I många år har Mexiko varit landet dit många centralamerikaner har flytt i hopp om ett bättre liv. Men resan till Mexiko är inte bara fylld av uppoffringar, utan också av hinder som den mexikanska staten har satt in för att minska antalet flyktingar som kommer in i landet. Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer rapporterar direkt från Mexiko om flyktingarnas osäkerhet.
Folk som har försökt migrera berättar att de har sett lik i öknen. De är rädda för att göra om resan, men de ser inte någon annan utväg trots att det är farligt.
Så beskriver Teresa Sántiz, ursprungligen från tsotsilurfolket i Chiapas, den farliga flyktingrutten genom Mexiko för Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer. Kristna Fredsrörelsen har tidigare skrivit om Teresa Sántiz som migrerade tillsammans med sin familj till USA som ettåring. Hon har fått berättat för sig att hon nästan dog av uttorkning när de med hjälp av en smugglare tog sig genom öknen i norra Mexiko.
Anledningen till att människor som Teresa flyr genom Mexiko är framförallt att de kriminella gäng som finns i bland annat El Salvador, Honduras och Guatemala, på spanska kända som las maras, har under åren blivit allt brutalare. Många centralamerikanska migranter väljer att lämna sina hem och sina hemländer av rädsla för sina liv. De tre länderna ingår i Centralamerikas norra triangel, den region som utan att befinna sig i krig har högst andel mord per invånare i världen (referens på spanska, red. anm.).
Vad beror det ökade våldet i området på? Korrupta statsapparater och skev ekonomisk fördelning, den ständiga efterfrågan på droger som gör att organiserad brottslighet blomstrar, arbetslöshet och bristen på möjligheter, är några av orsakerna till en allt våldsammare situation. Och inte sällan är dessa anledningar starkt länkade till varandra.
Hårdare mexikansk gränsbevakning
När Mexikos president Enrique Peña Nieto i juli 2014 presenterade Programa Integral Frontera Sur, handlingsplanen för den södra gränsen, hänvisade han till migranternas mänskliga rättigheter och att de med hjälp av den nya planen skulle skyddas.
Det beräknas att antalet deportationer av utlänningar i Mexiko under 2015 kommer att öka med 70 %, jämfört med föregående år. Fler och fler människorättsorganisationer i Mexiko rapporterar i sin tur om ökad utsatthet, istället för ökad säkerhet, för de migranter som försöker ta sig genom landet. Härbärgen som ligger längs de traditionella migrantrutterna har sett en minskning av människor som passerar via dem, vilket de förklarar med att många nu väljer att ta alternativa vägar för att undvika att stöta på säkerhetspersonal. De människor som ändå passerar härbärgena tenderar i sin tur att behöva en annan typ av stöd än den som tidigare har erbjudits. Många av migranthemmen ändrar profil, från att främst ha bistått med humanitär hjälp, till att nu även fungera rådgivande i juridiska processer och visumansökningar.
Vägarna kan gå genom otillgänglig djungel eller områden där organiserad brottslighet håller till och centralamerikaner som reser norrut utsätts ofta för utpressning, hot och kidnappningar. Myndigheter är ofta inblandade i dessa brott.
Mérida-initiativet
Det så kallade Mérida-initiativet antogs av USA, Mexiko och flera centralamerikanska länder i slutet av 2008 för att i Mexiko bekämpa den organiserade brottsligheten och droghandeln. Initiativet har hittills inneburit 1.4 miljarder dollar i stöd till den mexikanska staten, i både materiel och i kapacitetsökning. Initiativet (referens på spanska, red. anm.) är baserat på fyra pelare, där den tredje innebär att skapa en gränsstruktur anpassad för 2000-talet. I Mexiko har det inneburit en snabb militarisering i delstater som gränsar till Guatemala och Belize, och även i andra närliggande delstater som migranter vanligtvis tar sig genom. En resa längs med kustvägen i Mexikos mest södra delstat Chiapas kan numera innebära fyra olika kontroller utförda av fyra olika myndighetsinstitutioner, bland dem migrationsverket och åklagarmyndigheteten, PGR. I samband med den ökade militariseringen har även rapporter om antalet övergrepp från militär och polis stigit chockartat. Det finns till och med organisationer som menar att dessa aktörer utgör en minst lika stor risk för migranterna som den organiserade brottsligheten gör.
Fler väljer att fly
Victoria Rietig från tankesmedjan Migration Policy Institute berättade i ett program av Al Jazeera i november i år att det har skett en ökning av hela familjer som ger sig av, framför allt från Honduras och El Salvador, på den farliga resan genom Mexiko och norrut. Traditionellt har det främst varit en eller två från en familj som har lämnat hemlandet för att kunna arbeta och skicka pengar till de som har blivit kvar, men nu följer alltså barn så små som tre-fyra månader med sina föräldrar.
På frågan om varför familjen, trots den farliga resan, valde att migrera till USA, berättade Teresa Sántiz att de inte hade något annat val.
Min pappa fick så dåligt betalt på sitt jobb att han inte kunde försörja familjen, och ingen ville anställa min mamma eftersom hon hade små barn.
Det fortsätter att migrera minst lika många från Teresas samhälle än idag. Fattigdom och låg utbildning som leder till arbetslöshet är ofta orsaken till att många ger sig av.
Utsattheten har ökat
Alejandro Estivill, biträdande chef på Mexikos ambassad i USA, förklarade i Al Jazeeras program att syftet med åtgärderna är att skapa en ”mer ordnad gräns”. Migranterna ska skyddas från farliga resvägar och risken för att hamna i klorna på den organiserade brottsligheten. Deras mänskliga rättigheter ska helt enkelt värnas om. Människorättsorganisationer och härbärgen längs med de traditionella migrantrutterna vittnar trots det om det motsatta. De menar att utsattheten för migranterna under de senaste året har ökat. Det är fler överfall, fler rån, fler våldtäkter och fler deporterade. De människor som flyr sina hemländer är medvetna om vilka risker de utsätter sig för, det sägs till och med att kvinnor som väljer att migrera inför avfärden tar ett långtidsverkande preventivmedel för att i alla fall skydda sig från en graviditet. Trots dessa fakta fortsätter människor att välja detta alternativ. Borde inte det säga tillräckligt om vad de flyr ifrån? Vad de, trots de enorma riskerna med resan, väljer att lämna?
Lösningen är inte att deportera fler människor eller att betala ännu mer pengar till en stat för att denna ska öka sin militära kapacitet, utan det handlar istället om att stödja de stater därifrån människor flyr att bygga ett tryggt samhälle. Genom att investera i åtgärder som minskar det normaliserade våldet, göra det möjligt för människor i dessa länder att ha en morgondag och ge dem möjligheten till att leva ett värdigt liv, kommer behovet av att fly från sitt eget land att försvinna.
Historien borde redan ha lärt oss att ekonomiska klyftor, vapenhandel och otrygghet inte skapar fred, utan bara mer våld.
Sanna Sjöblom, med hjälp av Miriam Steinbach och Nanna Sundkvist, fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko.
Lämna ett svar