Att verka för hållbar fred

Sviktande mänsklig säkerhet, okontrollerad våldsanvändning och ”lågintensiva” krig är ett stort hinder för social och ekonomisk utveckling, särskilt i de fattigaste och mest bräckliga länderna – kanske det största hindret av alla. Trots detta har det varit svårt att få gehör för detta samband, delvis därför att man inom FN-systemet tenderar att se ”säkerhet” sam avskilt från ekonomiska och sociala frågor. I denna artikel, som bygger på öppningsanförandet vid Stockholm Forum on Security och Development 2015, påvisar biståndsminister Isabella Lövin att fred är en helt avgörande betingelse för utveckling – och omvänt.

Vi står idag inför en rad stora utmaningar med uppblossade krig och konflikter, pandemier, klimathot och radikalisering. Endast med gemensamma krafter kan vi lösa dessa globala utmaningar, och vi måste använda alla till buds stående resurser, maktinstrument, och samarbeta över nationella gränser. Vi har alla viktiga roller att spela – individuellt och tillsammans.

Sedan förra året har antalet konflikter och krig ökat. Fyrtio väpnade konflikter – elva av dem är större krig – sliter sönder samhällen och människors liv över hela världen. Denna tydliga ökning av våld och konflikt har genererat en rekordhög våg av flyktingar, både internationella och interna, som är jämförbara med vad som gällde under Andra världskriget. Miljoner män, kvinnor och barn har fastnat i konfliktzoner runt om i världen. Vi ser också allt fler exempel på desperata människor som flyr för att de hoppas på en bättre framtid för sig och sina familjer – bara för att sedan mista sina liv när de korsar Medelhavet i sina försök att finna säkerhet.

Ett rekordstort antal, 75 miljoner människor, är nu i desperat behov av humanitär hjälp. Det humanitära systemet vacklar under denna börda. Kostnaderna stiger, sjukdomar och hunger sprider sig, människor dör, barn får inte gå i skolan. Sverige påverkas också genom flyktingar som söker undkomma konfliktzoner i Syrien, Irak och andra platser.

En ohållbar och världsomspännande situation

Vi vet att när ett land väl glidit in i en konflikt så är det stor risk att det fångas i en ond cirkel av återkommande våld, fattigdom och bräcklighet. I dag bor 43 % av världens fattigaste människor i bräckliga (vi brukar översätta med sviktande )(fragile) stater. År 2030 väntas denna andel ha ökat till ungefär två tredjedelar. De flesta sviktande stater kämpar fortfarande för att nå millenniemålet om att halvera spädbarnsdödligheten. Läget är lika dystert när det gäller tillgång till rent vatten. Vi ser, med andra ord, att extrem fattigdom slår rot i sviktande stater.

Inget land är isolerat från risker för konflikt, våld och instabilitet. Medelinkomstländer som drabbas av konflikt kan över en natt förvandlas till låginkomstländer. Radikalisering ökar i Europa, och även i Sverige.

Om vi verkligen vill åstadkomma en hållbar fred måste vi också räkna in klimatförändringarna. Vi upplever redan dess effekter och konsekvenserna kommer att öka. Vi vet också att de som drabbas först och värst är de som redan är mest utsatta. Under senare år har fall av vattenrelaterade konflikter ökat runt hela världen.

Klimatförändring fungera som en hot-multiplikator. Upproret i Syrien 2011 ägde rum en kort tid efter en mångårig torrperiod, som ledde till skador på skördar och massmigration till städerna. Tidigare var det inte ovanligt att en våt odlingssäsong följdes av en torr, men mönstret bröts och följdes av mångårig torka. Har klimatförändringen direkt bidragit till att det råder krig i Syrien? Det kan vi inte veta säkert. Men vi vet att torka har ökat osäkerheten och har haft en katastrofal inverkan på ett redan utsatt land.

Vad kan vi göra för att vända detta?

Världen har behov av långsiktigt hållbara lösningar. Det finns inga snabba mirakellösningar. För att åstadkomma hållbar fred måste flera olika aktörer fatta beslut och vidta olika slags åtgärder som alla drar i samma riktning. Samordning mellan biståndsgivare är en nyckel till ett uppsving för biståndets effektivitet och i kapacitetsuppbyggnad. Den internationella dialogen för Fredsbyggande och Statsbyggande (Peacebuilding and Statebuilding) har en roll att spela för att förstärka samordningen. Detta Forum ser jag därför som ett viktigt steg i en förändringsprocess.

En grundläggande fråga är hur vi handskas med problem: vi måste närma oss dem på ett mer samlat och allomfattande sätt. Det finns ett antal områden där vi behöver ta steg framåt.

