Begrepp som ickevåld och ickevåldsstrategier återkommer gång på gång i diskussionen om mänsklig säkerhet. Vi har därför bett Margareta Ingelstam, som sedan många år är engagerad i utbildning, analys och aktioner med ickevåld som grund, att utveckla begreppets rötter och dess användning i dag.
Det finns olika sätt att reagera mot orättvisa, förtryck och våld:
- att förbli passiv – och ge fortsatt utrymme åt ondskan och våldet
- att reagera aggressivt eller med motvåld – och bli en del av våldets dynamik
- att tydligt visa sin egen ståndpunkt och möta våld med ickevåld – och därmed införa en ny dynamik.
Ord som förpliktar
Ickevåld beskrivs av dess förespråkare som en märklig kraft som kan bjuda motstånd mot våld och krig. En kraft som fått många namn på olika språk. Svenska språket har – än så länge – bara ordet ”ickevåld”. Ordet ”icke” i ickevåld kan föra tanken till passivitet eller rent av underkastelse. Men ickevåld handlar om motsatsen: aktivitet och motstånd. Det innebär motstånd mot förtryck och orättvisa, en kamp för rättvisa. Den som bjuder motstånd med ickevåld har en stark övertygelse att rättvisan kommer att segra. ”Universum är på rättvisans sida” (Martin Luther King, Jr, 1929-1968).
Ickevåld skrivs därför helst utan bindestreck för att markera att det inte bara är fråga om att avstå från användning av våld utan om en aktiv hållning: ickevåld. I anglosaxiskt språkbruk används nu alltmer ordet ”nonviolence” utan bindestreck för aktivt ickevåld.
Ickevåld har historiska rötter i de stora världsreligionerna och hos humanistiska tänkare som Henry David Thoreau och Leo Tolstoj, som bland annat hävdade att regeringars makt vilar på den folkliga opinionen. De argumenterade för individuellt ickesamarbete, exempelvis vapenvägran, som en metod för förändring. Under 1900-talet utformade Mahatma Gandhi (1869 – 1948) begreppets innehåll i teori och praktik: ”Sanning (satya) inbegriper kärlek. Fasthet (agraha) framkallar och fungerar som en synonym till kraft (force). Jag började därför kalla den indiska rörelsen [i Sydafrika 1908] ’satyagraha’, den Kraft som föds genom Sanning och Kärlek eller ickevåld” (Gandhi 1928)
Gandhi kompletterade begreppet satyagraha med hinduismens begrepp ahimsa – att inte utöva våld, vare sig i ord, handling eller tanke. Satyagraha sammankopplat med ahimsa innebar att man mobiliserar kärlek och andlig styrka för att omvända och övervinna motståndaren. Gandhis ickevåld är själskraft (soul-force), att sätta hela sin själ mot tyrannens makt. Ordet soul-force, som användes i medborgarrättsrörelsen i USA, understryker den andliga dimensionen i ickevåld, en tillit till ”a force more powerful” (Ackerman and Duvall 2000).
Begrepp som ”people power” hänvisar till styrkan i att samarbeta och mobilisera många. Gandhis strategier omfattade också alltid ett ”konstruktivt program”, tydliga, konkreta alternativ till den rådande ordningen, alternativa system såväl som alternativ livsstil (constructive program).
Principerna
Under 1900-talet har ickevåldets principer prövats, utvecklats och konkretiserats av Mahatma Gandhi, Martin Luther King och deras efterföljare. Det gäller t. ex
- att visa respekt för motståndaren och se alla i konflikten som medmänniskor (det är inte fråga om att vinna över motståndaren – men att vinna över)
- att känna en omsorg för var och en som är inblandad i konflikten
- att vägra skada eller förnedra människor
- att vårda och utveckla ett starkt engagemang i mänskligt lidande
- att – om lidande är oundvikligt – själv vara beredd att ta på sig det, i stället för att tillfoga andra; inte återgälda våld med våld
- att vädja till motståndarens mänsklighet
- att vara övertygad om att var och en är i stånd att förändras
- att inse att ingen har monopol på sanningen
- att inse att medlen är närvarande i målet, och därför måste medlen stämma överens med målet
- att agera med stor öppenhet
- att mobilisera samma engagemang, mod, övertygelse och effektiva organisation som den motståndare (beväpnad eller inte) som man har skäl att sätta sig upp mot.
Att planera och genomföra en ickevåldsstrategi innebär att förbereda sig genom att göra en mycket noggrann psykologisk, sociologisk och politisk analys av konflikten, mobilisera de resurser som behövs genom till exempel information, utbildning, träning och personlig utveckling, samt att utarbeta konkreta handlingsplaner och alternativ till dem.
Dialog är den viktigaste ickevåldsmetoden och i en handlingsplan kan dialog genomföras i olika former och kompletteras med många olika ickevåldsmetoder. Gene Sharp (1928- ) är professor emeritus i statsvetenskap och grundare av Albert Einstein Institution. Han erhöll Right Livelihood-priset 2012 och anses allmänt vara den mest inflytelserike forskaren i världen om aktiv ickevåldskamp. Sharp gjorde redan på 1970-talet en förteckning över 198 olika metoder för ickevåld och delade in dem i tre huvudgrupper:
- påverkan och protest, genom t. ex artiklar, deputationer, protestmöten, demonstrationer
- ickesamarbete, till exempel strejker, bojkotter, vägran att lyda order
- ickevåldslig intervention (sit-ins, fasta) som ibland kan innefatta civil olydnad – den olagliga formen av ickevåld som kräver ett särskilt intensivt förarbete och stor disciplin.
