Debatt: Självrannsakan och dialog istället för misstänkliggöranden

Försvarsminister Peter Hultqvist har vunnit stor respekt sedan han tillträdde. Men när debatten om Nato och värdlandsavtalet nu tagit fart både i samhället i stort och inom socialdemokratin så är han ordentligt pressad. Stina Oscarson, samhällsdebattör och dramatiker, kritiserar försvarsministern senaste utspel som misstänkliggör kritiker både inom och utanför de egna leden. Det borde istället vara dags för självrannsakan och dialog om både Nato och värdlandsavtalet.

I söndagens Dagens nyheter är en stor intervju med vår försvarsminister. Socialdemokraten Peter Hultqvist. Och har är märkbart pressad. Varför? Den interna debatten om Nato och värdlandsavtalet har äntligen kommit igång inom partiet. Han säger att debatten i sig inte är något problem. Det är bara det att folk tycker fel saker. För de läser inte det aktuella avtalet som han gör.

Och vågar nu även säga det högt. Till och med inom hans eget parti. Och istället för att, som sig bör i en seriös debatt, bemöda sig om att bemöta motståndarnas starkaste argument blir högt respekterade personer indirekt anklagade för att gå ärenden åt Ryssland.

Jag är inte medlem i socialdemokraterna. Inte i något annat parti heller för den delen. Men har under många år iakttagit partikulturen i vårt, än så länge, största parti. Och det gör mig bekymrad. För demokratin. Även riksdagsledamöter från regeringspartiet mp får för övrigt se sig omyndigförklarade för att de på helt demokratisk väg skrivit en motion för att vinna tid att reda ut oklarheterna i avtalet.

Hultqvist upprepar gång på gång att det är allvarligt att det sprids myter och lögner om Natosamarbetet. Detta är ingen smyganslutning säger han. Och utredningen har varit ute på remiss. Så saken anses klar. Nu förväntas partimedlemmar och andra lita på honom. Och det är klart. Avtalet är ju tänkt att börja gälla första juli så det är bråttom. Trots att frågetecknen handlar om stora frågor som Natobaser, kärnvapen och immunitet.

Han talar om den systematik med vilken felaktigheterna sprids. Men inte ett uns av självrannsakan. Inte en tillstymmelse till att ställa frågan: Kan vi ha gått för fort fram? Kanske är avtalet inte så tydligt eftersom så många, även säkerhetspolitiskt kunniga personer, missförstår det? Och kanske var det dumt att bara betrakta avtalet som en teknisk fråga och inte göra en säkerhetspolitiskt analys? Och kanske var det dumt att skicka utredningen på remiss mitt i semestern och helt hoppa över alla folkrörelser?

Oavsett vad man tycker om Nato och det aktuella avtalet måste jag säga att jag finner den systematik med vilken ledande socialdemokrater det senaste året tackat nej till att medverka i offentliga debatter om Nato där kritiska röster funnits med anmärkningsvärd.

Och särskilt anmärkningsvärt blir det eftersom Hultqvist, med de personer han kritiserar, delar uppfattningen att Sverige inte ska gå med i Nato.

Att ibland våga tvivla på sin egen övertygelse, att överväga om det ligger något i vad ens kritiker säger är demokratins immunförsvar. På vilken position man än sitter. Och hur mycket prestige man än lagt i en fråga.

Stina Oscarson

Regissör, dramatiker, skribent och samhällsdebattör

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Robert Egnell, chefredaktör, ansvarig för Fredsbyggande, Inrikespolitik, Terrorism & radikalisering, Europa.