekt berör orsakerna till fred i södra Afrika.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Sebastian van Baalen, redaktör Bistånd & Utveckling, Klimat & Säkerhet, Afrika.