ANALYS Den elfte januari i år återupptogs folkmordsrättegången i Guatemala, en rättsprocess som pågått i 16 år, där två tidigare generaler står åtalade för brott mot mänskligheten och folkmord. De åtalade är Ríos Montt (diktator 1982-1983) och Rodríguez Sánchez, chef för underrättelsetjänsten under Ríos Montts tid vid makten. Aron Lindblom, som arbetar i landet för biståndsorganisationen Diakonia, reder ut vad som hände under folkmordet i Guatemala och varför det är relevant än idag.
År 1999 presenterade sanningskommissionen CEH sin rapport Memory Of Silence där det slogs fast att statliga aktörer hade utfört ”folkmordshandlingar” mot civilbefolkningen i åtminstone fyra regioner under perioden 1981-1983. Det handlar om de områden som domineras av mayagrupperna q’anjob’al och chuj, ixil, kiché samt achí, samtliga i centrala och norra Guatemala.
Rättegången mot Ríos Montt
Till dagens datum har endast folkmordet i ixilregionen prövats i domstol. I maj 2013 dömdes Ríos Montt som ansvarig för folkmord och brott mot mänskligheten mot ixilfolket medan den medåtalade Rodríguez Sánchez friades från alla anklagelser. Kort därefter underkändes denna dom i Guatemalas författningsdomstol och order kom om att rättegången skulle göras om. Den taktik som militärernas försvarsadvokater följde under rättegången 2013, där de skrek åt domaren och lämnade rättssalen i protest, har kritiserats hårt av flera instanser och även lett till att en av advokaterna just nu är avstängd av det guatemalanska advokatsamfundet. Även ordern om att göra om rättegången har kritiserats och det spekuleras i att beslutet togs efter påtryckningar från armén och det guatemalanska näringslivets förening CACIF.
Beslutet är ett hån mot oss överlevare, kommenterade en av medlemmarna i Föreningen för Rättvisa och Försoning (på spanska förkortad till AJR) som är målsägare i rättegången.
För de båda åtalade innebar författningsdomstolens beslut början på en lång husarrest som fortfarande pågår och för de drabbade fortsatte den osäkra väntan på rättvisa. Försök att återuppta rättegången har gjorts vid minst två tillfällen sedan dess, den 5 januari 2015 och nu senast den 11 januari 2016. Båda gångerna har processen avbrutits på grund av teknikaliteter. Nytt rättegångsdatum har för tillfället satts till den 16 mars 2016, men samtidigt står det klart att Ríos Montt inte kommer avtjäna något fängelsestraff då han i augusti 2015 diagnosticerades med senildemens.
Brottet folkmord
FN:s Konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord definierar detta brott som en handling som utförs i avsikt att uppnå något av följande:
- att döda medlemmar av gruppen;
- att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;
- att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;
- att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;
- att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.
Avsikten har varit ett centralt tema i många debatter kring folkmord eller massmord på civila. I den guatemalanska folkmordsdomen från 2013 slår domarna fast redan i inledningen att arméns militärstrategiska planer och det samstämmiga agerandet av alla väpnade grupper som kontrollerades av staten är tillräckligt för att bevisa avsikten att orsaka ixilfolkets undergång. Domen citerar även siffror från Memory Of Silence som registrerade 1,770 mord på civila i ixilregionen under den undersökta perioden 1982-1983.
Enligt samma rapport miste över 200 000 människor livet under Guatemalas inbördeskrig, minst 626 massakrer utfördes av statliga aktörer och upp till en och en halv miljon människor tvingades på flykt. Av de övergrepp som kunnat registreras beräknas statliga aktörer vara skyldiga till 93 procent och offren var till 83,3 procent mayas. Rapporten konstaterar:
”Staten överdrev medvetet hotet från gerillan och buntade ihop all opposition under samma flagg i avsikt att berättiga grova och upprepade brott. När oppositionen blev starkare svarade staten med militära operationer i syfte att fysiskt utrota eller skrämma sina motståndare. Detta förklarar varför majoriteten av offren för statliga övergrepp inte var stridande soldater från gerillaförband utan civila.”
Överlevarnas vittnesmål
María Cedillo vittnade i rättegången mot Ríos Montt och Rodríguez Sánchez 2013. Hennes vittnesmål fokuserar på hur hon och hennes familj tvingades fly undan arméns offensiv. I domen kan läsas:
Armén kom närmare och helikoptrar passerade över berget. Hon minns att de gömde sig i skogen när det föll bomber. De överlevde genom att äta rötter. Under tiden på flykt dog ungefär femton barn. Barnen blev begravda i bergen. De kunde inte laga mat under dagen och på nätterna kunde de bara värma vatten. Om de tände eld under dagen så kom armén och bombade.
