Det patriarkala våldet som säkerhetsproblem

Trots krig och konflikter – det mesta våld som kvinnor världen över utsätts för kommer från deras egna män och partners. Gerd Johnsson-Latham, skribent med stor erfarenhet av utredningar inom detta område, argumenterar därför för att våld, som i 9 fall av 10 är mäns våld, bör erkännas som vad det är: ett av de största hoten mot mänsklig säkerhet, utveckling och demokrati.

Mänsklig säkerhet innefattar en rad vitt skilda saker som vi tenderar att separera på ett ganska artificiellt sätt; ofta utifrån en maktordning där några definieras som försvarare av säkerheten och andra som hot. En tongivande definition av begreppet säkerhet har under historiens gång varit att de stora hoten mot säkerhet kommer från aktörer utanför den egna nationen och hotar territoriet. Definitionen har varit förknippad med föreställningen om att det egna landets män är ”försvarare”, både av länders och av enskilda kvinnors säkerhet. Synsättet har präntats in genom bland annat filmer med manliga krigshjältar och förstärkts av att män definierats som familjeöverhuvuden, huvudförsörjare och nationella ledare. Denna väv har legitimerat att resurser för att skapa säkerhet fokuserat på militärt försvar mot externa fiender. Det har samtidigt skymt det faktum att det mesta våld som kvinnor världen över utsätts för kommer från deras egna män och partners.

De smala och nationellt fokuserade definitionerna av säkerhet bidrar till att kvinnor världen över på ett väldigt onödigt sätt lider brist på säkerhet, genom våld, hot och kontroll som kvinnor och flickor globalt utsätts för, och då vanligtvis i sina egna hem. Även män drabbas av den konstruerade mansroll som uppmuntrar föreställningar om män som benägna att ta till våld och till att ta risker. Män utgör 3 av 4 offer för mäns våld, och män som grupp förkortar enligt WHO sina egna liv genom att leva farligt med drogmissbruk, kriminalitet och vårdslöshet i trafiken, vilket inte bara drabbar dem själva utan också omgivningen. Stephan Mendel Elk har skrivit om detta i sin förträffliga bok ”Med uppenbar känsla för stil”, och studier har pekat på hur ohållbara mansroller leder till kraftigt ökande självmordstal bland män i ett globalt perspektiv.

Ett stort problem är dessutom att det våld som sanktioneras i samhällen – allra helst med religiös fundamentalism och stark nationalism – bidrar till att öka acceptansen för våld som konfliktlösningsmetod och därmed på sikt kan sänka ribban för fullskaliga väpnade konflikter.

Omfattningen av mäns våld mot kvinnor

Det finns stora mörkertal och osäkerhet när det gäller antal offer för mäns våld mot kvinnor, särskilt i ett globalt perspektiv där definitionerna på vad som utgör en våldshandling varierar. Men kunskapen ökar och Världshälsoorganisationen (WHO) presenterade 2013 en global, systematisk kartläggning med vetenskapliga data om två dominerande aspekter av globalt våld mot kvinnor: partnervåld och sexuellt våld av annan än partnern. Rapporten omfattar våld i form av slag, sparkar, strypningsförsök, brännskador, utsatthet för våld genom kniv, skjutvapen eller andra vapen och tillbehör, sexuellt våld och kränkande behandling. Förutom fysiska skador pekar rapporten på att våldet förorsakar självmord, depression, kronisk smärta, oönskade graviditeter och skadliga effekter på foster.

WHO-rapporten visar att 36 % av världens kvinnor globalt utsätts för partnervåld och/eller sexuellt våld någon gång under sin livstid. Till detta kommer andra former av våld mot kvinnor i alla åldrar, dvs också flickor, som till exempel könsstympning, trafficking, kränkningar av gamla kvinnor, fysiskt och mentalt funktionshindrade och migrant- och flyktingkvinnor. Det faktum att mer än en tredjedel av världens kvinnor och flickor utsätts för våld innebär i antal att mer än en miljard kvinnor som lever idag utsätts eller har utsatts för våld, hot, kontroll och olika former av förnedrande behandling.

WHO har i tidigare studier visat att 18-19 av 20 förövare av våld är män och att mäns våld mot kvinnor förkommer i alla länder, inom alla grupper, religioner och samhällsklasser. Studier visar också att våldet är särskilt omfattande i samhällen där kvinnors rättigheter är mer ifrågasatta och där män som utövar våld mot kvinnor sällan ställs inför rätta. Väpnade konflikter ökar dessutom våldet mot kvinnor som ofta används som ett sätt att förnedra fiendesidan.

