2014 dog fler människor i väpnade konflikter än något tidigare år sedan kalla krigets slut. Det visar färsk data från Uppsala Conflict Data Program (UCDP). Isak Svensson, docent vid Institutionen för freds- och konfliktforskning, förklarar varför.
Förra året, 2014, var det våldsammaste året på väldigt länge. Inte sedan kalla krigets slut har så många dött i väpnade konflikter runt om i världen. Nu har den årliga sammanställningen av väpnade konflikter i världen genomförts. Det är Uppsala Conflict Data Program (UCDP) som ligger bakom. Programmet är en välkänd källa till information om organiserat våld, en källa som är använd över hela världen av forskare, media, studenter och allmänhet. Projektledare Therese Pettersson och professor Peter Wallensteen har skrivit en artikel som kommer att publiceras i Journal of Peace Research och som presenterar den mest uppdaterade data som finns. I artikeln tecknar de en i huvudsak mörk bild över utvecklingen när det gäller väpnade konflikter under förra året.
Varför var det så många som dog i väpnade konflikter under 2014? Den största förklaringen står att finna i ett land: Syrien. Det var den absolut värsta konflikten förra året. Själva intensiteten av stridandet gör det svårt att få fram några trovärdiga källor om hur många som dödats i strid, men UCDP uppskattar att det handlar om minst 50 000 (konservativt räknat). Det betyder att fler dog i Syrien förra året än i alla andra konflikter sammantaget. Syrien har alla de ingredienser som forskningen förknippar med särskilt våldsamma och svårlösta konflikter: splittrade rebellrörelser (som konkurrerar med varandra om utomståendes gunst), externa makter som blandar sig i konflikterna och förser parterna med vapen och resurser, akuta etniska säkerhetsdilemman, och religiösa dimensioner i oförenligheterna.
Men Syrien ger inte hela förklaringen till det våldsamma 2014. Totalt var det över 100,000 döda i väpnade konflikter förra året (101,400 döda är den bästa uppskattningen av UCDP). Det var ett antal konflikter som var ovanligt våldsamma. Här är listan på de mest dödliga konflikterna under 2014, enligt UCDP, i fallande ordning:
- Syrien
- Irak
- Afghanistan
- Nigeria
- Pakistan
- Ukraina (Donetsk)
- Sydsudan
- Israel (Palestina)
- Jemen
- Ukraina (Novorossiya)
- Somalia
(Källa: Therese Pettersson och Peter Wallensteen, Uppsala Conflict Data Program: Armed conflicts, Journal of Peace Research 2015, kommande).
Konflikten i Irak växte under 2014 alltmer samman med den syriska konflikten, framförallt genom den extrema gruppen ISIS – en effektiv terroristorganisation med långt drivna statsformationsambitioner. Afghanistan har också varit ovanligt våldsamt under 2014: UCDP rapporterar över 12 000 döda, vilket är det mesta i hela perioden sedan slutet av kalla kriget. En annan konflikt som trappades upp kraftigt under 2014 var konflikten i Nigeria med den jihadistiska gruppen Boko Haram. Även konflikterna i Somalia och Jemen trappades upp under 2014.
Israel-Palestina konflikten har blossat upp med ojämna mellanrum över åren, alltmedan den underliggande problematiken inte lösts. Och den konfrontation som uppstod under 2014 mellan Israel och Hamas var den mest intensiva och dödliga krisen sedan i början av 80-talet.
De nya konflikterna som började under 2014 utspelade sig alla i Ukraina. En konflikt definieras som en uttalad oenighet mellan väpnade parter och med en sådan definition kan man finna fyra konflikter i Ukraina. Det pågick en konflikt om regeringsmakten samt tre separata – men relaterade – territoriella konflikter i Ukraina 2014. Det finns separata krav och organisationer i regionerna Donetsk och Luhansk. Separatistorganisationerna i öster skapade också en gemensam allians med ett nytt uttalat mål: ett territorium – Novorossiya – som man aspirerar på att skapa, och som är större än regionerna Donetsk och Luhansk kombinerat. Konflikterna i Donetsk och Novorossiya orsakade ungefär 2000 respektive 1500 döda.
Även långvariga konflikter har blossat upp: konflikten mellan Indien och Pakistan har inte varit så våldsamt sedan 2003 och Nagorno-Karabakh uppnådde sin högsta våldsnivå sedan vapenvilan nåddes i 1994.
Sammantaget kan den höga våldsnivån alltså förklaras dels genom att det var en uppgång i antalet konflikter. Sammantaget kan vi räkna till 40 väpnade konflikter, vilket är det högsta antalet väpnade konflikter sedan 1999. Och dels var det en uppgång i krig, alltså de mest intensiva typerna av väpnade konflikter. Det var hela 11 väpnade konflikter som nådde upp till nivån ‘krig’ – en term som vi freds- och konfliktforskare vanligen reserverar för väpnade konflikter av särskilt hög intensitet och dödlighet (konkret betyder det mer än 1000 stridsrelaterade döda per år). Och dessa krig tenderar ofta att vara konflikter där utomstående blandat sig i de lokala konflikterna, vilket är en av huvudorsakerna till deras höga intensitet. Vi ser överhuvudtaget ganska få väpnade konflikter mellan stater. Men inbördeskrig där parterna backas upp av utomstående makter verkar vara ett fenomen på uppgång. Särskilt oroande från förra året är trenden av ökad grad av internationalisering av inomstatliga konflikter. Som fenomen blir internationaliserade inbördeskrig alltmer vanligt: inte sedan andra världskrigets slut har det varit en så hög grad av de inomstatliga konflikter som varit internationaliserade. Syrien räknas enligt UCDP inte som en internationaliserad konflikt eftersom det inte finns några parter som bidrar med stöd till konfliktens parter. De attacker som USA genomförde under 2014, tillsammans med Jordanien, Bahrain, Saudiarabien och UAE, var utförda till stöd för Iraks regering i konflikten mot IS och bör alltså ses som en del av Irakkonflikten även om platserna för attackerna ligger inom Syrien. Räknar man trots allt Syrien som en internationaliserad konflikt – vilket det är i konfliktbeteendet men inte i själva sakfrågan – så var 9 av de 11 krigen internationaliserade. De allra flesta (81%) av de väpnade konflikterna under 2014 som var krig var alltså internationaliserade.
Är vi på väg mot en mer våldsam värld? Inte nödvändigtvis. Sett över längre sikt ligger ändå nivåerna ganska lågt. Det sker fluktuationer över tid i konfliktmönster och det går inte att dra för höga växlar på statistik över enbart ett år. Men det finns alltså oroande tecken på att 2014 utgör ett dystert trend-brott i det internationella systemet.
Isak Svensson
Docent, freds- och konfliktforskning, Uppsala Universitet
Lämna ett svar