I september antog FN de nya globala utvecklingsmålen. I en artikelserie i tre delar fördjupar representanter för CONCORD – en plattform för över 50 civilsamhällesorganisationer – diskussionen om målen. I del ett beskriver Hanna Hansson, som varit med och förhandlat fram målen, hur förhandlingarna gick till bakom kulisserna.
En inbjudan från den svenska regeringen kom till kontoret på CONCORD Sverige ett par dagar innan den svenska officiella delegationen, ledd av statsministern tillsammans med utrikes- och biståndsministern, reste till New York för antagandet av den nya agendan för hållbar utveckling vid ett toppmöte vid i FN:s generalförsamling den 25 september. Även mina väskor var packade. Efter tre år av intensivt arbete både i Sverige och globalt för att påverka världens nya agenda för utveckling, Agenda 2030, var det dags att bevaka antagandet för det svenska civila samhällets räkning på plats i New York.
När jag klev in i det stora mötesrummet i Rosenbad insåg jag att det inte verkade vara fråga om ett möte med ministrarnas samordnare som jag förväntat mig. Det visade sig att mötet var mer högtidligt än så. När vi satte oss ner runt det stora runda bordet fick jag se dagordningen och insåg då att det var statsministern som skulle leda mötet. Jag såg mig runt bland övriga kollegor från det civila samhället och vi konstaterade att detta var stort, att efter år av arbete hade äntligen intresset väckts för den nya hållbara utvecklingsagendan hos den högsta politiska ledningen.
Låt oss se tillbaka på processen med att ta fram Agenda 2030, som har kommit att benämnas som den ”största globala konsultationen någonsin”. FN har arbetat aktivt för att möjliggöra ett brett engagemang och deltagande från en mycket bred skara av aktörer och framtagandet av agendan har på många sätt varit unik för det globala civilsamhället. Jag är övertygad om att den inkluderande processen är en viktig anledning till Agenda 2030s höga ambition.
För CONCORD Sverige och våra medlemsorganisationer började det gemensamma arbetet för att påverka den nya globala agendan för hållbar utveckling redan under hösten 2012. Generalsekreterarnätverket, bestående av organisationer som har direktavtal med Sida, beslutade att svenska biståndsorganisationer skulle samordna sig i arbetet med Agenda 2030 och på så vis skapa en stark gemensam röst för att kunna påverka Sverige och EU:s positioner. CONCORD Sverige fick sedan frågan om att samordna detta arbete och en arbetsgrupp som var öppen för alla svenska civilsamhällesorganisationer att delta i bildades. Arbetsgruppen har utgjorts av ungefär femton svenska organisationer och tillsammans har vi delat information, tagit fram gemensamma positioner, skrivit brev till svenska beslutsfattare, skrivit debattartiklar, anordnat seminarier och paneldebatter med svenska beslutsfattare och deltagit i en regelbunden dialog med Sveriges regering, Sida och till viss del våra svenska riksdagsledamöter.
För att stärka vårt arbete och stötta våra partnerorganisationer blev CONCORD Sverige medlemmar i Beyond 2015, den globala civilsamhälleskampanjen som samlade civilsamhälle från hela världen för att tillsammans verka för ett ambitiöst nytt ramverk för global utveckling. Idag kan det verka självklart att vi skulle samordna oss som civilt samhälle och driva gemensamma prioriteringar, men för några år sedan var det långt ifrån givet. Inledningsvis ställdes vi inför den svåra frågan om hur organisationer som driver olika huvudfrågor tillsammans ska kunna enas om vad som anses som vara viktigast att driva. Efter tuffa interna konsultationer och diskussioner kunde vi dock på global, regional och nationell nivå enas om att det fanns ett antal principer som vi gemensamt kunde ställa oss bakom och där vi också måste stärka varandras röster för att nå fram till världens ledare. Vi började också ganska snart förstå att vi alla skulle komma att bjudas in till ett nästan oändligt antal konsultationer, möten, expertpaneler och förfrågningar om att göra anföranden i de officiella förhandlingarna – och att det då skulle vara särskilt viktigt att det fanns ett förtroende mellan varandra för att vi lyfter de gemensamt överkomna principerna.
För min del är det en seger i sig att vi till så hög grad lyckades bygga detta förtroende och det mellan en sådan bred grupp av aktörer – från både människorätts-, bistånds-, kvinno-, miljö- och fackrörelser. Enskilda organisationer har förstås också gjort ett ovärderligt arbete för att driva på för mer ambitiösa åtaganden inom deras särskilda tematiska områden. På så vis har det globala civila samhället tillsammans drivit gemensamma prioriteringar och gjort det i princip omöjligt för våra ledare att inte höra vår starka, enade röst. Detta reflekteras också i Agenda 2030, vars vision mål och delmål till mycket hög grad reflekterar de prioriteringar det globala civilsamhället vi drivit – och som potentiellt kan bidra till den transformativa förändring som behövs för att sätta världen på rätt kurs och säkerställa människorna och planetens välmående. Nu är det dags för världens ledare och andra aktörer att se över våra respektiver roller och börja agera för att genomföra de åtaganden som gjorts.
Det är också viktigt att komma ihåg resans gång och dra lärdomar inför det viktiga arbetet som ligger framför oss – att se till att samtliga politikområden riktas in för att leva upp till de åtaganden som gjorts i agendan och att resultaten når de allra fattigaste och mest marginaliserade, både inom och utanför Sveriges gränser.
Vid mötet med statsminister Stefan Löfven inför antagandet av Agenda 2030 i New York uppmanade statsministern oss deltagare till gemensamt agerande och underströk att det nu inte är ett tillfälle för att pusta ut, utan istället påbörja det hårda arbetet med att uppfylla agendans mål och löften. Statsministern tydliggjorde också att Agenda 2030 är högt prioriterat för hela regeringen som nu gör sig redo för att genomföra agendan. Det är förstås ett positivt budskap och visst är vi som civilsamhällesaktörer medvetna om det hårda arbete som nu börjar – att gå från ord till handling.
För oss är den stora frågan nu vilken roll det civila samhället kommer tillåtas att spela när vi rör oss bort från FN:s högkvarter och ut i verkligheten. Sveriges regering har tydligt deklarerat att man kommer att samarbeta med olika aktörer för genomförandet av agendan. I och med detta har CONCORD Sverige och dess medlemsorganisationer bjudits in till dialog och konsultationer om framtagandet av Sveriges handlingsplaner för genomförande av Agenda 2030. Detta är en god start för samarbete som kan ligga till grund för ett lyckat svenskt genomförande.
Frågan är om andra länder kommer att gå i Sveriges fotspår? Rapporten State of Civil Society 2015 visar att 96 länder genomförde lagförslag eller andra insatser som begränsar det civila samhällets rättigheter och möjligheter att organisera sig under år 2014. Om man ser till befolkningen i dessa länder så innebär det att 6 av 7 människor i världen lever i länder där rätten att organisera sig begränsades under förra året. Detta är en oroande trend som definitivt utmanar våra möjligheter att uppnå de hållbara utvecklingsmålen. Låt oss därför hoppas att Sverige och EU står upp för rätten att organisera sig – detta är en nödvändig förutsättning för att det civila samhället ska kunna bidra med sin unika expertis och kunskap, och därmed också avgörande för ett lyckat genomförande av Agenda 2030. Vi är redo att ta vår del av ansvaret – men för att göra det måste vår rättighet att organisera oss och aktivt delta respekteras.
Hanna Hansson
Hanna Hansson är samordnare för Beyond 2015 på CONCORD, en paraplyorganisation för över 50 civilsamhällesorganisationer.
Lämna ett svar