En mer ouppmärksammad aspekt av våld mot kvinnor i alla åldrar är att minst 165 miljoner flickor ”försvunnit” genom abortering av flickfoster och mord på nyfödda flickor de senaste decennierna, främst i Kina och Indien, enligt FN:s befolkningsfond (UNFPA). Det innebär att våld mot kvinnor och flickor skördat fler offer än alla väpnade konflikter under 1900-talet, de två världskrigen inberäknade.

Ett annat stort problem i fråga om mänsklig säkerhet är den fattigdom och kvinnors brist på sexuella och reproduktiva rättigheter som starkt bidrar till att ca 330 000 kvinnor och tonårsflickor varje år dör i samband med (ofta oönskade) graviditeter. Många är tonårsflickor som utsatts för våldtäkter eller gifts bort i tidig ålder, ofta till betydligt äldre män, och förvägras tillgång till preventivmedel. För tonårsflickor – och alla kvinnor i fertil ålder globalt sett – är graviditeter den största dödsorsaken. WHO konstaterar att för fattiga kvinnor på södra halvklotet är varje graviditet förknippad med dödsfara. Miljontals flickor och kvinnor dör också i HIV/AIDS sedan de smittats av makar som haft utomäktenskapliga relationer.

Våldets orsaker

FN inrättade 1993 ett ämbete som specialrapportör om våld mot kvinnor. I en rapport 2012 betonade den nuvarande rapportören, Rashida Manjoo från Sydafika, att det är viktigt att inte se våldet som en enskild handling utan som orsakat av patriarkala maktstrukturer med systematiskt förtryck och kontroll av kvinnor, bottnande i föreställningar om mäns överordning i både samhälle och familj – mäns ”rätt” att använda våld.

På samma sätt definierar FN:s generalsekreterare i sin rapport från 2006 våldet som det grövsta uttrycket för bristande jämställdhet mellan könen – och som grundbulten i det system som upprätthåller kvinnors underordning och mäns överordning. Rapporten konstaterar också att våldet gör redan fattiga människor än mer utsatta.

Brottsförebyggande rådet i Sverige har i flera rapporter visat att när män utsätts för våld är ofta förövarna okända män, våldet sker i vittnes närvaro, och offret kan själv ha utövat våld. Kvinnor och flickor däremot utsätts främst för våld i hemmen och inom familjen, huvudsakligen av en man de känner och står i beroendeställning till. Detta har gjort våldet osynligt och offren extra sårbara. Det har också försvårat skydd mot omfattande och systematiskt våld och förtryck. Många våldsutsatta kvinnor har undvikit att peka ut förövarna av rädsla för repressalier då de ofta är beroende av förövaren, både ekonomiskt och socialt. Som WHO påpekat i en stor rapport om kvinnors hälsa 2009 är det ofta offren för mäns våld, inte minst sexuellt våld, som bär skammen – inte förövarna. Denna skam som präglar våld mot kvinnor och flickor har av WHO liknats vid det stigma som omgärdat HIV/AIDS.

Det vanligaste våldet mot kvinnor globalt och i Sverige är mäns ”vardagsvåld” i heterosexuella relationer. Trots det fokuserar ofta debatter och satsningar i fråga om våld mot kvinnor och flickor på extrema former av våld såsom könsstympning, våld i hederns namn och människohandel för sexuella ändamål.

Våld mot kvinnor har ofta sin grund i en dubbelmoral och föreställningar om kyskhetskultur som begränsar kvinnors men inte mäns sexualitet och som ger män ”rätt” att bestraffa kvinnor – men inte vice versa. Den farligaste platsen för en kvinna är i hemmet, och ”frihet” för kvinnor är ofta avsevärt mer begränsat än för män, på en mängd samhällsområden. FN:s specialrapportör för religionsfrihet har i sin rapport 2013 belyst hur religion används för att kränka kvinnors mänskliga rättigheter och understrukit att religionstolkningar inte får användas för att begränsa kvinnors rättigheter.

Våldet mot flickor och kvinnor är också ett demokratiskt problem eftersom våldet som ofta bottnar i mäns kontroll av kvinnor tar ifrån flickor och kvinnor deras självtillit och egna vilja. Studier kvinnorättsorganisationer gjort visar att kvinnor som förnekas rätten till sin egen kropp och sexualitet inte heller upplever sig ha rätt att påverka sina egna liv. Våldet mot kvinnor och flickor utgör därmed ett stort hot mot demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter.