Resultat och utvärdering
Med användning av ickevåldsstrategi, dess principer och metoder, har rörelser drivit ut kolonialmakten i Indien, mobiliserat för svartas rättigheter i USA, förändrat villkoren för förtryckta lantarbetare i Latinamerika, störtat diktaturen i Filippinerna, bjudit motstånd mot ideologiskt förtryck i Östeuropa och erövrat makten från en brutal regim i Sydafrika. Men självklart är bilden inte enkel och entydig.
Den omfattande studien Why Civil Resistance Works: The Strategic Logic of Nonviolent Conflict från 2011, bygger på den största och mest omfattande databanken inom området. Den visade – genom statistisk analys och fallstudier – att mellan 1900 och 2006 hade ickevåldskampanjer mot regeringar varit framgångsrika och uppnått sina mål i 53 procent av fallen, medan motsvarande siffra för kampanjer som använt våld var 26 procent. Studien visade också att strategiska val och förmågor var viktigare för att avgöra utveckling och resultat än de strukturella villkoren i konfliktmiljön.
Många engagerade i den arabiska våren, som inleddes i Tunisien 2010, hade tagit starka intryck av ickevåldsteorier, inte minst genom att läsa Gene Sharps skrifter (som laddades ner från nätet ett stort antal gånger). Att de förändringar som blev resultatet inte i högre grad visade sig stabila måste, enligt Sharp själv och andra observatörer, tillskrivas bristande beredskap att förvalta de framsteg som åstadkoms. En djupgående – och tidskrävande – utbildning var en bärande del i de framgångsrika ickevåldsaktioner som leddes av Gandhi respektive Martin Luther King. Sådan förberedelse är, enligt bland andra Sharp, en förutsättning för att förändringen ska bli bestående.
Ickevåld enligt Adam Curle
Av massmedia och populärframställningar kan man få intrycket att ickevåldsmetoder är starkt förbundna med och beroende av starka politiska ledare, som Gandhi och Martin Luther King. Detta är missvisande och motsäger egentligen ickevåldets principer. Därför vill jag till slut ge ordet till en ledare av annat slag och kynne, nämligen forskaren, fredsaktivisten och kväkaren Adam Curle (1916-2006). Han har en omfattande produktion bakom sig, har medlat i många svåra internationella konflikter och grundade Bradfords Universitets avdelning för fredsstudier
I en personligt färgad sammanfattning av ickevåldets grundläggande karakteristika säger Curle:
- Ickevåld är en universellt förvandlande kraft i praktiskt taget varje sammanhang som rör våra relationer med varandra, andra varelser och vår värld.
- Ickevåld är en filosofi som utvecklar ett förnuftigt och effektivt sätt att handskas med alla livets frågor, inte bara dess problem.
- Ickevåld är en psykologi som utrustar oss mentalt och känslomässigt så att vi kan praktisera dess filosofi.
- Ickevåld är en syn på verkligheten som uppfattar den oändliga samhörigheten och sambandet mellan alla ting och det är måttet på både vår betydelse och vår betydelselöshet.
- Ickevåld är ett sätt att leva, grundat på medkänsla, kärlek och omsorg om allt. Det är sålunda fritt från de själviska behov som undergräver verklig lycka, tär på vår bästa energi och sprider förvirring. Av det skälet är ickevåldet mäktigt och effektivt.
Vi tillämpar alla i viss utsträckning ickevåld i våra liv, därför att det stämmer med vår djupaste natur, påpekar Curle. Vi kanske inte använder det begreppet, men närhelst vi handlar för andras bästa i stället för vårt eget, så uttrycker vi dess innersta mening. I synnerhet gör vi det när tradition och träning kräver vrede och aggression. Detta pekar på den disciplin ickevåldet fordrar, om det skall utvecklas till den kraft som verkligen förvandlar.
Margareta Ingelstam
Utbildare, författare, redaktör och fredsaktivist.
Några källor och referenser
Henry David Thoreau: Resistance to Civil Government, 1849
Leo Tolstoj :Writings on Civil Disobediance and Nonviolence, Philadelphia: New Society Publishers.
Stellan Vinthagen: Ickevåldsaktion, En social praktik av motstånd och konstruktion. Avhandling framlagd vid Institutionen för freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs universitet.
Uttrycket A Force More Powerful präglades av ärkebiskop Desmond Tutu från Sydafrika och blev också titeln på en tv-serie från Public Broadcasting Company, USA, med 6 program som ger exempel på ickevåldsrörelser i historien.
Boken A Force More Powerful: A Century of Nonviolent Conflict av Peter Ackerman och Jack Duvall publicerades samtidigt, 2000.
Gene Sharps främsta verk, The Politics of Nonviolent Action, publicerades 1973 och han konsulteras fortfarande av motstånds- och befrielserörelser i många delar av världen. Se vidare http://www.aeinstein.org/organizations4d6b.html
Erica Chenoweth och Maria Stephan: Why Civil Resistance Works, The Strategic Logic of Nonviolent Conflict. Columbia Studies in Terrorism and Irregular Warfare, Columbia University Press, New York, 2011.
Adam Curle: Tools for Transformation, A Personal Study. Hawthorn Press. 1990.
Scilla Elworthy: Fighting with Nonviolence, TED-talk, 2012.
http://www.ted.com/talks/scilla_elworthy_fighting_with_non_violence?language=en
Lämna ett svar