1. Konfliktkänslig ansats

I dag utspelas de flesta väpnade konflikter inom stater. Hur man når en konstruktiv interaktion mellan regering, oppositionsgrupper, civilsamhället och lokala samhällen som inte bygger på våld är nyckeln till att förhindra att konflikter eskalerar till våldsamheter och krig. Min mening är att aktörer utifrån kan spela en – visserligen partiell men viktig – roll för att underlätta detta.

För att detta ska kunna göras, måste vi förstå orsakerna till konflikter och spänningar. Därför har jag beslutat attallt svenskt bilateralt och multilateralt bistånd ska vara konfliktkänsligt (conflict-sensitive). Detta betyder i praktiken att biståndet ska bygga på en systematisk konfliktanalys. För att kunna förebygga våldsamma konflikter behöver man upptäcka spänningar, till exempel kränkningar av mänskliga rättigheter, innan de utvecklas till storskaligt våld och krigshandlingar. Nästa steg är att göra något åt orsakerna till sådana spänningar. Det är här som biståndet kan spela en avgörande roll. Vi behöver bli bättre på att utkämpa den dagliga kampen för att stärka delaktigheten i samhället, så att inga grupper hamnar utanför, liksom att skärpa ansvarsutkrävandet. I slutändan är det just detta arbete som kan rädda oss från krig.

2. Att inkludera kvinnor och flickor

Inkludering är nyckeln till fred och utveckling. Att lyssna på olika grupper i samhället är nödvändigt för att fatta goda politiska beslut. Det är nödvändigt för att främja en hållbar utveckling som omfattar alla – så väl när det gäller säkerhet, rättsskipning som tillgången på samhällsservice

Låt mig ta ett belysande exempel från ett rättsstats-projekt i Palestina. Vårt stöd ska bidra till ansvariga och väl samstämda institutioner för rättsskipning och säkerhet, som är genusmedvetna och tjänar hela befolkningen. Projektet går ut på att ställa experter till de rättsvårdande institutionernas förfogande. De förser sina palestinska motsvarigheter med mentorskap, coaching och utbildning. Men projektet tar också sikte på ”efterfrågesidan” genom att stärka kvinnogrupper och civilsamhället, så att de kan begära förbättrade tjänster och ge återkoppling på det som erbjuds. Jag ser detta som ett exempel på hur interaktionen – det sociala kontraktet – mellan staten och medborgarna kan stärkas genom stöd utifrån.

Ett annat exempel gäller Somalia och belyser den viktiga roll som diasporan (landsmän bosatta i utlandet) kan spela i utvecklingen. Tillsammans med den internationella organisationen för migration (IOM) stöder den svenska regeringen 65 somaliska universitetsstudenter, som efter studier utomlands har återvänt till Somalia för att arbeta i departement och ämbetsverk under en treårsperiod. De jobbar inom områden som juridik, folkhälsa och offentliga finanser på federal nivå, och finns även i Somaliland och Puntland.

3. Hållbarhet

Världen är i stort behov av hållbara lösningar som överskrider politiska valperioder, som går längre än gängse projektplanering och kvartalsrapporteringar.

En fråga som kräver detta förhållningssätt är givetvis klimatet. Det är brådskande och angeläget att vi vänder den nuvarande utvecklingen och bromsar klimatförändringarna. I annat fall kommer livet på jorden, så som vi känner det, att förändras i grunden.

För att åstadkomma hållbar fred, måste vi göra oss beredda på ett långsiktigt engagemang; det kan bli en skakig resa med stora risker och där bakslag kommer att inträffa. Erfarenheten visar att verkliga framsteg genom institutionell omvandling kan ta lång tid: ofta mellan 15 och 40 år. Men det är redan nu viktigt att skilja militären från politiken, utrota korruption och följa rättsstatens principer.

Det är uppenbart svåra frågor. Men om vi vill utrota extrem fattigdom och förbättra livet för våra mest utsatta medmänniskor, måste ta oss an utmaningen

Jag menar att våra ansträngningar för att främja fred, jämställdhet och ett hållbart klimat hänger ihop och förstärker varandra.

Detta är ett unikt år. Vi kommer att träffa internationella överenskommelser om tre avgörande frågor: nya hållbara utvecklingsmål (SDG), hur utvecklingsagendan ska finansieras och om det globala klimatet. Det ger oss möjligheten att visa att vi har det mod, den uthållighet och den energi som krävs för att tillsammans leda världen in på rättspår.

Isabella Lövin

Sveriges biståndsminister