Snart tre år efter den första folkmordsrättegången är María Cedillo fortfarande aktiv i överlevarnas rörelse, hon stödjer andra kvinnor som också har vittnat och har deltagit i offentliga forum både i Guatemala och utomlands.
Domen från 2013 är fortfarande giltig för oss, säger María Cedillo, men om vi blir tvingade att vittna igen så gör vi det. Två av våra kamrater har avlidit sedan rättegången 2013 men de vittnen som finns kvar i livet är alla överens. Vi kommer att berätta vad som hände, för vem ska försvara oss om vi inte berättar sanningen?
Urfolken utgör majoriteten av Guatemalas fattiga
Ungefär hälften av Guatemalas befolkning tillhör något av landets urfolk, främst mayafolket. Den guatemalanska statens statistiska undersökning om befolkningens levnadsvillkor (ENCOVI) konstaterar att 79,2 procent av de som identifierar sig som urfolk lever i fattigdom, att fattigdomen ökade under perioden 2000-2014, samt att de län med störst andel urfolk hamnar högst upp på listan av ekonomiskt utsatta (Quiché, Alta Verapaz och Sololá). Urfolken är fortfarande lågt representerade på myndighetsposter och endast 13 procent av ledamöterna i kongressen identifierar sig som urfolk (statistik från Plaza Pública 2012).
Ansvariga för folkmordet sitter kvar vid makten
De problem som låg till grund för att den väpnade konflikten inleddes i Guatemala på 1960-talet – diskrimineringen, rasismen, fattigdomen och den orättvisa fördelningen av jordbruksmark – har således överlevt, och fattigdomen i landet har till och med ökat sedan millennieskiftet. På senare år har det civila samhället och också slagit larm om att aktivister i Guatemala, särskilt de som engagerar sig för miljöfrågor eller urfolkens rättigheter, utsätts för attacker eller anklagas för brott de inte har begått.
De rättegångar som har genomförts mot militärer som misstänks för övergrepp mot de mänskliga rättigheterna har mötts med hårda ord från aktörer som står nära armén. I januari 2016 petades en av arméns högsta befäl, Alfredo Sosa Díaz, efter att han överskridit sina befogenheter och försökt stoppa utredningen av fjorton militärer som står åtalade för brott mot mänskligheten. Men att statsmakten markerar mot militärer på den nivån är ganska nytt i Guatemala. Samma militärer som styrde landet med järnhand under folkmordsåren på 80-talet har tryggt kunnat sitta kvar vid makten ända fram till idag. Som exempel kan nämnas Ríos Montt som lämnade kongressen först vid 86 års ålder, hans dotter Zury Ríos som varit kongressledamot och drev presidentvalskampanj under 2015, den pensionerade översten Ovalle Maldonado som är kongressledamot och leder den nya presidentens parti FCN-Nación, och den nu avsatte ex-presidenten Pérez Molina som placerade andra pensionerade militärer på höga poster inom staten. Tjugo år efter fredsavtalet är den guatemalanska staten fortfarande militariserad.
Vid ett seminarium om övergångsrättvisa i Guatemala City i november 2015 sammanfattade Roberto Garretón, chilensk advokat och kommissionär för Internationella Juristkommissionen, den läxa som det guatemalanska samhället ännu inte lyckats lösa till fullo:
Grundläggande för en lyckad övergång från diktatur till demokrati eller från folkmord till fredlig samexistens, är att inte samma personer sitter kvar vid makten.
Ett liknande resonemang förs av Edwin Canil, överlevare efter folkmordet i Guatemala och tidigare jurist på människorättscentret CALDH som driver folkmordsprocessen mot Ríos Montt.
Att jämföra Guatemala med Chile eller Sydafrika är bara larvigt. Där sitter de som tidigare förtrycktes och förföljdes idag vid makten. I Guatemala är det tvärtom. Vi från mayafolket är lika diskriminerade nu som då, och förövarna går ostraffade.
Det är en monumental uppgift som det guatemalanska samhället nu står inför när rättegångar pågår mot militärer som anklagas för brott mot mänskligheten och folkmord. Arbetet inleddes åren efter fredsavtalet när sanningskommissionens rapport togs fram och publicerades, men de ansvariga ställdes aldrig till svars för sina handlingar. Nu kämpar landet med den utmaningen och de enorma korruptionshärvor som avslöjats sedan förra året visar att det inte är en dag för sent.
Aron Lindblom
Aron Lindblom är Regional Advisor för biståndsorganisationen Diakonia i Guatemala.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Elin Stenung, redaktör Latinamerika, Kvinnor, fred & säkerhet.
Lämna ett svar