Burma, som länge har varit ett av världens mest slutna länder har börjat öppna upp sig för omvärlden. Den 8 november är planen att det ska hållas val i landet och för att öka vår förståelse för utvecklingen i landet har därför Mänsklig Säkerhets Anna Kristiansson träffat Bertil Lintner – journalist och författare som har bevakat Burma i över 35 år. Samtalet och de seminarier som Lintner medverkade i gav flera intressanta perspektiv på vad det är för val som kommer hållas, vad vi kan förvänta oss samt även en inblick i minoriteternas rättigheter i Burma.
Många ser valet som en milstolpe i Burmas demokratiseringprocess. Dock är detta någonting som Bertil Lintner direkt dementerar.
Många tror att valet kommer bli historiskt, tyvärr måste jag göra er besvikna. Den verkliga makten kommer antagligen att fortsätta vara hos militären.
Efter valet i Burma 2010, som av många internationella aktörer ansågs vara odemokratiskt och ofritt så styr Union Solidarity and Development Party (USDP) och presidenten är Thein Sein. 2010 valde många demokratiska partier, bland annat National League for Democracy (NLD) att bojkotta valet, något som man inte gör i år. NLD valde även att ställa upp i fyllnadsvalen 2012.
Folket väljer inte presidenten
En vanlig missuppfattning är att det är ett presidentsval som ska hållas i november. Detta är helt felaktigt – valet som ska hållas är ett parlamentsval. I Burma väljs presidentposten inte av folket, utan av parlamentet. Detta görs några månader efter att det nya parlamentet har tillträtt i februari och enligt Svenska Burmakommittén kan vi inte förvänta oss ny president förrän tidigast i slutet av mars 2016.
Valet av president går till så att ledamöter från de tre olika blocken i parlamentet, underhuset, överhuset och ledamöter från militärblocket får lägga fram varsin vice president. Sedan röstar hela parlamentet om dessa tre.
Detta system innebär att militären är garanterad i alla fall en vice president.
En person som av många både internationellt och i Burma skulle vara favorittippad som presidentkandidat är nationalhjälten Aung San Suu Kyi som företräder partiet NLD. Det är dock omöjligt för henne att bli president då det finns lagar som säger att presidenten inte får vara gift med någon utlänning, eller ha barn eller svärdöttrar/söner som har medborgarskap i andra länder. Trots detta röstar många burmeser på just henne, och egentligen inte på hennes parti NLD.
Det är viktigt att komma ihåg att många som lägger sin röst på NLD gör det för att just hon företräder dem. Det är inte så att alla deras väljare har läst deras partiprogram, eller har koll på vad partiet vill. Aung San Suu Kyi har nästan en gudastatus i Burma, säger Bertil Lintner.
Parlamentet
Det nationella parlamentet i Burma består av två kamrar, ett överhus och ett underhus. Överhuset har 224 platser och underhuset har 440 platser. I båda kamrarna är 25% av platserna reserverade till militären. Det är med andra ord de resterande 498 platserna som Burmas befolkning ska rösta om. För att få majoritet från överhuset så krävs det 113 ledamöter, och i underhuset krävs det 221 ledamöter.
NLD kommer antagligen att få stort stöd på många håll i landet men enligt Lintner så kommer det vara omöjligt för dem att få makten.
Det smartaste hade egentligen varit för NLD att sammarbeta med de etniska minoriteternas partier och bilda en allians. Men det är ingenting som partiet talar om. Aung Saan Suu Kyi säger att NLD ska ställa upp i alla distrikt som USDP (militärens parti) också ställer upp i, säger Bertil Lintner.
Det finns flera andra hinder för NLD och andra demokratiska partier att få reell makt, även om man skulle vinna en jordskredsseger. Det som anses vara de tre viktigaste ministerposterna, försvarsministern, inrikesministern och ministern för gränsfrågor, utses alla av militären. Det finns ingenting som tyder på att militären skulle få för sig att ge någon av dessa tunga poster till NLD.
Många har inte rösträtt
Svenska Burmakomittén (SBK) trycker på att det internationella samfundet inte får tro att demokrati i Burma är uppfyllt bara för att de kommer hålla val.
Demokrati handlar inte bara om att hålla val. I Burma respekteras inte grundläggande demokratiska rättigheter, och bönder, studenter och MR-aktivister sitter fortfarande fängslade. Vi får inte heller glömma alla de människor – som rohingyas – som borde ha rätt att rösta och delta men som inte får det, säger Shantana Shahid, informationsansvarig på SBK.
Rohingyas är en muslimsk förföljd folkgrupp som trots att de har bott i Burma i flera generationer inte räknas som medborgare i landet. Tidigare hade många tillfälliga medborgarskap, som gav dem möjligheter att rösta i valet 2010. Nu har dessa blivit indragna vilket gör att de inte har möjlighet att rösta, eller ställa upp som kandidater.
Utöver Rohingyas så får inte heller människor som sitter i fängelse (däribland politiska fångar), burmeser som lever i exil, flyktingar som bor i Thailand, eller burmesiska migrantarbetare rösta.
Trots att det finns många tveksamheter kring valet så pekar Bertil Lintner på att utvecklingen i Burma i alla fall går åt rätt håll.
Även om valet i sig kanske inte är så viktigt så är det ett utmärkt tillfälle för civilsamhället att göra sin röst hörd. Något man inte har kunnat göra tidigare. Dessutom så tar människor sig friheter nu som var tidigare var otänkbart, och det får man inte glömma bort.
Anna Kristiansson
Journaliststudent och redaktionsassistent på Mänsklig Säkerhet
Lämna ett svar