Vem får fredspriset 2015?

Den 9 oktober kl. 11.00 offentliggör den norska nobelkommittén vem som får Nobels fredspris. Mänsklig Säkerhets skribent Isak Svensson noterar att fredspriset känns extra angeläget i år och spekulerar kring vem som får motta det prestigefyllda priset.

Vem får fredspriset i år? Och vilka – personer eller organisationer – skulle egentligen vara värda pris för sina insatser för ”folkens förbrödrande, avskaffandet eller minskning av stående arméer och spridandet av fredskongresser”, som det stipuleras i Alfred Nobels testamente? Nobels fredspris har beskrivits som det mest prestigefyllda priset i världen. Den norska nobelkommitténs beslut kan därmed hjälpa till att fästa världens strålkastarljus på viktiga insatser eller framsteg på olika håll i världen. Intresset är stort. Över 273 (68 organisationer och 205 personer) nomineringar hade inkommit den 1 februari i år, varav endast ett fåtal är kända för oss utomstående (framförallt därför att några av de som nominerat också valt att offentliggöra sina nomineringar).

Det finns ett antal förhandstippade namn, som speglar viktiga fredsinsatser i den tid som är vår. Chefen för det norska fredsforskningsinstitutet PRIO, Kristian Harpviken, listar varje år sina förhandstips och han brukar ofta träffa rätt. En person som nämns är den katolska prästen med eritreansk bakgrund vid namn Mussie Zerai, som har drivit både hjälpverksamhet riktat mot, och kampanj för, nordafrikanska flyktingar. Det skulle vara en mycket värdig vinnare. Det skulle också vara ett sätt för nobelkommittén att uppmärksamma den allt mer alarmerande situationen med båtflyktingar och bristen för säkra transportvägar till, och asylbehandling i, Europa och samtidigt också de modiga individer som vågar stå upp för människovärdet i en tid med både stora flyktingströmmar globalt och alltmer växande nationalism i många länder.

Nordöstra Asien är ett annat område som skulle vara viktigt att fokusera på. Regionen pekas ibland ut som en potentiell internationell krutdurk. Spänningarna mellan Kina och Japan består och har också ökat över senare år. Regionen blir alltmer militariserad. Den unika japanska konstitutionen förbjuder användningen av krig som en metod, men konstitutionen är delvis ifrågasatt av nationalistiska krafter i Japan. En organisation som arbetar för att den pacifistiska grundhållningen ska finnas kvar är föreningen Article 9 Society och är också en förhandsfavorit bland bedömarna.

Den fria ryska tidningen Novaya Gazeta är också en av kandidaterna. Att ge priset till denna tidning skulle vara ett sätt att uppmärksamma vikten av pressfrihet men samtidigt också sätta ljuset på den djupt oroande utvecklingen i Ryssland. En annan typ av pristagare skulle också vara relaterat till samma region. Ett flertal organisationer har fått fredspriset genom tiderna – exempelvis FN, EU. En som dock inte uppmärksammats genom fredspriset förut är Organisationen för fred- och säkerhet i Europa (OSCE). Den förde ett tag ett tynande tillvaro, men har revitaliserats av Ukraina-krisen. Det är en av de få regionala mellanstatliga organisationerna som bryggar Ryssland och de västeuropeiska länderna. När EU och NATO inte längre kan fungera som brobryggare till Ryssland, ökar värdet av en organisation som OSCE. Dessutom har de varit instrumentella i försöken att nå förhandlingslösningar i den intensiva konflikten i östra Ukraina. Observatörer från organisationen har övervakat den bräckliga vapenvilan och organisationen har också delvis varit aktiv i medlingsansträngningarna.

Ett annat namn som nämns är Påve Franciskus, som skulle kunna få Nobelpriset för hans insatser för sociala frågor och fredsfrågor. Under Franciskus pontifikat har en mer socialt medveten linje vunnit gehör inom den katolska kyrkan. Hans enkla och ödmjuka stil har gjort honom mycket omtyckt inom, och utom, kyrkan. Den katolska kyrkan är den största religiösa organisationen i världen och Franciskus moraliska ledarskap i viktiga sociala frågor och i frågor om fred (och den senaste tiden också klimatfrågorna) är naturligtvis viktigt inte bara för världens drygt en miljard katoliker, utan också för världen som helhet.

Finns det några viktiga genombrott som gjort under den gångna tiden? Tre viktiga genombrott kan nämnas, i olika delar av världen, som kan vara avgörande för utvecklingen mot en fredligare värld. Ett viktigt genombrott nåddes i december förra året i relationen mellan USA och Kuba: ett långvarigt fryst mellanstatligt förhållande som äntligen lyckats nå (bland annat genom medling av Vatikanen) en upptining. Avtalet innebär en stegvis normalisering av relationerna mellan länderna. Det är inte otänkbart att Nobelkommittén vill fästa världens uppmärksamhet på något positivt i denna tid av ökade oroligheter. Ett annat genombrott är naturligtvis uppgörelsen som kommit till stånd mellan Iran och omvärlden (eller snarare, P5+1, dvs Storbritannien, Kina, Frankrike, Tyskland, Ryssland och USA). Iran-uppgörelsen om kärnkraftsenergi är ett verkligt genombrott som potentiellt kan minska risken för att Iran skaffar sig kärnvapen och det ligger ju helt i Nobel kommitténs mandat att främja nedrustningsarbetet. Men själva uppgörelsen nåddes dock juli 2015 efter att nomineringstiden gått ut, så det är en osannolik pristagare. En konflikt som gjort viktiga framsteg längst fredsvägen är Filippinerna (Mindanao). Gruppen Moro Islamic Liberation Front (MILF) har under ett stort antal år förhandlat med regeringssidan och lyckades i mars förra året nå ett historiskt genombrott. En genomgripande uppgörelse som gör slut på en väpnad konflikt (i alla fall med den största av rebellgrupperna) i en av de längsta konflikterna i världen – det är något som är värt att uppmärksamma. Tyvärr har implementeringen av fredsavtalet för närvarande gått i stå och därför är inte heller fredsförhandlarna från Filippinerna en trolig pristagare.

Vid några tillfällen har Nobelstiftelsen beslutat att ge priset till representanter för grupper och organisationer som kämpar för självständighet eller demokrati med ickevåldsliga medel. Kamp utan våld för en rättfärdig fråga har varit något som ibland uppmärksammats. Ett ickevåldsuppror som skulle kunna uppmärksammas och som faller inom samma kategori är Västra Sahara, en till stora delar glömd konflikt, där ockupationen av Marocko, och motståndet mot detsamma, har fortgått år efter år.

Det finns med andra ord många personer eller organisationer som är värdiga mottagare av fredspriset i år. Vi väntar därför med spänning på offentliggörandet den 9 oktober klockan 11.00. Vår tid är en där fredspriset känns allt mer angeläget.

Isak Svensson

Docent vid Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala Universitet