Våldets kostnader

Trots ambitioner på en rad områden i dagens samhälle att mäta och räkna kostnader så har förvånansvärt få studier gjorts för att visa hur dyrt mäns våld är. En av Världsbankens chefsekonomer uppskattade 1999 att kostnaderna för mäns våld totalt i USA, både mot män och kvinnor – i form av sjukvårdskostnader, förstörd egendom, utebliven inkomst, fängelser, försäkringar m.m. – motsvarar så mycket som ca 3 procent av landets BNP. Motsvarande siffra för Europa beräknades i samma studie till 1–2 procent och för länder med stora paramilitära grupper och hög kriminalitet (exempelvis Colombia och El Salvador) till ca 20 procent av BNP eller kanske ännu mycket mer.

WHO har i en studie om den ekonomiska dimensionen av våld, huvudsakligen inom familjer, visat på de stora kostnaderna för våldet och hur kostnadseffektivt det är att arbeta med förebyggande åtgärder.

Den svenske nationalekonomen Stefan de Vylder betecknar våld mot kvinnor och män med dess stora ekonomiska och mänskliga kostnader – med krig som våldets yttersta konsekvens – som det enskilt största hotet mot hållbar utveckling i många länder. FN har betonat att våld mot kvinnor underminerar arbetet med att minska fattigdomen i världen och satsningarna på att uppnå FN:s utvecklings- och hållbarhetsmål, eftersom våldet motverkar arbetet med att stärka kvinnors egenmakt och samhälleligt hållbar utveckling.

Den interamerikanska utvecklingsbanken, IDB, har visat sambanden mellan en ökning av mäns våld i hemmen och ökat våld i samhället i stort – och markerat att åtgärder mot mäns våld i familjen kan fungera som ett sätt att minska samhälleligt våld och väpnade konflikter.

Hur kan vi hantera våldet?

Den rapport till FN:s generalförsamling som generalsekreteraren Kofi Annan la fram 2006 är fortfarande den enda heltäckande rapport om våld mot kvinnor som lagts fram inom FN. I rapporten konstateras att våldet mot kvinnor inte är något oundvikligt utan något som kan minskas om det finns vilja och politiska resurser. Ett stort problem på många håll i världen är dock att våld och förtryck mot flickor och kvinnor ofta är eller upplevs vara sanktionerat eller accepterat.

I det viktiga arbetet med att ta itu med de strukturer som låter våldet fortgå är det viktigt att analysera hur kön generellt är avgörande för tillgång till makt och inflytande. Könsbaserad diskriminering kan t ex innebära att män i kraft av att vara män – snarare än utifrån individuell kompetens – kan få mer resurser, både inom familjer och samhälle. Det kan gälla bl a i fråga om hälsovård, utbildning och tillträde till arbete som ger höga inkomster och inflytande, exempelvis över vilka frågor som ska prioriteras och hur resurser ska fördelas.

Föreställningen om mäns och pojkars högre värde leder till att våld mot kvinnor definieras fortfarande ofta som sociala frågor som ska lösas inom familjen, istället för att dömas utifrån samma kriterier som annat våld. Bara ca 2.5 procent av alla anmälningar om våld mot kvinnor ledde enligt en svensk studie till åtal, mot 10 procent av alla anmälda fall av mäns våld mot andra män under motsvarande period. Detta stöder FN:s specialrapportörs påpekande om att könsdiskriminering åsidosätter likhet inför lagen.

Våld, som i 9 fall av 10 är mäns våld, riktat mot andra män och mot kvinnor bör erkännas som vad det är: ett av de största hoten mot mänsklig säkerhet, utveckling och demokrati. Det är därför av största vikt att orsakerna till våldet, särskilt de konstruerade föreställningarna om mäns och pojkars större värde, både studeras och hanteras, Skammen måste också föras över från offren till förövarna. Slutligen krävs politisk kraft och resurser för att undanröja våldet, både ”vardagsvåldet” som skördar flest offer och det våld som ytterligare trappas upp och brutaliseras i samband med väpnade konflikter.

Gerd Johnsson-Latham

Gerd Johnsson-Latham har arbetat med kvinnors levnadsvillkor och rättigheter i ett globalt perspektiv under flera decennier. Hon har skrivit flera studier om hur brist på jämställdhet begränsar kvinnors ekonomiska utveckling leder till ett omfattande våld mot kvinnor och också bidrar till ohållbar social och miljömässig utveckling.