Var och hur ska svenska intressen försvaras?

Det är naturligt att Sverige säkerhetspolitiskt fokuserar på nationellt försvar och närområdet i det förändrade omvärldsläget. Det finns dock stora risker med att begränsa oss till närområdet då svenska intressen och svensk säkerhet är beroende av samarbete och verksamhet långt bortom närområdets gränser. Johan Bergenäs vid Stimson Center i Washington DC argumenterar därför för att Sverige borde tänka mer holistiskt och koppla ihop diplomatiska, ekonomiska och säkerhetspolitiska redskap i en betydligt globalare strategi.

Under slutspurten på Almedalsveckan kommer otaliga försvars- och säkerhetspolitiska kommentatorer lägga fram sina starkaste argument för varför Ryssland, NATO och Östersjöområdet representerar Sveriges viktigaste utrikespolitiska prioriteringar. Desamma sparkar in öppna dörrar. Sveriges politiska ledning ämnar alla redan att under en överskådlig framtid satsa Försvarsmaktens resurser på ökad kapacitet för att skydda närområdet.

Att Sverige vänder blicken hemåt och vill se om sin egen borg är en naturlig reaktion i det förändrade säkerhetspolitiska läget som bland annat Rysslands aggression i Ukraina drivit fram. Men det är också farligt att bli för inriktad på närområdet då svenska intressen på sikt kommer att uppnås i samarbete med länder långt bortom Östersjön.

Tidigare i år skrev Statsminister Stefan Löfven och Närings- och Innovationsminister Mikael Damberg att export av svenska varor och tjänster ”är en grundbult i vår ekonomi.” Denna grundbult är en förutsättning för att bibehålla och utveckla den svenska modellen som innefattar gratis skola, vård och omsorg, samt långa föräldra- och semesterledigheter. Att andra länder köper våra varor och tjänster är också en förutsättning för uppnå regeringens sysselsättningsmål att ha Europas lägsta arbetslöshet 2020.

Det är således glädjande att hälften av Sveriges bruttonationalprodukt kommer från export till andra länder idag. I Ekots Lördagsintervju förra månaden höjde dock Damberg ett varningens finger och berättade att Sverige inte är lika exportkonkurrenskraftiga som andra länder. Ett annat stort problem är att vårt land mestadels (till 70 procent) säljer varor och tjänster till Europeiska länder medan 80 procent av den ekonomiska tillväxten fram till 2020 ligger utanför vår egen kontinent.

Domen lyder: Om vi inte kommer ut på tillväxtmarknader så ryker den svenska modellen och det som är #värtattförsvara enligt den populära hashtagen i försvarskretsar. Det är därför som Sverige just nu utvecklar en ny exportstrategi som lägger fokus på tillväxtmarknader i den Arabiska Gulfen och delar av Afrika, Latinamerika och Syd- och Sydostasien.

Hur ska vi då få länder som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Qatar, Egypten, Turkiet, Algeriet, Brasilien och Colombia att köpa svenska varor och tjänster?

Att bara berätta för ett land att Sverige är öppet för affärer och att investera några hundra miljoner i exportstöd till svenska företag räcker inte. Om man får analysera vårens händelser kring Saudiarabien verkar en strategi där Sveriges slänger ur sig epitet kring andra länders statsskick ett dåligt sätt att skapa bra handels- och ekonomiska relationer.

En holistisk och allomfattande svensk strategi

Istället borde vi på ett mycket mer holistiskt sätt sammankoppla våra diplomatiska, ekonomiska och säkerhetspolitiska redskap. Med andra ord krävs en så kallad ”grand strategy” som syftar till att främja och försvara svenska intressen med alla till buds stående instrument på ett koordinerat sätt. Inom det säkerhetspolitiska området betyder detta att vi måste positionera oss som en strategisk partner för att bekämpa våra handelspartners största nationella och regionala utmaningar.

Bland gulfstaterna, Egypten och Turkiet är detta just nu den Islamiska Staten, IS. Sveriges icke-militära insatser är redan robusta då vårt humanitära bistånd till Irak fördubblades under 2014 och Sverige har bidragit med över 1,2 miljarder i humanitärt stöd till Syrien sedan 2011.

Men när de militära operationerna utförs mot IS noterar Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Egypten, Turkiet och Qatar att till exempel Sveriges avancerade flygvapen inte är på plats. Som en del av en bredare svensk strategi borde Sverige överväga ifall man ska skicka militärt stöd som till exempel Gripen-plan eller träningstrupper för att delta i kampen mot IS.

I norra Afrika behöver Algeriet och andra länder stöd för att bekämpa rebeller och terroristorganisationer som förstör möjligheter till både mänsklig och ekonomisk säkerhet. Att Sverige bidrar med nästan 300 soldater till FN:s fredsoperation i grannlandet Mali är positivt. Att vidare bygga ut militära och andra säkerhetskapacitetshöjande partnerskap med länder där Svenska intressen finns är ett av flera sätt att skapa långsiktiga partnerskap.

I Latinamerika förlorar Brasilien och Colombia miljarder varje år på grund av transnationell kriminalitet. Partnerskap som inkluderar att Sverige understödjer dessa länder med kapacitet att övervaka sina landsgränser och maritima miljöer är en viktig pusselbit i en långsiktig relation.

Det finns inget i ovan exempel som motsäger svenska värderingar. Tvärtom så skulle svenska försvars- och säkerhetsinsatser medverka till fred, frihet och att bygga ett ramverk för ekonomisk utveckling (alltså kan insatserna vara samfinansierade av Försvarsmakten och svenska biståndsmedel). Samtidigt bygger vi en plattform för att försvara den svenska modellen på hemmaplan genom att holistiskt utveckla relationerna med andra länder som vi är handelsberoende av.

Det är i detta kontext det är farligt att stirra sig blind på närområdet. Bortom Östersjön behövs en holistisk strategi där den svenska militären främjar breda svenska nationella intressen och bidrar till att bygga hållbara partnerskap.

Sveriges exportstrategi är för nuvarande under beredning och förväntas komma ut i höst. Förhoppningsvis inkluderas även Försvarsdepartementet i beredningsverksamheten. Sverige är ett litet land utan globala intressen, men vi har intressen i en global värld och dessa ska vi försvara på ett holistiskt sätt genom koordination av våra diplomatiska, ekonomiska och försvarspolitiska verktyg.

Johan Bergenäs

Johan Bergenäs är biträdande chef för Managing Across Boundaries Initiativet på Stimson Center. Han är också redaktör för boken Kan Sveriges Försvaras – Mot Vad? som ges ut av Ekerlids Förlag senare i år.